Förökarens dagbok 2

Varför nöja sig med en enstaka sort när man kan mångdubbla smakupplevelserna i ett och samma träd? Bättre pollinering och lång skördeperiod får man på köpet. Trädgårdens kära gamla äppelträd är en utmärkt startpunkt för förnyelsen.

Släkten är bäst

För bästa chans till ett lyckat och långlivat resultat krävs att ympkvist och underlag är nära släkt, dvs. man ympar exempelvis äpple på äpple och plommon på plommon. Äpple och päron fungerar med alla tre vanliga ympmetoder. Plommon och körsbär brukar däremot lyckas bäst med lägg- eller skarvympning. Barkympning är den metod som är enklast att gå till – och den fungerar ända till midsommar, vilket gör den särskilt lämplig för nybörjare.

Därför ympa

Genom att ympa kan man alltså få en rad olika sorter i sitt fruktträd. Ympning, som är en vegetativ förökningsmetod, används dessutom för att föröka växter som har svårt att bilda egna rötter eller när man vill att en planta ska växa på en starkare eller mer lämplig rot än sin egen. Med rätt ympning kan du enkelt skapa ett fruktträd med flera olika sorters frukt, samtidigt som du bibehåller sortens alla egenskaper hos de ympade grenarna.

Skaffa ympris

Det lämpade ympriset, alltså ympkvistarna, ska helst vara årsskott – det vill säga skott som växte fram förra säsongen. Vid barkympning, som sker framåt maj när saven stiger, behöver ympkvistarna vara i full vintervila och därför plockas långt i förväg, ungefär kring jul–nyår. Därefter förvaras de svalt (ca 0 °C) och fuktigt till ympningen. Vid tidig ympning – lägg- eller skarvymp – går det bra att använda färskt ympris eftersom även träden då befinner sig i vila.

Var hittar man då lämpligt ympris? Många får tag på kvistar från vänner och bekanta som har intressanta sorter. Det går även att fråga i trädgårdsbutiker eller vända sig till någon av landets fruktgenbanker, som Nordiska Genbanken i Alnarp (www.ngb.se). Under vårens trädgårdsmässor brukar Eric Håkansson från Urshults Trädgårdsförening visa ympteknik på plats och erbjuder både ympris och demonstration – se bl.a. Svenska Trädgårdsförbundets monter på mässan i Älvsjö, eller kontakta honom för direkt hjälp. Elitplantstationen nära Kristianstad är ytterligare ett alternativ. Där behöver man dock ofta köpa ett större antal ympar per sort.

För att minska sjukdomsspridning infördes så kallade E-märkta (certifierade och virusfria) fruktträd i svenska trädgårdsbutiker. Om du har ett E-märkt träd ska du enbart använda kvistar som är garanterat virusfria – gamla träd i hemträdgårdar är av den anledningen inte lämpliga som ympris, då de ofta bär på virus som kan smitta ditt friska träd.

Tidig ympning

Det finns flera goda sätt att ympa. Vårvintern är lämplig för både skarvymp och läggymp, eftersom dessa metoder ska användas när den värsta vinterkylan lagt sig, men innan det börjat sava rejält. Därför varierar tiden mellan februari till april, beroende på var du bor i landet (längre söderut – tidigare start).

Skarvympning

Vid skarvympning skarvas ympen ihop med en gren på trädet av ungefär samma grovlek. Ympen och grenen skärs snett, cirka 3 cm långa snitt, så snittytorna matchar varandra. Ympen ska helst ha tre knoppar. Delarna binds stadigt samman och ympvax läggs på så snittytorna skyddas – öva gärna snittet på liknande kvistar innan för bästa resultat.

Läggymp

Vid läggymp använder du en gren som är något grövre än ympen, men aldrig grövre än 2 cm (då bör barkympning väljas istället). På sidan av underlaget skärs bort en barkflisa som matchar ympkvistens snitt. Lägg de två delarna mot varandra så att de tunna kambiumskikten (sårläkaren mellan bark och ved) möts.

När saven stiger – barkympning

Den vanligaste och enklaste metoden är barkympning och den passar extra bra för nybörjaren. Den görs på våren när saven stiger, då barken börjar släppa lätt från veden – vanligtvis slutet av april till mitten av maj beroende på var i Sverige man bor. Ett bra test är att försiktigt snitta i barken och se om den kan vikas upp utan motstånd.

Så gör du

Såga av grenen som ska ympas rakt, välj en grovlek på 3–5 cm. Förbered ympen som vid skarvymp, och skär ett cirka 2 cm långt snitt längs barken på den avsågade grenen. Vik försiktigt upp barkkanterna och för in ympen med snittytan utåt, mot veden. Snittytan på ympen ska helst sticka upp lite ovanför barkkanten för bästa resultat. Bind samman eller tejpa stadigt och avsluta med att stryka över ympvax.

Tips för bästa resultat

Se till att verktygen är ordentligt rengjorda.
Arbeta snabbt så snittytorna inte torkar.
Om du vill ympa in flera sorter på samma träd – märk grenarna tydligt.

Snöre och vax

Det är mycket viktigt att ympen sitter fast ordentligt. Bind med bast, kraftigt gummiband eller eltejp – använd ett material som är hållfast men släpper automatiskt eller som du lätt kan ta bort. Annars riskerar du att bindningen "stryper" ympen när den växer. Kontrollera därför regelbundet och ta bort materialet i tid.

Ympvax skyddar ympen både mot uttorkning och från att regnvatten tränger in, vilket ger bättre läkning och tar bort risk för röta och infektion. Vaxet stryks på alla blottade snittytor – t.ex. grenens överända (vid barkympning), ympens övre snittyta samt vid själva ihopbindningen. Vid extra risk för uttorkning kan ympen skyddas tillfälligt med en plastpåse med små hål tills knopparna visar tydlig tillväxt (se mer i källan).

Vill du fördjupa dig ytterligare finns boken "Ympning av fruktträd" av Anton Nilsson, ICA Bokförlag 1992. För mer inspiration rekommenderas även Hemträdgården 1/2001.

Artikeln är skriven av Eva Wirén i samarbete med fruktodlare Eric Håkansson.