Den perfekta gräsmattan
Vanliga frågor om gräsmattor
Gräsmattefrågor på odla.nu
Många frågor som kommer till mig här på odla.nu rör gräsmattor. Jag har nyligen skrivit om blomsterängar, där näringsbrist håller tillbaka gräset och gynnar blomrikedomen. I den perfekta, ogräsfria gräsmattan är det dock precis tvärtom – här gäller det att med alla medel gynna gräset så att andra örter och mossa konkurreras ut. Men detta är ett högst onaturligt ekologiskt system som kräver ständig passning och stora insatser från trädgårdsägaren.
Krav på den perfekta gräsmattan
Gräsmattans optimala förhållanden kräver väldränerad, näringsrik och lätt sandig jord. Regelbunden vattning, gödsling och klippning gör att mattan kan hållas grön och jämn, ofta som en vacker ram kring blomster- och perennrabatter. Många använder så kallade strollerprogram för att sprida gödsel och bekämpningsmedel jämt, men trots noggrann skötsel uppstår ofta problem i form av mossa, ogräs, svampar och skadedjur.
Mossa
Mossan är ofta det största bekymret, vilket avspeglas i den höga försäljningen av kalk och mossmedel (ofta baserade på järnsulfat). Mossporer finns ständigt i gräsmattan och gror när förhållandena missgynnar gräset. För att motverka mossan är det viktigt att hålla gräsmattan väldränerad så att den snabbt torkar upp efter regn och bevattning. Använd gräsuppsamlare vid klippning för att undvika ett fuktbevarande lager i mattan. Skugglägen bör i stället täckas med växter som vintergröna eller skuggröna, då gräset där har svårt att konkurrera.
En perfekt gräsmatta kräver att den är solbelyst större delen av dagen. Mossrivare och mossmedel kan fungera tillfälligt, men gräset försvagas ändå i skuggiga områden. För att stärka gräset bör det gödslas regelbundet, och klippning bör ske minst en gång i veckan till cirka 3–4 cm höjd. Dessa åtgärder är dock ingen garanti mot mossa – särskilt på hösten då gräset slutar växa vid cirka 10 grader i jordtemperatur, medan mossan kan fortsätta växa tills tjälen kommer. Järnsulfatbaserade preparat kan ge snabb effekt men mossan återvänder nästan alltid, och kalk är i princip verkningslöst mot mossa, något som kalkindustrins reklam tyvärr inte alltid nämner.
Ogräs
Förutom maskrosen, som har en enorm etableringsförmåga, finns många andra arter som småningom dyker upp i gräsmattan. Gemensamt för gräsmatteogräsen är att de växer tätt mot marken och därmed undgår gräsklippning. Några av de vanligaste ogräsen är brunört och rölleka. 
Jag anser att man i möjligaste mån bör undvika kemiska bekämpningsmedel mot ogräs och ohyra. Om gräsmattan är riktigt genomväxt med ogräs räcker det inte att fräsa upp och så nytt gräs – ogräsfrön i jorden kommer snabbt att gro. Därför bör man ta bort cirka 10–15 cm av den gamla jorden och ersätta den med ogräsfri mosand från grustag. Läs mer om jord här!
Efter detta bör den nya jorden jämnas ut och få sätta sig så att man får önskad topografi. Gräsmatta på rulle läggs lämpligen ut i augusti–september. Att så i september är också möjligt, men det är svårare att få ett jämnt resultat. För att bibehålla en ogräsfri gräsmatta måste den ofta läggas om ungefär vart femte år.
Svampar och insekter
Svampar trivs också i gräsmattor. "Snömögel" är ett vinterfenomen, där gräset dör fläckvis och vita partier dyker upp som måste åtgärdas på våren. Förr fanns det effektiva kvicksilverpreparat, men idag saknas kraftfulla svampmedel. Häxringar (orsakade av nejlikbroskskivling) ger mörkgröna cirklar där svampen först gynnar gräset innan det dör, men gräset kommer ofta igen eftersom gräsarter förökar sig med underjordiska rotskott. 
Större svampar, som liksvampen, kan bara tas bort ovan jord – det underjordiska mycelet är nästintill omöjligt att bekämpa.
Ibland kan gräset dö fläckvis på grund av pingborrens larver, som under flera år kan äta upp rötterna i marken. Dessa är mycket svåra att komma åt; förebyggande åtgärder och att hålla gräset vitalt är oftast det bästa skyddet.
Den perfekta gräsmattan – utopi eller möjlighet?
Att anlägga och underhålla en "perfekt" gräsmatta är arbetskrävande och långt ifrån naturligt. Historiskt, som i slottsparker vid Drottningholm, var det ett tecken på makt att ha en slät, ogräsfri gräsmatta – men då krävdes också en stab av trädgårdsarbetare. Idag är många bekämpningsmedel förbjudna, och kraven på hållbarhet och miljövänlighet högre.
Personligen ser jag gräsmattan främst som en rekreationsyta – plats för spel, lek och avkoppling. Även om vitklöver ibland kan dra till sig bin, är blommande inslag fördelaktiga för den biologiska mångfalden. Mossan har också sina fördelar: den gör mattan mjukare, håller gräsmattan grön vintertid och skyddar delvis mot snömögel. Riklig kvävegödsling gynnar gräset på sommaren och tränger tillbaka mossan. Jag tycker inte att enstaka ogräs stör helhetsintrycket – men smaken är naturligtvis olika.
För den som hellre vill ha ett mer lättskött och ekologiskt hållbart alternativ, kan en blomsteräng eller marktäckande växter vara att föredra, särskilt i branta slänter eller skuggiga hörn där gräset ändå är svårt att hålla snyggt. 
Slutsatsen är att en tät, grön och "perfekt" gräsmatta kräver ständig omsorg och kompromisser. Ett mer avslappnat, naturligt förhållningssätt kan ge en vackrare och mer hållbar trädgård – och mindre arbete för odlaren.
Läs mer: