Ett trädgårdens startpaket

"Hur vet man vad man behöver?" Vi har köpt hus med stor tomt. Storstadslivet ska bytas mot ett annat, mer naturnära, liv. I duggregnet på Drottninggatan i Stockholm, en decemberkväll, känns ord som "mylla, sådd och barfota" väldigt långt borta. Men det är där vi är när jag ställer min fråga.

Ny på landet: Drömmar och att-göra-listor

"Hur menar du, vad då behöver?" svarar mig min man, som inte tagit del av den senaste kvartens – förlåt, senaste månadernas – funderingar.

"Jamen", säger jag, "den som flyttar hemifrån till lägenhet kan ju köpa startpaket på IKEA. Det borde finnas något liknande för oss nyblivna trädgårdsinnehavare. Vad behöver man ens egentligen?"
"Ja, det har du rätt i." Och så börjar han prata om veden. Veden som måste klyvas, och hur vet vi egentligen vilka träd som ska huggas ner?

Verktyg, växter och förväntningar

Under tiden vandrar mina tankar iväg. Kan man odla majs för husbehov? Jag har läst att det visserligen kräver både värme och tålamod – kanske förodling inomhus och en varm skyddad plats i trädgården – men tänk att skörda egna majskolvar en sensommar! Och hur är det med aprikoser, skulle det funka? Då skulle vi kanske behöva ett växthus, och det känns både lockande och lite skrämmande. Är växthus svårt att sköta, månntro? Vid ladan vill jag ha en jasminbuske, eller kanske solrosor, eller en kaprifol som klättrar och doftar. Och mormors pion, kan den följa med från Småland och blomma hos oss? Den har bott hos mina föräldrar sedan mormor gav den till mig för femton år sedan.

Från lägenhet till lantliv

Det är så mycket att tänka på – vattenslang, spadar, gräsklippare. Sådant där som aldrig behövdes i lägenheten. Vi behöver krattor, helst två om vi blir osams, kanske tre för gäster. Och rosor! Jag undrar verkligen om där finns några rosor redan, eller om vi måste plantera egna.

Jag vet i alla fall att där finns bärbuskar och äppelträd. Och en riktig jordkällare att förvara sylt, äpplen, morötter, kålrötter i – hela vintern, som i mormors berättelser. "Den kan vi göra till vinkällare" säger han, och jag protesterar: "Va! Var ska vi då förvara äppelmoset?"
"Men vi äter ju inte ens äppelmos", påpekar han torrt. Sant. Men ändå.

Mellan dröm och verklighet

Eftersom vi inte har flyttat än sker all planering i lägenheten i stan. Det gör hela projektet mer till drömmande, fantasier, och tänk om än någon slags rationell planering. Jag sitter med datorn och googlar på växthus, fröer, mangold. Vad gör en jordkällare så fantastisk egentligen? Jag vet att jag älskar tanken på min nya, men kan inte riktigt säga varför. En tjock trädgårdsbok har redan införskaffats; vi bläddrar, gör grova skisser över landen och rabatterna. Vi gör listor: vattenslang, kompost, vilka grönsaker vi längtar efter att odla. På teve rullar trädgårdsprogram – "Sådär vill jag också ha det", säger jag, och min man mumlar om att anlägga en japansk stenträdgård. Själv ser jag bara blommor framför mig. På ICA klämmer jag på auberginer och tänker, kan man odla sådana också? Våra planer hoppar mellan det stora och det lilla.

Lust och nervositet – att våga börja

Jag kan knappt vänta tills vi får börja på riktigt. Min hjärna stretar lite emot – jag har ju aldrig gjort det här förut – men kroppen och själen är redan där. Vi vill ha jord under naglarna, äta morötter utan besprutning, gå och plocka egna snittblommor istället för att handla dem till överpris. Drömmen är att somna till vindens sus istället för bilarnas brus och vakna med armarna trötta, inte av gymmaskiner, utan av att ha grävt i potatislandet. Vi är redo.

Att hålla fast vid drömmen

Fast än så länge är allt suddigt – ett halvfärdigt liv, på paus i tunnelbanevagnen. Min man konstaterar: "Jag måste i alla fall köpa ett par gummistövlar."
Jag nickar, det måste jag också. Med fjärilar på. För i mitt huvud är stövlar till för att det är fint, kjolen vajar i vinden och det är varken smutsigt, tungt eller ett måste – bara härligt. Kanske är den bilden orealistisk? Det gör inget. Drömmen får finnas kvar tills vi vet bättre.