Ängens dag!

Det är så vackert och rofyllt med ängar! Det liksom vilar ett stilla lugn över en blommande sommaräng, med några fladdrande fjärilar och surrande humlor som ett vackert inslag. Första lördagen i augusti är **Ängens dag** – Naturskyddsföreningens nationella manifestation för den svenska ängen.

Ängen – Sveriges mest artrika biotop

Ängen är Sveriges mest artrika biotop, formad av bönder genom århundradena. Den är en fantastisk plats för alla som vill studera vilda blommor, insekter och pollinatörer. Förutom sin skönhet och sitt kulturarv är ängarna en ovärderlig resurs för klimat- och naturvårdsarbetet. Att bevara den biologiska mångfalden som ängarna rymmer är avgörande för Sveriges framtida ekosystem och klimatinsatser.

Vid förra sekelskiftet fanns över en miljon hektar ängsmark i Sverige, men idag återstår bara cirka 6 000 hektar – en mycket liten spillra jämfört med historiskt. Ängarna har försvunnit främst för att de vuxit igen i brist på bete och traditionell slåtter, eller omvandlats till åkermark för sädproduktion. Många arter – både växter och djur – har därmed gått förlorade, och flera är idag hotade.

Den som äger en äng och sköter den, gör ett viktigt arbete för framtiden!

Att sköta en äng

Enligt Naturskyddsföreningen finns tydliga riktlinjer för ängsskötsel:

Vårens arbeten

Fagningsarbetet på våren: Då räfsas fjolårets löv och grenar bort, ofta bränns resterna upp. Detta gynnar nya plantor och ljusar upp marken inför växtsäsongen.

Sommarens skötsel

Slåtter mitt i sommaren: När örterna har satt frö slås hela ängen. Gräs och örter får ligga kvar och torka så fröna kan spridas. Därefter samlas gräset ihop och förs bort – det är detta näringsborttag som gör marken mager och artrik.

Efterarbete och återhämtning

Efterbete och hamling: Efter skörden kan djur beta ängen, vilket ytterligare hämmar igenväxning. Trädkronor kan hamlas för att släppa in mer ljus. Ofta behövs också röjning av buskar, särskilt på marker som tidigare varit på väg att växa igen.
Ingen gödsling: Utarmningen är central – när näringen förs bort utan att tillföras igen, hålls ängen mager och gynnas av en unik, lågväxande och blomrik flora. Gödslas marken riskerar snabbväxande arter som hundkäx och älggräs att ta över och tränga undan känsligare blommor.

Typiska ängsväxter är till exempel gentianor, ögontröst och jungfrulin. Även många svenska orkidéarter är beroende av slåtter eller bete för att överleva, särskilt i områden med kalkrik mark.

Lokalt ängsarbete

Numera går det att, tack vare bland annat EU:s gemensamma jordbrukspolitik, få ersättning för att sköta ängsmarker enligt vissa regler. Men arbetet utförs inte enbart av bönder. Även Naturskyddsföreningens lokala kretsar, hembygdsföreningar och skolor har engagerat sig. Exempelvis har många skolor på Gotland gjort det till tradition att varje vår räfsa igenvuxna ängar för att ge orkidéer och andra ängsväxter bästa möjliga villkor.

Lokalt ängsarbete är en meningsfull aktivitet som förenar människor kring naturvård och skapar förståelse för biologisk mångfald i både teori och praktik. Bland de ängar som sköts traditionellt av Naturskyddsföreningen finns stor variation; vissa har lång historia av kontinuerlig hävd, andra har restaurerats efter årtionden av igenväxning. Flera kretsar sköter ängar med särskilt skyddsvärda och regionspecifika arter – till exempel fältgentiana och olika orkidéer – och i alla län finns åtminstone en äng som hävdas av föreningen.

Genom lokala och regionala insatser ökar ofta både artrikedom och kvalitet på de ängsmarker som finns kvar. Nya initiativ, såsom att låta vägkanter och ”onödiga” ytor blomma fritt, kompletterar insatserna i den traditionella odlingslandskapen och gynnar pollinatörer och andra arter.

Vill du veta mer eller engagera dig inom ängsskötsel? Läs mer på Naturskyddsföreningens hemsida.

Exempel: Familjefest för Sveriges ängar

Varje år arrangeras En familjefest för Sveriges ängar, där allmänheten bjuds in att delta i räfsnings- och slåtterarbete samt lära sig mer om biologiska värden i ängslandskap.

Ängarnas betydelse och vårt gemensamma ansvar

Ängar är några av Sveriges mest artrika livsmiljöer – upp till 50 växtarter per kvadratmeter har hittats på vissa platser. Samtidigt är dessa miljöer extremt hotade: på drygt hundra år har över 99 % av alla ängsmarker försvunnit, vilket innebär att många växter, insekter och ryggradsdjur är beroende av vårt fortsatta engagemang.

Att bevara ängarna gynnar biologisk mångfald, klimatarbete och vår egen framtida matproduktion (genom ökad pollinering). Traditionell slåtter och bete, kompletterat med nya lokala initiativ, är avgörande för att dessa livsmiljöer och de arter som lever där ska finnas kvar även i kommande generationer.