Allhelgonahelgen
Allhelgonahelgen blandas ofta samman med Halloween, som har kommit till Sverige under senare år. De båda helgerna har vissa beröringspunkter, men det är inte alls samma sak.
Allhelgonahelgen firas på den lördag och söndag som infaller mellan den 31 oktober och den 6 november.
Alla helgons dag som har traditioner sedan 800-talet, firades först till minne av den kristna kyrkans helgon och återinfördes 1954. I år har vi Alla helgons dag den 1 november som är en lördag och första delen av denna dubbelhelg.
Dagen därefter, Alla själars dag, är en dag som började firas på 1100-talet till minne av de döda. Man skulle minnas sina nära och kära som gått bort och som väntar på återuppståndelsen på kyrkogården.
Dessa dagar borde alltså stå för ljus, kärlek och värme, att minnas sina kära bortgångna, såsom Allhelgonahelgen innebar förr. Tyvärr har den blivit något av en spökhelg med det kommersiella Halloween-firandet, som alltmer har tagit över och som står för döden, det onda och våld.
Ordet halloween kommer av engelskans all hallows eve, alla helgons afton, alltså kvällen före Alla helgons dag. Halloween firas i år den 31 oktober. Den härstammar från en keltisk rit som markerade att sommaren var slut. Man föreställde sig att vid denna naturens brytningspunkt var de onda krafterna extra aktiva och precis som vid våra vårseder, tände man eldar för att skrämma bort häxor och spöken.
Till USA kom den på 1840-talet med irländska utvandrare som tog med sig seden. Där förändrades den så småningom så den blev en riktig köpyra med häx- och skelettdräkter, pumpor och godis och allsköns krimskrams. Därifrån har den i sin kommersiella form spridit sig bland många andra länder, även till oss, så hos oss firas Halloween sedan 1990-talet kanske främst för att få ordna spökfester för barn och varför inte även för vuxna.
Men för att återupprätta firandet av vår vackra, traditionella dubbelhelg Allhelgonahelgen, borde vi kanske främst ha den som en dag att minnas de anhöriga som gått före.
En helg för eftertanke, att samlas med släkt och vänner, att glädjas åt de goda minnena, få sörja och att lyfta fram hoppet om det eviga livet.
Som ett sätt att minnas kan vi ställa vackra vinterdekorationer och tända minnesljus på gravarna. Det ser mycket vackert ut på kyrkogårdarna med alla de tusentals små ljuspunkter som lyser där i mörkret på kvällen!
Man kan på Allhelgonahelgen tillsammans med barnen ha en liten minnestund. Vi kan plocka fram ett album med bilder på släktingar som gått bort och titta på bilderna tillsammans med barnen. Vi kan passa på och berätta för barnen om dessa människor, vilka de var, när de levde och vad de betydde för oss. Tänd också ljus på bordet till minne av de döda, men glöm inte det när minnestunden är över!
