Bättre odlingsresultat
Av Göran Lindeberg
Gemensamt för de olika metoderna är att det växer utomordentligt och därför ger ett betydligt högre skördeutbyte. Vattning och ogräsrensning underlättas, så när väl bäddarna är anlagda kräver de mycket lite arbete. Anläggningen av bäddarna kräver dock en del arbete men det kan det ofta vara värt.
Upphöjda bäddar
Har man ett kärvt klimat eller vill påbörja odlingen tidigare än normalt, kan upphöjda bäddar vara en lämplig lösning. Eftersom bäddarna ligger högre än den omgivande marken höjs jordtemperaturen snabbare i bäddarna och man kan börja odla tidigare. Bäddarna blir dessutom djupa och luckra, vilket är mycket positivt för växternas rötter.
Det går också bra att använda bädden som en form av kompost, då ökar värmen ytterligare och växterna får tillgång till mer näring efterhand som komposten bryts ner. För anlägger man bara en ny bädd varje år.
Har man redan ett trädgårdsland bygger man ju lämpligen upp bäddarna där. De bör inte göras bredare än att man når in till mitten utan att behöva gå i dem. Man bör alltid undvika att packa ihop dem.
När man har en yta med bar jord, lägger man på ett lager kvistar och grenar eller annat grövre material. Detta lager bör vara tjockare än de följande då det sjunker ihop en del. 30-40 cm brukar vara lagom. Materialet bör inte vara för långt och grovt, utan långa grenar får man klippa ner till en mer passande storlek.
Nästa lager kan bestå av gräsklipp, löv, halvt nedbruten kompost, stallgödsel eller vad man nu har för något som verkar användbart. Det viktigaste är att man blandar det väl och att det inte är för grovt. Överst lägger man ett lager jord, gärna blandat med nedbruten kompost.
När man är klar med bädden är det bara att börja så eller plantera direkt. Eftersom klimatet blir bättre och näringsmängden högre än vid vanlig odling, kan växterna dessutom stå betydligt tätare. Ofta kan man halvera det rekommenderade avståndet. Tack vare det gynnsammare klimatet så förkortas växtperioden och man kan därför också odla relativt värmekrävande växter.
En bädd kan användas i flera år utan att man behöver göra något med den. Den extra värmen försvinner förstås efter första året och bädden sjunker ihop en del med tiden. Det går dock utmärkt att fortsätta odla i den i alla fall. Efter något år är allt det grövre materialet nedbrutet och allt som återstår är en fin jord. Den jorden kan man sen använda för att täcka en ny bädd.
Djupbäddar
Djupbäddar påminner till stor del om upphöjda bäddar, men här bygger man inte bara på höjden, utan man gräver också. Det är förstås mer arbetskrävande, bäddarna blir inte riktigt lika höga, men ändå växer det minst lika bra. Den enda nackdelen är att man inte får samma värmeökning i bädden med den här metoden.
Tillvägagångssättet är enkelt
Samla in så mycket organiskt material du har och lägg det på marken där du ska ha bädden. Det går bra med löv, gräs, stallgödsel, kompost eller annat trädgårdsavfall. Inte heller här bör bädden vara bredare än att du når in till mitten på den.
Gräv mist ett spadtag djupt, men aldrig djupare än matjordslagret. Blanda sedan jorden med det organiska materialet så att det blir jämt fördelat. När du har gjort så med hela bädden har du en fin bädd med en halv meter lucker jord där växterna kommer att trivas. Trots att jordlagret är tjockt, är inte bädden högre än ett par decimeter över markytan.
På hösten kan man om man vill gräva om bädden och blanda i mer organiskt material. Eftersom jorden är så lucker är det lätt gjort, men ingen nödvändighet. Bädden klarar sig i flera år och ger goda skördar även om man inte tillför något mer material. Däremot finns det alltid tillgång till mycket trädgårdsavfall på hösten och vill man bli av med en del är det tid att blanda i det.
Vattenbädden
Vattenbädden är en lyxvariant av djupbädden. Den gör bevattningen enklare, men i övrigt påminner den mycket om ovanstående bäddar.
Till att börja med gräver man bort jorden där man ska ha vattenbädden. För att inte vattnet ska rinna bort lägger man en presenning eller något liknande i botten.
På presenningen lägger man sen en dräneringsslang. Den bör ligga längs med hela bädden och helst i mitten.
Vid kortändarna låter man slangen sticka upp en bit. När man sedan vattnar i slangen fördelas vattnet i hela bädden och hålls kvar där. Växterna har alltid tillgång till vatten och man behöver inte vattna särskilt ofta.
Ovanpå presenningen och dräneringsslangen lägger man kvistar och annat luftigt, lite grövre material. På detta lägger man sedan grov kompost blandat med löv, för att slutligen lägga på ett lager jord. Sedan är det bara att jämna till ytan och börja odla.
Ytterligare en variant är att hoppa över presenningen och i stället lägga dräneringsslangen i det övre skiktet av bädden. Även då fördelas vattnet i hela bädden, det överflödiga vattnet stannar förstås inte kvar i botten, men tack vare dräneringsslangen kan man ändå vattna hela bädden på ett enkelt sätt.
