Att beskära klematis
Av Sylvia Svensson
Skilj på planteringsbeskärning och den årliga underhållsbeskärningen.
Planteringsbeskärning
Första beskärning görs för att undvika att rötter och kronan kommer i obalans. När växten är nyplanterad, orkar de ännu svaga rötterna inte försörja stora bladmassor innan rötterna har hunnit etablera sig, så resultatet kan bli plötslig nervissnande. Detta har inget med den så kallade vissnessjukan att göra, som enbart drabbar storblommiga klematis. Vad den beror på är inte riktigt klarlagt ännu. Planteringsbeskärningen stimulerar rankorna att förgrena sig och komma med skott ända nere vid basen.
Beskär över andra eller tredje bladparet. På klematis ur de småblommiga grupperna , t.ex. Atragene-gruppen, kan du lämna något mer på rankorna. Många plantskolor har beskurit plantorna själva för att underlätta transporten och då är det bara är att plantera. Fråga innan du handlar om plantan redan är beskuren.
Underhållsbeskärning
Första sommaren efter planteringen, oavsett om man planterat under våren eller hösten, gör man en andra beskärning. Den görs när rankan har blivit ca en meter men innan den hunnit sätta knopp. Om skottet kommer från marken, tar man av ca halva längden, d v s lämnar kvar 50 cm. Om den skjutit skott från toppen, skär man över det första bladparet ovanför den tidigare beskärningen. Detta ger plantan en chans att få vila ifrån växande och utveckla starkare rötter. Se till att vattna och gödsla plantan!
På senhösten efter den första sommaren beskär man de storblommiga och de småblommiga som tillhör Viticella-gruppen en tredje gång, ett bladpar högre än den förra beskärningen. Samtidigt kollar man stödet, myllar ner gödning och täcker ev. jorden vid plantorna inför vintern. Höstbeskärning är att föredra framför att man beskär på våren vilket ibland rekommenderas, då har man kanske inte hjärta att klippa bort rankor som redan knoppas eller är långt komna med blad på gång. Plantorna blir också lättare att täcka mot senvinterns hårda solsken som kan lura dem att börja växa alldeles för tidigt.
En fjärde beskärning görs på hösten efter den andra sommaren. Man beskär i regel ett bladpar högre än förra gången om rankan har övervintrat, annars över det andra till fjärde bladparet från marken. Detta gäller de storblommiga sorterna ut Jackmani- och Lanuginosa-grupperna och de småblommiga ur Viticella-gruppen. På de storblommiga ur Patens-gruppen som blommar på fjolårsved, putsas bara de överblommade delarna bort från rankornas topp. Vid behov kan det behövas en lätt frisering på våren om något har frusit under vintern.
Sedan fortsätter beskärningen enligt vad som sagts om den fjärde beskärningen av respektive grupp. Om rankorna överlevt förra vintern skär man ett bladpar högre varje gång.
Undantag är de småblommiga sorterna som blommar främst ur fjolårets ved, t.ex. Atragene-gruppen. Dessa putsar man lätt efter avslutad blomning vid midsommar, för att de ska hinna bilda blombara skott till nästa vår. På våren får man kolla om de behöver friseras ytterligare beroende på ev. vinterskador, men man ska aldrig klippa hårt för då skär man bort ev. blomknoppar som bildats på sommaren innan.
Det är klart att det finns många fler grupper och vilda arter än jag har redogjort för här, men dessa tillhör vanligen inte det sortiment som säljs i plantskolorna utan finns mest hos samlare. För sådana arter får man kolla separat vad som gäller.
Gruppindelning
I plantskolorna och i vissa publikationer delas klematis i stället in i tre huvudgrupper för att underlätta för trädgårdsägare att få kläm på beskärningen:
Grupp 1 med blomningstid på våren och försommaren. Där bildas blomknopparna året innan, de blommar på fjolårsved. Bara en lätt putsning och borttagande av döda grenar på våren. Ev. risiga plantor kan också glesas ut då. I denna grupp finns klematis främst ur Atragene-gruppen, som Clematis alpina, C. fauriei, C. koreana, C. chiisanensis, C. macropetala, C. montana och C. sibirica.
Grupp 2 med blomning både på vår- och försommar på fjolårsved och på hösten med skott som växer ut under sommaren. Putsas bara lätt på våren och efter första blomningen tas det utblommade bort. Ev. döda grenar tas bort. Denna grupp innehåller många populära, storblommiga namnsorter som ’Nelly Moser’, ’Dr Ruppel’, ’The President’, ’Miss Bateman’, ’Snow Queen’, ’Vyvyan Pennell’, ’Piilu’, ’Madame le Coultre’, ’Lazurstern’, ’Edith’ och många fler.
Grupp 3 blommar på högsommaren och hösten och där blomknopparna bildas under samma sommar. Dessa beskärs ner till 20 till 30 cm tidigt varje vår, innan tillväxten börjar. Det kan man även göra på senhösten efter avslutad blomning. I denna grupp ingår bl.a. följande: Clematis viticella, C. flammula, C. texensis, C. orientalis, C. tangutica, C. vitalba, C. intricata, C. integrifolia samt namnsorter av dessa. Det finns också en del storblommiga sorter som ingår här, t.ex. ’Hagley Hybrid’, ’Huldine’, Niobe’, ’Rouge Cardinal’, ’Comtesse de Bouchaud’, ’Jackmanii’, ’Ville de Lyon’ mfl.
För att göra det svåra lite enklare kan man ha en enkel tumregel: _De tidigblommande putsas till frisk ved på våren, de senblommande beskärs hårt på hösten!_