Fjärilsväxter

Rosenflockel – sensommarens stjärna

Den ståtliga, höga rosenflockeln, Eupatorium purpureum, eller Eutrochium purpureum som den numera heter, är verkligen en blickfångare och ett paradis för trädgårdens flygfän under sensommaren! Surriga bin, färgstarka fjärilar och blomflugor samlas i mängder runt de stora blomflockarna som skimrar i gammelrosa eller vinrött. Varje blomma är liten och rörformig men sitter tätt tillsammans i stora, platta eller lätt välvda blomknippen i toppen av de oftast över två meter höga stjälkarna.

De långa, smala bladen sitter i kransar om fyra eller sex och är lika vackra som blommorna – friskt gröna och tydligt sågtandade, vilket ger busken dekorativt värde även innan blomningen. Med sin kraftiga jordstam skjuter rosenflockeln upp fler och fler stjälkar för varje år och busken blir snabbt rejäl, så plantera den där det finns gott om plats.

Efter några år kan det vara nödvändigt att dela plantan om man vill ha kvar en mindre buske, men låter man den växa fritt blir den ett riktigt imponerande inslag. Den passar t.ex. utmärkt som bakgrund i större perennrabatter eller som mittpunkt i en stor, rund rabatt, vilket syns tydligt . I den rabatten samsas rosenflockeln med bland annat Berberis thunbergii 'Rose Glow', rosablommande höstanemon, den mörkbladiga Cimicifuga ramosa 'Brunette' och en knoppande Astilbe.

Blomning och pollinatörer

Blommornas detaljrikedom kan du studera . De samlas som sagt i stora flockar och skiljer ut sig särskilt väl i augusti–september, när de flesta andra perenner börjar gå in i vila.

Rosenflockeln är en av våra allra bästa fjärilsväxter och lockar inte bara fjärilar utan också bin och blomflugor, vilket gör den till ett värdefullt bidrag för biologisk mångfald i trädgården. Många pollinatörer samlas kring blommorna långt in på hösten, när annan föda är knapp.

Odlingsråd och skötsel

Rosenflockeln är en mycket härdig perenn som klarar lägen långt norrut i landet om den får stå i något fuktig, humusrik och gärna väldränerad jord, helst i full sol eller möjligen halvskugga. Vattning behövs under torra somrar, men i övrigt är den anspråkslös. Ofta förökar man den enklast genom delning på våren, men den tål ibland att delas även när den blommar.

Någon enstaka gång kan rosenflockel drabbas av lätt mjöldagg, men den är i regel mycket frisk. Dess robusta sätt och låga skötselbehov gör den lätt att rekommendera även för mindre erfarna odlare.

Placeringstips

Rosenflockel gör sig allra bäst i bakgrunden av stora rabatter, som solitär eller som blickfång i naturlika, fuktiga planteringar. Tillsammans med andra robusta perenner och prydnadsgräs skapar den höjd, volym och lång blomningstid.

Släktingar och artval

Ett par närbesläktade arter förekommer också:

Hampflockel – för vilda trädgårdar

Hampflockel, E. cannabinum, en vildväxande art i Sverige, är betydligt mindre – upp till ca 1 meter hög – och har smutsigt ljusrosa blommor samt en hampalik bladform. Den är mindre iögonfallande men trivs utmärkt på sank eller fuktig mark och passar därför som mark- eller kantväxt vid bäckar, våtmarker och sumpiga strandängar där få andra perenner vill växa.

Flera amerikanska sorter

Den nordamerikanska släktingen E. rugosum blir också hög, ofta upp till 2 meter, men blommorna är glesare och blekt gråvita vilket gör den mindre dekorativ än rosenflockeln i trädgårdssammanhang.

E. maculatum – alternativ för mindre utrymmen

Däremot är E. maculatum, särskilt sorten ‘Atropurpureum’, mycket användbar om man vill ha vinröd blomning men en något lägre växt (upp till 1,5 m). Den har glesare och elegantare blomställning än rosenflockeln och är särskilt effektfull i större grupper.

Ekologi och användning

Alla dessa arter är mycket härdiga och lättodlade och har stor potential att skapa liv och färg i trädgården, särskilt under sensommar och tidig höst. Med sitt rika insektsliv och robusta växtsätt är rosenflockel en självklar favorit för den som både vill odla något vackert och samtidigt bidra till biodiversiteten i trädgården.