I somras fick jag ont i min axel. Första veckorna provade jag alla receptfria tabletter och geler och sprayer som fanns på apoteket, både en och en och i kombinationer. Inget hjälpte och smärtan ökade. Läkaren på vårdcentralen skrev ut en smärtstillande tablett som innehåller Tramadol, jag visste inget om detta läkemedel. Men smärtan ökade mer och mer och en natt fick vi åka akut till ortopedakuten i Mölndal. Jag hade då så ont att jag svimmade när de skulle röntga mej. Det var värre än att föda barn för det var en ihållande smärta. Men de hittade inget på röntgen och läkaren skrev ut en starkare dos av en smärtstillande medicin med Tramadol.
De första dygnen sov jag, helt väck av medicinen och smärtan. Efter en vecka började smärtan ge med sig lite och jag åt för första gången lagad mat och var uppe och gick lite. Jag fnissade och sa till sambon att jag kände mej full. Själv kommer jag inte ihåg något av den veckan.
Vecka två var också dimmig. Smärtan gav sig succesivt och i slutet av veckan slutade jag med medicinen. Jag hade nu läst på bipacksedeln att medicinen var ett morfinliknande smärtstillande läkemedel samt att ett fåtal människor, vid höga doser samt vid lång användning riskerar tillvänjning. Ok, tänkte jag, det gäller ju inte mej då.

På kvällen efter att jag tagit den sista tabletten fick jag kraftig diarré. På morgonen vaknade jag och kände mej som om jag hade konsumerat tio gånger mer alkohol än jag någonsin har gjort. Senare under dagen började det rycka i kroppen, särskilt i benen. Myrkrypningar gånger 100 - elefantdans. Jag kunde inte sitta, inte ligga utan vankade av och an samtidigt som armar och ben flaxade än hit, än dit. Samtidigt hade jag så stark ångest att jag var helt övertygad om att jag var döende. Jag höll ut i tre dygn på detta viset, vankande av och an utan att kunna slappna av, utan att kunna äta och med en ångest som gav mej dödslängtan. Det var de värsta tre dygnen i hela mitt liv. I perioder fick jag ta ett beslut att överleva ungefär var tredje sekund. Uttrycket "att klättra på väggarna" har fått en mycket verklig betydelse för mej.

Efter tre dygn rådde sjukvårdsupplysningen mej att söka till akuten i Mölndal där jag hade fått medicinen utskriven. Där fick jag vänta 4 timmar på att få beskedet att det enda som fanns att göra var att börja med tabletterna igen. Jag började gråta när läkaren berättade det. En halvtimme efter första tabletten kunde jag slappna av i kroppen. I tio dagar skulle jag trappa ut medicinen och under den tiden hade jag en mildare variant av allt det skojiga ovan. Efter den sista tabletten hade jag ångest och kände mej deprimerad och som i en dimma i nästan en månad. Först efter det kändes det som om jag kom ut ur en "bubbla" eller dimma som jag befunnit mej i sedan jag började med medicinen.

Jag har efteråt hört om liknande hitorier från olika håll. Min sjukgymnast berättade om äldre människor som fått vansinniga mardrömmar av medicinen. Den är dessutom godkänt för barn över 12 år. Det finns säkert de som har använt detta läkemedel utan att råka lika illa ut som mej men jag tycker ändå att man ska vara mycket försiktig. Själv vågar jag nästan inte ta en alvedon efter denna händelsen. Men axeln blev bra efter 4 besök hos en fantastisk naprapat!

Tja, det var min historia...

Edit: Jo, just det, här är en länk till lite info om Tramadol.

Redigerat av *Ulrica*: 15-01-2008, 09:49

Jag har också ätit denna medicin för en axel jag fick ont i och min mor bröt armen och fick det samma. Inga problem för oss. Det är ju alltid så att det står vissa biverkningar och att vissa får dem. Man får alltid se upp med det. Jag brukar läsa om medicinens biverkningar först...inte bara om de som står i pasientens fass för där står inte alla. Sedan gäller det att vara vaksam om man känner av ngn av dessa. Gällande att man kan bli beroende så tror jag jag är rätt medveten om det. Man kan ju trappa ner värktabletter, det gäller alla, och inte sluta tvärt.
Naprapat är det bästa när det gäller sådan värk.....men har man en bruten arm så är det inte mycket att be om.

Men det kan ju vara bra om man blir upplyst om detta av läkaren eller bipacksedeln eller apoteket... det är inte alla som är så vana vid att ta mediciner så att man fattar att man ska trappa ut dem. Sedan att "höga doser och lång tids användning" innebär 2 veckor på av läkare föreskriven dos kanske inte är det första man tänker. Jag tänkte att de kanske menade personer som ta mer än ordninerat och håller på i flera månader...

Men läkemedelsverket utreder det verksamma ämnet just nu och förhoppningsvis blir det narkotikaklassat som alla andra medel av samma typ är.

Hej Ulrica.
Det du skrev var bland det ruskigaste jag läst på länge.
Hur i h-v kan en läkare skriva ut medicin med sådan biverkningar. Jovisst har man ansvar att själv läsa bipacksedeln men är man som du i sånt dåligt skick tar man allt bara det hjälper, åminnstonde om en läkare har föreskrivit det. Vem ska man annars lita på.
Är glad för din skull att du mår bra igen och fortsätt med det.
Mvh Inger

Tyvärr är det så att man som Patient själv måste ta reda på det mesta. Om varje ny medicin jag får tar jag reda på så mycket som möjligt.

Men jag måste ju tyvärr också äta en del. När min sambo blev på körd och fick sin svåra whiplashskada då fick han också en himla massa medicin. Och han hade ju ingen aning om det, han hade ju aldrig innan behövd medicin. Kanke en magnecyl men det var allt.

Hur många tramadol åt du per dag?

Mardrömmar får jag också av voltaren samt att jag blir orolig, rastlös i benen osv.

Edelweiss

Har ätit Tramadol i 6 år varje dag , 8 tabletter om dygnet kombinerat med 8 Alvedon, för värk. Har inte upplevt det du beskriver och fick heller inte några besvär när jag bytte ut dem mot starkare preparat. Visst var jag påverkad men inte som du , mycket mer påverkad av min värk .

Vet att det finns ungdomar som anväder Tramadol som knark men det är som sagt var olika hur man reagerar. Tar aldrig en tablett , varken värktablett eller annan , utan att läsa bipacksedeln. Du kan få biverkningar av alla tabletter och man måste kolla noga vad som står om just den tabletten. Man måste också vara uppmärksam på vilka tabletter som inte går att kombinera. Du kan aldrig lita på att läkaren kollar detta utan det måste man kolla själv även om du upplyser läkaren om vilka andra tabletter du tar.

Summan av kardemumman blir att : Läs alltid bipacksedeln , hur ska du annars få veta vad som kan hända med dig!

Jag fick Tipparol 2003, (2x4/dygn) när jag drabbades av ett diskbrock. Jag upplevde samma problem som *Ulrika*. Efter operationen fick jag gå på avvänjning i tre månader! Sen har det tagit nästan 1½ år, innan de övriga problemen försvann. Kramper och myrkrypningar i benen, mardrömmar, sömnrubbningar och depression.
Fram tills nu, har jag trott att dessa problem haft andra orsaker. Men efter att ha läst detta, förstår jag att det är Tipparolen som varit problemet.
Under den tiden jag åt Tipparolen, ifrågasatte jag just den medicinen och fick då till svar, att det var den enda medicin förutom morfin, som tog bort just den smärta som jag led av?! Det måste ju finnas något annat för läkarna att skriva ut, eller....

Enligt ordnination - 4 stycken, mycket jämt fördelade över dygnet (satte väckarklockan för missade jag en timme så ökade smärtan). Jag tror de var på 50 eller 100 mg.


Jo, nu hade jag ju läst bipacksedeln men vad hjälper det när man har så ont att man bara skriker? Och biverkningarna - de var ju en baggis! Jag hade ju ändå så ont så biverkningarna var väl inget.

Men att bli beroende och få grava abstinensbesvär vid utsättning efter 2 veckor på ordinerad dos, det stod det ingenting om i bipacksedeln!

Jag hoppas som du. Det kommer nog, men tyvärr tar sådana beslut lång tid innan de blir klara.
Sen finns det såklart människor som behöver detta läkemedel eller andra, som redan är narkotikaklassade, men läkarna kanske blir mer återhållsamma med att skriva ut det, speciellt till ungdomar för vilka det kan vara en inkörsport till andra droger.

Det står att det kan vara vanebildande och också detta

Biverkningar:
Mycket vanliga:
Yrsel. Kräkningar, illamående.

Vanliga:
Trötthet, dåsighet, sömnighet. Huvudvärk. Myrkrypningar, darrningar. Svettningar. Muntorrhet (noggrann munhygien är därför viktig). Sömnstörningar. Buksmärta. Förstoppning vid långtidsbehandling.

Mindre vanliga:
Hudutslag. Magbesvär (tryckkänsla i magen, uppsvälldhet), kväljningar. Lågt blodtryck. Hjärtklappning. Svimning.


Sällsynta:
Dimsyn. Blåstömningsrubbningar. Aptitförändring. Olika psykiska biverkningar såsom förvirring, hallucinationer eller känsla av upprymdhet eller olustkänsla. Förändrad uppfattningsförmåga. Sömnrubbningar, mardrömmar. Allergiska reaktioner och anafylaktisk chock (mycket kraftig allergisk reaktion som kan ge svårighet att andas och svullnad i munhåla och svalg). Krampanfall. Muskelsvaghet. Högt blodtryck. Långsam hjärtrytm.

Mycket sällsynta:
Värmekänsla. Enstaka fall av förhöjda levervärden har noterats.

Som regel blir det inga följdverkningar, när en behandling med Tramadol Actavis avslutas.Det har dock hos ett mindre antal patienter, som under lång tid behandlats med tramadol, förekommit sådana biverkningar som rastlöshet, svår ångest, nervositet, darrningar, sömnlöshet och förändrad rörelseaktivitet. Andra symptom som mycket sällan har observerats är panikattacker, hallucinationer, myrkrypningar och öronsusningar. Om du skulle råka ut för några följdverkningar, efter att du avslutat din behandling med Tramadol Actavis, ska du kontakta din läkare.

Menar inte att komma med "pekpinnen" utan vill bara tala om hur viktigt det är att själv läsa om just dina tabletter innan du tar dem.

Redigerat av mamamaggan: 15-01-2008, 11:06

Jag stjäl lite av tråden med ytterligare en varning. Detta läkemedel annonsera då och då som reseptfritt under Husdjur. Vi är visserligen några som försöker få bort annonserna snarast, men gå inte på det. Det är som ni skriver här, starkt beroendeframkallande, narkotikaklassat och en inkörsport för ungdomar.

Ursäkta att jag svär nu, men fy f*n! Detta är för djävligt! STACKARS DEJ!
Tydligen påverkar medlet seretoninet på något sätt, det är därför man känner sig upprymd eller ok under tiden man tar medicinen men när hjärnan sedan blir berövad den effekten så reagerar den med depression och ångest. Andra veckan jag tog medicinen fattade jag inte att jag var "hög", det var inte förrän efter allt ihopa som jag fattade att jag hade varit påverkad. Det var verkligen som att komma ur en dröm som jag hade lite suddiga minnen av.

En av mammas väninnor råkade ut för samma sak som mej. Men i hennes fall förnekade alla läkare hon träffade att det kunde vara abstinens efter medicinen. Jag hade tur eftersom läkaren i Mölndal ringde upp en expert för att fråga. Men det är skit att det inte finns bättre hjälp att få när man får problemmed abstinens. Jag vet att jag bad om att bli inlagd på en avgiftningsklinik så dom kunde söva ner mej eller nåt...

Det var när jag läste detta som jag blev tveksam till medicinen och lite orolig. Men så tänkte jag att de menar nog om man använder det i flera månader, inte två veckor... och varför skulle just jag vara en av dessa och jag har ju så ont och vad är alternativet och varför skulle läkaren skriva ut något som är farligt och... ja, ni fattar!

Ja att man blir påverkad vet jag nog. Jag kommer knappt ihåg någonting av 2003. Jag åt Tipparolen i 6månader innann jag blev opererad. Sen fick jag äta dem fullt i ytterligare en månad samt tre månaders avvänjning. Ändå hade jag stora problem efteråt. Jag fick t.ex. kramper i fötterna, så tårna mötte smalbenet under krampen. Det känns, det lovar jag. Detta innebar att jag dessutom var tvungen att äta stesolid (Ett annat narkotikaklassat preparat) för att kunna häva kramperna. Tack och lov är jag nu HELT tablettfri sen ett år tillbaka och kroppens kemi börjar hamna på rätt ställe igen.

Jo jag förstår precis hur du menar. Men man reagerar så olika så det som kan ta flera månader eller år för en del kan gå snabbare för andra. Det är ju likadant med en del droger, en del människor skulle aldrig ens ha tagit sitt första glas vin , man blir beroende av olika saker olika fort.

Låter bra att detta tas upp av läkemedelsverket .

Kan bara gratulera dig till att du nu blivit av med biverkningarna.

Du ska få en rejäl kram när vi ses den 26:e!

En till dig med då

Hade någon liknande upplevelse med ett preparat som heter Diklofenakbiokemi. Det är ett antiinflammatoriskt medel och jag plockade så gott som varje biverkning på bipacksedeln inklusive de som är mer sällsynta. Detta förstod jag dock inte förrän efter kurens slut. Det var bland annat ångest och depressioner och håglöshet och nedsatt hunger. Jag åt en halv macka och sedan var jag så mätt att jag ville spy men efter en halvtimme så var jag vrålhungrig igen. Tänk er att arbeta samtidigt med de matbehoven... det var inte lätt...

Detta var horribelt och när läkaren, tre månader senare ville skriva ut en ny kur av samma elände för att jag inte var bättre så skrek jag högt av förfäran. Då jag hade förklarat vad jag upplevt och att jag hellre hade inflammation i knäleden resten av livet än att jag tog den medicinen igen så fick jag en annan där enda (och vanliga) biverkningen var att jag blev lite orolig i magen.

Ciczi

Vi reagerar ju så olika på olika mediciner.

Jag fick tipparol för flera år sedan men märkte direkt att jag inte mår bra av den.

Men Voltaren stolpiller tog jag i många år innan jag fattade att jag hade alla biverkningar som fanns på bipacksedeln.

Först när jag genomgick den senaste ryggoperation och inte fick da dom några veckor innan OP och 3 månader efteråt, då märkte jag av dom direkt när jag började igen.

Men så är vi där igen, väljer mellan pest och kolera. Det är inte lätt. Jag har dygnet runt värk, har haft det i många år och för att överhuvudtaget vara lite människa så måste ja ta medicin. Men jag gillar inte medicin och jag gillar inte att man själv nästan måste bli specialist för att inte bli skadad av den.

Oj vilka diskussioner läkaren på ryggkliniken i Strängnäs och ja g hade ang medicin........
Och min husläkare tyckte en gång att jag inte skall läsa för mycket om medicin......

När jag för första gången fick morfin, ja då ställde jag mig på tvären. Men när jag låg där på soffan, ihoprullade och bara skakade av värken, ja då var jag glad att jag hade det och kanske kunde för 3 Timmar må lite bättre.

Elisabeth



Det är det jag skrev förut. Voltaren är också diklofenak

Jag har sagt det förut: Man måste vara väldigt frisk och stark både metalt och fysiskt för att orka vara sjuk...

En jättestor kram till dej också Elisabeth - jag kan inte ens föreställa mej att ha så ont hela tiden...