Det blåser frisk västlig vind

JULI 2000

Det blåser frisk västlig vind. Parasollet smattrar frenetiskt och hängmattan ser som den försöker fånga vindbyarna och bli ett segel. Solen skiner och skuggorna dansar. På åkrarna intill trädgården böljar sädesfälten i ockrafärgade vågor och det susar kraftigt i de gamla almarna. Ärt- och bönplantor har tappat taget kring sina stöd och ligger platta på marken.

Men det finns ett ställe i trädgården där det är lugnt och stilla - I växthuset.
Jag går ofta in där för att njuta av värmen och stillheten. Tomat plantorna står och väntar med rodnande frukter. I taket hänger druvklasar, ännu gröna men med blå skiftningar. Melonplantornas rankor ringlar iväg längs golvet. Utanför bråkar vinden med buskar och träd men här inne rör sig inte ett löv. Detta är en plats för växande.

Jag minns ett besök i ett annat växthus, för länge sen, långt innan jag fick ett eget eller ens hade en trädgård. På en elevutställning på Beckmans reklamskola i Stockholm fanns ett knappt manshögt drivhus som besökarna fick gå in i. Därinne var det varmt och fuktigt, möjligen var det också jord på golvet. Någonstans fanns en dold högtalare som spelade klassisk musik. På en liten skylt stod det "Du kan inte annat än växa". Där fanns inte tillstymmelse till blad eller annat grönt. Trots det fanns en tydlig känsla av liv, växande och mognande. Jag hade kunnat stanna därinne hur länge som helst.

Mina tomater får ingen klassisk musik att lyssna på men väl lite flytande näring och nässelvatten då och då. Små, gula, päronformade dignar i långa klasar. Stora, saftiga, röda tynger plantorna så det är svårt att förstå hur de hålls uppe.

Tomaten är släkt med potatisen och kommer liksom den från Sydamerika. Till Europa kom den på 1500-talet men trots sitt vackra smeknamn, "kärleksäpple", blev den ingen succé förrän flera hundra år senare. I Sverige slog inte tomaten igenom förrän långt in på 1900-talet Min farmor som var född på 1880-talet använde inte tomater annat än som dekoration någon enstaka gång. I mitt eget italienskinfluerade kök är tomaten en basingrediens. Jag skulle ha svårt att klara en vinter utan burkar med krossade tomater.

Sin dåliga start i Europa har tomaten tagit igen med god marginal. Nu är den en av de mest populära grönsakerna, spridd över nästan hela världen. Den ingår i tusentals maträtter och modifieras på många olika sätt. Soltorkas, pressas till juice och med kryddor till ketchup, röd pesto, puré, blandas i Chutney, används som omogna, gröna, i tomatmarmelad mm. Försök att föreställa er pasta eller pizza utan tomater.

Barn som inte annars äter grönsaker kan ibland tänka sig att äta en tomatklyfta. Kanske är det den röda färgen som är tilltalande. Den engelske trädgårdskonnässören Christofer Lloyd skriver i boken "Gardener Cook" att tomater visst är gott men att den vackra färgen ändå utgör huvuddelen av attraktionskraften. Han varvar odlingsråd, baserade på erfarenheter från den egna trädgården Great Dixter, med underbara recept, inte bara på tomater utan på många andra grönsaker, frukter och bär.

Själv var jag ingen tomatälskare som barn. Jag tyckte att skalen fastnade i tänderna, fruktsaften brände på läpparna och att fröna var hårda. Om någon talat om för mig att min största lycka som vuxen skulle vara ett växthus fullt med tomater, hade jag inte trott ett ord.

Men nu står jag därinne och insuper den lite fräna doften, beundrar de röda frukterna mot de gröna bladen och nyper bort tjyvskott. Jag njuter av stillheten och provsmakar en "Gelbe Dattelwein". Även jag har vuxit.