Dillpion eller herrgårdspion?

Dillpion eller herrgårdspion?

Många av frågorna som dyker upp under vinjetten Fråga experterna handlar om hur man egentligen ser skillnad på den omhuldade dillpionen, Paeonia tenuifolia, och herrgårdspionen, Paeonia × hybrida. Det är inte alltid så enkelt att avgöra om man har den ena eller den andra, särskilt om man inte har båda sorterna att jämföra med sida vid sida.

Vad är skillnaden?

Dillpionen är en art som ofta förväxlas med herrgårdspionen. Herrgårdspionen är i själva verket en gammal hybrid mellan den sibiriska pionen (Paeonia anomala) och dillpionen (Paeonia tenuifolia). Skillnaderna kan vara subtila, men med ett tränat öga blir de tydliga: herrgårdspionen har mindre finflikiga blad och ett robustare, kraftigare växtsätt. Dess blommor går ofta i blårödare toner jämfört med dillpionens klart mörkröda, och den hittas ofta i gamla trädgårdar där den kan bli både hög och bredväxande.

Riktig dillpion

Dillpionen är älskad för sitt gracila och sirliga intryck. Bladen är så finflikiga att de nästan ser ut som dill, med nåltunna blad som är mörkgröna på ovansidan och har en blågrön ton på undersidan. Den ursprungliga arten kommer från sydöstra Europa och har blivit en exklusiv raritet i våra trädgårdar.

Olika sorter

Förutom originalet finns både enkla och dubbla dillpioner, där den dubbla går under namnet ’Plena’. Blommorna är i båda fallen mörkröda och vackert lysande – men den dubbla sorten blir något lägre än den enkla, som brukar nå en höjd på cirka 30–50 centimeter. Det finns även en sällsynt rosa variant, ’Rosea’.

Hos den enkla dillpionen syns en kraftig samling ståndare med gula pollenknappar mitt i den 5–10 centimeter breda blomman. På den dubbla sorten har de flesta ståndarna omvandlats till extra kronblad, vilket ger ett fylligare och mer rosettlikt uttryck. Dillpionen är mycket härdig och klarar sig i stort sett i hela landet, men är betydligt ovanligare och dyrare än herrgårdspionen.

Herrgårdspionen – större släkting med stadigare växtsätt

Herrgårdspionen har däremot bredare och grövre blad än dillpionen, och de finflikiga bladen ger ändå ett spetsigt och sirligt intryck – men vid närmare betraktelse märks skillnaden. Den växer ofta kraftigare och högre, och dess blommor har en mer blåaktigt röd ton. Herrgårdspionen är vanligt förekommande i äldre trädgårdsplanteringar, där den trivs och gärna breder ut sig under många decennier. I likhet med dillpionen trivs även herrgårdspionen i kalla klimat och är mycket härdig.

Med andra ord...

Skillnaden mellan de båda är kanske främst en fråga om bladens utseende och blommans färgnyans, samt växtsättet som hos herrgårdspionen är kraftigare och högre.

Skillnader i korthet

Tydligaste tecknet är alltså att dillpionen har de mest dilliknande, nåltunna bladen och ofta en mer intensivt röd blomma, medan herrgårdspionen är kraftigare i formen, har bredare blad och en blommor med tydligt blåred ton.

Såhär trivs pioner!

Oavsett om du har en dillpion eller herrgårdspion gäller samma skötselråd: plantera gärna soligt, men undvik platser med stark, stekande middagssol då blommorna håller färgen bättre med lite vandrande skugga. En luftig växtplats minskar också risken för svampsjukdomar och förlänger blomningstiden.

Pioner trivs i djup, näringsrik, fukthållande men väldränerad jord – allra helst med en liten andel lera för fuktbevaring. Pionen uppskattar även en kalkrik jord. Vattna efter behov, särskilt varma, torra perioder, eftersom pioner ogärna torkar ut. På våren är det lämpligt att gödsla sparsamt med till exempel välbrunnen stallgödsel för en rik och långvarig blomning.

Sammanfattningsvis

Det är bladen och blommans färg som avslöjar vilken pion du har framför dig – men oavsett sort får du njuta av en elegant, pålitlig och klassisk trädgårdsskönhet!