Drömmen om nästa vår

Julrosor (Helleborus) – Skönhet, tålighet och hopp om nästa vår

Månadens Växttema i oktober 2002 är "Drömmen om nästa vår", och få växter bjuder på lika mycket hopp och skönhet under vintern som julrosor:

Julros, Helleborus niger
Stamjulros, Helleborus argutifolius
Klockjulros, Helleborus foetidus
Hybridjulros, Helleborus Orientalis-gruppen

Vinterblommande julrosor — sköna och tuffare än de flesta

Det är lätt att förälska sig i julrosor av olika slag. De blommar betagande vackert när trädgården annars är grå och vilande, och just därför passar de så väl in i temat "Drömmen om nästa vår". Inget håller hoppet om vårens ankomst levande lika effektivt som dessa tåliga och eleganta växter.

Medan det fortfarande är vinter sticker julrosen, Helleborus niger, upp sina knubbiga knoppar. De ser ljuva och bräckliga ut, men har överraskande styrka — de kan bryta igenom både frusen jord och snötäcke. När temperaturen stiger reser sig stjälkarna och de vita blommorna slår ut. Denna tidiga blomning känns som en särskild gåva i det vintriga mörkret och påminner oss om att livet fortskrider även under till synes ogästvänliga förhållanden.

Det finns julrosor i många former och färger. Utöver den klassiska julrosen består Helleborus-släktet av ett tjugotal arter och ett ännu större antal hybrider (korsningar). Alla blommar mycket tidigt på året, även om några är lite senare än den vanliga julrosen. De flesta har ett attraktivt, vintergrönt bladverk som pryder trädgården även när andra växter sover.

Extra raffinerade är hybriderna inom Orientalis-gruppen. De har stora, lätt nickande blommor i ett brett spektrum av färger: vitt, rosa, rött i nyanser från ljusaste ros till nästan svart, samt inslag av gräddgult och blågrått. Prickar och mönster på blommans insida varierar från planta till planta och ger dem ett exklusivt utseende.

Stamjulrosen (Helleborus argutifolius) är högrest och pampig med stora, äppelgröna blommor i stora klasar. Den trivs till skillnad från många andra julrosor också i soligare lägen. Klockjulrosen (H. foetidus) har mängder av klockformade gröna blommor med dekorativ rödbrun kant längst ut på blombladen. Båda dessa arter har vackert, vintergrönt bladverk.

Julrosornas biologi – behöver fukt för att blomma

Det kan verka märkligt att julrosor blommar mitt i vintern, men deras naturliga hemvist i Centraleuropas bergstrakter förklarar vanan. Där är somrarna heta och torra; växterna vilar då, och först på vårvintern när fuktigheten stiger börjar de blomma. Denna anpassning har följt med in i våra odlingar. Vid milda vintrar kan knoppar synas redan i december, men vanligast är blomning från januari till mars.

Tips för användning och njutning

Att plocka in julrosor i vas är ett sätt att njuta av blommornas undersköna insida på nära håll. Eftersom blommorna gärna nickar, kan man också lägga dem uppåtvända i en skål med vatten – då kommer deras skönhet verkligen till sin rätt. Med snittblomsnäring och rätt hantering står de sig längre inomhus. Saknar man julrosor i trädgården, finns de ofta att köpa i blomsterhandeln vintertid.

Medicinalväxt och kulturhistoria

Julrosor har lång tradition som medicinalväxt och odlades redan av antikens greker och romare. De användes bland annat som kräk- och laxermedel, men tillskrevs också kraft att motverka tungsinne och galenskap. *Helleborus niger*s giftiga rot användes till och med för att framställa varggift och nyspulver – det senare är upphovet till det äldre svenska namnet "svart prustrot" (prust – nysning; niger – svart, syftande på rotens färg). Namnet "Helleborus" kommer från grekiskan och betyder ungefär "dödlig föda".

Odlingstips och bakgrund

Julrosor, Helleborus, har i de flesta fall kraftiga, glänsande och vintergröna blad. De lämpar sig ypperligt där man vill ha grönska även under årets kallaste månader. Blommingstiden är lång, ofta minst ett par månader, och infaller mycket tidigt — ibland redan när snön ännu ligger kvar. För bästa utveckling trivs julrosor där de får skugga under del av dagen samt skydd mot hårda vindar. Jorden bör vara djup, mullrik, kalkhaltig och väldränerad, samt inte få torka ut under sommarens soliga dagar. De vill stå ostörda och gillar inte att delas i onödan.

Några viktiga arter och hybrider:

Julros, Helleborus niger
Vita blommor med ofta svaga rosa skiftningar på utsidan; det gula ögat i mitten bildas av de många ståndarna. Bladverket är vintergrönt och högre än blommorna, som ofta gömmer sig mellan bladskaften. Höjd: ca 30 cm. Blomningstid: december–april.
Stamjulros, H. argutifolius
Ståtlig och robust, kan bli 60–70 cm hög eller mer. De stora äppelgröna blommorna sitter i klasar om 20–30. Kommer ursprungligen från Korsika och Sardinien och kallas ibland korsikansk julros. Säregen för sin tålighet och att den trivs även i soligare lägen. Blommar mars–april.
Klockjulros, H. foetidus
Har stora blomställningar med otaliga, små klockformade, gröna blommor som pryds av en rödbrun kant. Bladverket är glänsande vintergrönt. Inte den mest långlivade, men frösår sig lätt och sprider sig gärna. Höjd: 40–60 cm. Blomningstid: februari–april.
Hybridjulros, H. Orientalis-gruppen
En mycket variationsrik grupp med stora, oftast nickande blommor i allt från vitt och rosa till vinrött, ibland också gult eller blågrått. Många har röda eller purpurfärgade prickar på blommans insida. Eftersom de flesta är frösådda finns en ändlös variation – ingen planta är den andra lik. Bladverket är halvt vintergrönt och växten frösår sig gärna. Höjd: cirka 45 cm. Blomningstid: februari–april.

Bland de röda julrosorna är färgvariationen stor, från ganska ljust rött till mörkaste rödviolett. Den stora ståndarsamlingen i mitten ger blomman ett gult öga. Foto: PPH

Julrosor är sannerligen växter som förgyller och livar upp vinterpraktiskt trötta rabatter och uterum. Med sitt vintergröna bladverk och sin styrka att blomma när vi behöver det som mest, är de värda att uppmärksamma och vårda!

Månadens Växt är ett samarbete mellan Plant Publicity Holland och svenska garden-centerorganisationer.