Ett trädgårdens startpaket
Av Jessica Mann
"Hur menar du, vad då behöver?" svarar mig min man, som inte tagit del av den senaste kvartens - förlåt senaste månadernas - funderingar. "Jamen", säger jag, "den som flyttar hemifrån till lägenhet kan ju köpa startpaket på IKEA. Det borde finnas något liknande för oss nyblivna trädgårdsinnehavare." "Ja, det har du rätt i." Och så börjar han prata om veden. Veden som måste klyvas, och hur vet vi egentligen vilka träd som ska huggas ner?
Under tiden funderar jag på om man kan odla majs för husbehov. Och hur är det med aprikoser? Då behövs ett växthus, och det verkar ju trevligt. Är det svårt att sköta, månntro? Vid ladan vill jag ha en jasminbuske eller kanske solrosor eller kaprifol. Och mormors pion, klarar den en flytt från Småland? Den har bott hos mina föräldrar sen mormor gav den till mig, för femton år sedan.
Och så var det det där med vattenslang, och spadar, och gräsklippare. Allt behöver vi skaffa. En kratta, eller två. Och rosor! Jag undrar om där finns några rosor.
Jag vet att där finns bärbuskar och äppelträd och en jordkällare att förvara all sylt och alla äpplen och morötter och kålrötter i. "Den kan vi göra till vinkällare" säger han. "Va!" säger jag "var ska vi då förvara äppelmoset?" "Men vi äter ju inte ens äppelmos" svarar han. Sant. Men ändå.
Eftersom vi inte flyttat ännu sker all planering i lägenheten i stan. Det gör att det mer blir drömmar och tänk om, än en realistisk planering. Går ut på Internet, googlar på växthus och fröer och mangold. Och jordkällare, vad gör dem så fantastiska egentligen? Jag vet att jag älskar min, men jag kan inte riktigt säga varför. En stor tjock trädgårdsbok är inköpt. Vi bläddrar, gör upp skisser. Skriver ner saker i ett block. Saker som vattenslang och kompost. Grönsaker vi vill odla. Tittar på trädgårdsprogram på teve "Sådär vill jag också ha det". Min man pratar om att anlägga en japansk stenträdgård, själv ser jag bara blommor för mitt inre öga. På ICA klämmer jag på en aubergine, kan man odla såna? Planeringen hoppar mellan stort och smått.
Jag kan knappt vänta tills vi kan sätta igång. Hjärnan är lite tveksam, och säger men detta kan jag ju inte. Men jag är redo att lära mig allt, både kropp och själ skriker av odlarlust. Inga fler besprutade morrötter eller svindyra snittblommor från affären. Somna till vindens ljud och inte bilarnas. Vakna med armar tunga av träningsvärk, men inte från gymmet utan från att ha grävt i potatislandet. Vi är redo.
Men än så länge är vi i stan. Diffusa. På tunnelbanan säger min man "Jag måste i alla fall köpa ett par gummistövlar". Jag nickar. Det måste jag också. Med fjärilar på. För i mina tankar har jag gummistövlar för att det är fint. Kjolen vajar i vinden och det är inte smutsigt eller tungt eller ett måste. Bara härligt. Kanske är det orealistiskt? Än så länge vet jag i så fall inte det.