Att gömma en studsmatta

Text och bild Låtta Skogh

Den finaste trädgårdskomplimang jag någonsin fått var när kvarterets coolaste killar, två bröder i 7-årsåldern, stack in huvudet genom humleportalen och sa: ”Hej, får vi komma in och vara här en stund? Här är så fint.”

Det antas ibland att om en trädgård ska passa barn så måste den ha en jättestor gräsmatta där de får plats att springa runt och leka. Andra saker som gör en trädgård rolig är kojor, klätterträd, gungor, skejtramper och pooler. Inget av det har jag lyckats få plats med på vår pyttelilla tomt.

Men det har visat sig att det går bra ändå. Det finns andra saker som barn kan uppskatta. En damm med smådjur till exempel. Och en studsmatta.

De coola grannbarnen fick naturligtvis komma in. De satt ett tag med mig på trädäcket och tittade ner i dammen. Vi letade efter vår husgroda och studerade skräddarna som sprang på vattenytan. Sedan hoppade de en stund på studsmattan, tackade för sig och gick vidare.

Studsmattor kan man ha åsikter om. De är till exempel ganska fula. Men de är också roliga. Dessutom är det nyttigt att studsa, både för konditionen och för koordinationen. Jag skulle vilja påstå att studsmattan är vår bästa lekrelaterade investering hittills.

Problemet är att i en liten (eller halvliten) trädgård blir en studsmatta lätt väldigt dominerande. I vår pyttelilla, som är sex gånger tio meter, tar studsmattan som är 2,40 m i diameter en ansenlig del av ytan.

För att hindra studsmattan från att ta all uppmärksamhet kan man frestas att inte ha något skyddsnät kring den. Men enligt en undersökning som gjordes för några år sedan orsakas flest skador av att barn trillar ut från studsmattor utan skyddsnät. Ofta är följden armbrott. Eftersom det gör ont att bryta armarna tycker jag att skyddsnät är en bra grej. Det finns andra sätt att minska studsmattans skrymmande dominans.

Vi har grävt ner vår lite. Det snyggaste är att gräva ner den så att själva studsmattans yta kommer i nivå med marken. Det gick inte hos oss på grund av dräneringsrören, men även att gräva ner den 40 centimeter gjorde stor skillnad.

Kring den del av studsmattans ben som sticker upp ovanför gropen har jag fäst ett nät som hindrar barn och djur från att krypa in under. Man vill inte tänka på vad som kan hända om ett barn sitter under studsmattan när någon annan hoppar.

Vi har också fäst ett plastnät utanför skyddsnätet på vissa delar, och låtit murgröna och humle blida en grön vägg, som delvis förvandlar studsmattan till en mysig grön koja. Jag har också planterat elefantgräs och hög bambu där.

På den delen som vetter mot huset är skyddsnätet inte inklätt med grönska, eftersom en stor del av studsandets rolighet består i att göra konster och ropa ”Titta nu mamma! Kolla på mig nu! Titta vad jag kan!” En sittplats där publiken sitter bekvämt rekommenderas varmt.

När det så småningom någon gång i framtiden är färdigstudsat tänker jag att vi kan bygga ett litet runt, nedsänkt lusthus på platsen där studsmattan står i dag. Eller en liten hönsgård för dvärghöns. Men ännu hoppas det i princip dagligen, så det verkar som om det kommer att dröja innan det blir dags.

Nästa avsnitt av Låttas krönika kommer om ett par veckor!

#Läs tidigare avsnitt av Låttas tyck & tänk!#

Grodan Carl Philip flyttar in En trädgård full med gropar Fem kvadrat gräsmatta Vikten av att välja ett träd! Det blir som det blir Kretsloppsburk rymmer längtan Vänta rätt, längta lagom! Utestämning inne Nytt liv - glädjespridare! Äntligen! Kriget mot taggbuskarna

Tänk på! Om du prenumererar på kostnadsfria vårt nyhetsbrev får du regelbundet information om våra artiklar och krönikörer så att du inte missar något. Prenumerera här: Odla.nu Nyhetsbrev.