Böljande fält av örter!

Sommarens blommande fält och ängar

När vi börjar närmar oss sommaren kommer de lite större örterna igång och bildar stora, böljande fält på platser där de har fått sprida sig i fred. Sådana växter är ofta mycket vackra att se på, men många räknas som envetna ogräs som man inte gärna vill ha i sin trädgård. Men ute i naturen, där de får växa ostörda, bidrar de istället till en fantastisk blomsterprakt som är svår att inte uppskatta.

Vårens och sommarens vita blomsterhav

Vem har inte njutit av synen av ett vitblommande fält med hundkäx? De svävar lätt och luftig över gröna strån och ger intryck av finaste spets över landskapet.

Vitblommande fält kan man också hitta där baldersbrå breder ut sig på torra, rika kulturmarker, såsom åkrar och trädesfält. På liknande platser trivs även prästkrage, som med sina distinkta blommor ofta bildar imponerande vita mattor i torrare marker.

Gula inslag: Smörblomma och Sommargyllen

Bland de gula inslagen i sommarlandskapet märks särskilt smörblomma. En åker som lyser av tusentals smörblommor i solskenet är en syn för själen, även om den inte är lika uppskattad på betesmarker. Smörblomman är nämligen giftig för betande djur – särskilt för nötkreatur och hästar, som dock oftast undviker den om det finns gott om annat bete. Giftämnet ranunculin försvinner vid torkning, vilket gör att den sällan utgör någon större fara i torkat hö, men risk finns ändå vid stora mängder färska växter under betesbrist. Denna tudelade relation gör smörblomman både naturskön och samtidigt smått besvärlig för lantbrukaren.

Under maj gör sommargyllen entré med sina klargula blommor som ibland kan förväxlas med raps på håll när stora bestånd blommar samtidigt.

Lila och blå toner: Parksallat, Månviol och blåklint

Längs lite fuktigare vägkanter i södra Sverige kan man plötsligt överraskas av täta bestånd av lilablommande parksallat (Cicerbita macrophylla), som många blandar ihop med den mer intensivt blåa cikorian.

I viss gränsskog och skuggigare fuktängar möter vi månviol (Lunaria rediviva), vars ljuslila blommor och milda doft ofta upptäcks i stora bestånd i Sydsverige. Ibland syns även den sällsynta vitblommande varianten. Månviolen påminner mycket om judaspenningar (L. annua), som är en trädgårdsrymling och numera växer vild på flera platser – den senare har dock mörkare violetta blommor utan doft. Ytterligare förväxlingsrisk finns med hesperis (H. matronalis), vars blommor är mycket lika men plantan är spensligare och bladen smalare.

Rosaröda jättar: Jättebalsamin

Bland de verkliga jättarna utefter fuktiga diken och vattendrag står den rosablommande jättebalsaminen (Impatiens glandulifera). Denna höga växt bildar på kort tid stora bestånd och har blivit omdebatterad då den snabbt kan breda ut sig på bekostnad av inhemska arter.

Odlingarnas färgmattor

Förutom dessa vilda blomstermattor sätter även de odlade fälten stark färg på försommarlandskapet. De lysande gula rapsåkrarna, de sirliga linåkrarna och färgsprakande vallmo- och blåklintsfält tillsammans med sädesslagen är en säregen syn under tidig sommar. Speciellt vallmo och blåklint trivdes förr tillsammans med råg och vete och sår sig fortfarande ibland vilt bland spannmålen.

Biologisk mångfald och ögonfröjd

Det är lätt att uppskatta denna mångfald av blomsterprakt, både som estetisk glädje och som en värdefull resurs för biologisk mångfald, särskilt för pollinerande insekter och andra nyttodjur. Samtidigt påminner vissa arter – som smörblomman – om balansen mellan skönhet och praktiska utmaningar i odlingslandskapet.

Vill du vidare utforska vårens blommande ängar och markernas växlande mattor, läs gärna också artikeln Mattor av vilda vårblommor.

Jag visar här ett antal vackra, somriga bilder på dessa blommande hav, som präglar den svenska landsbygden under tidig sommar!