Exotiska frukter i Botaniska
Utställning med anor. Lördagen den 2 februari öppnade den 23:e utställningen om exotiska frukter i Botaniska trädgården i Göteborg. Denna utställning är säkert Botaniskas mest populära, den drar varje år en stor publik, kanske med hopp om att under helgens visningar få provsmaka någon av utställningens ca 75 olika sorter av exotiska frukter.
Från Göteborgs botaniska trädgård
Botan informerade att den första exotiska frukten som lanserades i Sverige var kiwin som kom hit på 1960-talet, följd av avokadon tio år senare. Intresset för exotiska frukter i Sverige kulminerade på 1980-talet och idag hittar man dem i nästan varje matbutik runt om i landet.
Jag tycker nog att Göteborgs botaniska trädgård kan ta åt sig en del av äran att ha väckt intresset för exotiska frukter i Sverige, säger Magnus Neuendorf, som är tropikintendent i Botaniska sedan 1980 och den som anordnar dessa utställningar.
Han berättar vidare att det är många i restaurangbranschen och butiksanställda i Västsverige som har upptäckt exotiska frukter genom utställningen. Han tycker att svenskarna ännu inte har lärt sig att använda exotiska frukter fullt ut och mest serverar dem som dessert, medan de även kan användas på andra sätt, som i matlagningen. Till Magnus egna favoriter bland exotiska frukter hör sharon, mango och papaya. Ett av hans tips är att doppa skivor av en syrlig mango i en blandning av fisksås, socker, chili och schalottenlök. Eller varför inte låta bitar av pomelo förhöja en vanlig grönsallad.
Varje år dyker det också upp nya frukter som inte varit med på tidigare utställningar. I år är det barbadin eller jättegrenadill, Passiflora quandrangularis, en limefärgad passionsfrukt som till skillnad från de vanliga passionsfrukterna har ett tjockt, melonliknande fruktkött som man äter.
Barbadin har odlats i Botaniska trädgårdens växthus i många år, mest för sina vackra, väldoftande blommor. Den har blivit mycket vidlyftig men här endast gett någon enstaka liten frukt.
Annars odlas den världen runt på det tropiska låglandet. Den används på olika sätt, t.ex. så att omogna frukter kokas och äts i soppor eller skärs i bitar, vänds i ströbröd och bryns i smör med peppar och muskot. Det omogna, något melonlika fruktköttet äts färskt eller kanderat, i sallader, pajer, såser och kalla drinkar, som gelé eller så dricks den blandad med socker och krossad is. Barbadinen är rik på A- och C-vitamin.
Även den andra nyheten i år är en passionsfruktsläkting, äpplegrenadill, Passiflora maliformis. Den är en annan betydligt mindre sort med ett ovanligt hårt skal för att vara passionsfrukt, så man behöver en bra kniv för att komma innanför skalet. Smaken är söt och syrlig med en arom som helt skiljer sig från den vanliga passionsfrukten. Den påminner något om vindruvor. Man äter den färsk, gärna i olika kalla drycker och som sorbet.
"Släktet Passiflora, passionsblommor, satte européernas fantasi i rörelse då de först kom i kontakt med det under den spanska erövringen av Syd- och Mellanamerika på 1600-talet. Deras behov av att rättfärdiga sina göranden i religiösa termer var stort, och i passionsblommans undersköna och märkliga skepnad såg de Kristi lidande - passionsdramat - symboliskt framställt. "Kristikorsblomma" är också ett vanligt gemensamt namn på de arter av Passiflora som hos oss används som rumsväxter."
(Ur boken Halva världens växter av Ingemar Johansson och Magnus Neuendorf, Botaniska trädgårdens förlag)
Den tredje ”nyheten” är bergamott, Citrus aurantium subsp. bergamia, en citrusfrukt som de i Botan letade efter i många år för att ställa ut och som nu är med på utställningen för andra året. Det är den frukt som ger den äkta bergamottoljan, vilken används till parfymering av de fina Earl Grey- teerna, och i parfymer och likörer. Den ingår även i snus som General och Skruf.
Utställningen pågår mellan 2-10 februari kl. 10-16 på vardagar, kl. 10-17 i helgen. Visningar kl.12 och 15 under lördag och söndag samt tisdag kväll kl.18-20.
Under vecka 7 är utställningen öppen för sportlovslediga barn och ungdomar.
Passiflora quandrangularis
Foto: Magnus Neuendorf
Kayote (Sechium edule) är en flerårig gurka från Mexiko med flerårig knöl. Denna knöl kan ätas som potatis, stekt eller kokt. Dessutom kan den roliga frukten som ser ut som någon ur Mupparna, ätas som grönsak, rå eller tillagad.
Gandaria, kundung, Ma Praang (Bouea macrophylla)... kärt barn har många namn. Denna lilla släkting till mango kommer från Indien, Burma och Thailand. Fruktens smak är friskt syrlig, till och med lite sur.
Langsat, longkong (Lansium domesticum) ser ut som färskpotatis och kommer inte från Hongkong men nära nog, från Thailand, Malaysia och Indonesien. Frukten äts som den är, de beska skalen används till rökelse.
Äpplegrenadill, Passiflora maliformis
Jättegrenadill, barbadin, Passiflora quandrangularis