SEPTEMBER

Tänk att man aldrig lär sig från år till år. Att allting mognar samtidigt, menar jag. Plommon, vaxbönor, tomater och gurkor, trädgården flödar över av skördeklara frukter och grönsaker.

Skördetid och småsnål hushållning

Allting måste jag ta omhand, för en liten småsnål hushållningstant i mig menar att ingenting får ligga på marken och ruttna bort. Det vore nära nog en dödssynd.

Och all denna squash! Jag småskrattar åt min i våras upprymda iver över de olika sorterna – gul UFO-squash, blå vintersquash och kastanjesmakande grå. Hur jag längtade efter att de skulle börja bära frukt. Om jag bara hade vetat, tänker jag när jag vid midnatt äntligen häller sockerlag över den sista burken syltad squash. Nästa år blir det nog bara en enda planta, tänker jag trött men ändå nöjd.

Egenodlat och förvaring

Men visst är det härligt med egna grönsaker i frysen, saft och sylt i skafferiet. “I vinter ska vi ej hungra vi”, konstaterar jag med tomtebomammans nöjda präktighet. Att hushållsbudgeten drygas ut på köpet gör inte saken sämre, även om syltandet och konserverandet inte längre är lika livsnödvändigt som i början på seklet, då alla husmödrar med självaktning fyllde glasburkar från täppan och säkrade förråden med paraffin. Av tradition, men också av ekonomiska skäl.

Från självhushåll till rekreation

På trettiotalet kom den nya tiden med snabbköp där sylt och saft lätt kunde anförskaffas, så att den yrkesarbetande kvinnan äntligen slapp det tunga konserverandet varje höst. Egen odling ansågs otidsenlig, och många grönsaksland och rabatter lades igen med gräsmatta. Fritiden ägnades i stället åt rekreation – att umgås med familjen på den öppna och soliga gräsmattetomten.

Nu är det åter populärt att odla och ta hand om skörden. Mest av smak- och trivselskäl, kanske, men också av ekologiska – i den egna trädgården kan vi ju billigt odla helt giftfritt. Själv tycker jag det känns både sinnligt och nästan romantiskt när köket fylls av doft från nykokt äppelmos. Lite sorgligt också, för doften hör ihop med sensommar och den annalkande hösten. Och när jag tänker tillbaka på allt arbete i augusti – alla syltburkar, bärplock och tunga korgar – känner jag igen mycket av den speciella stämningen från augusti, när odlaråret sakta börjar övergå i skördetid.

Skördefest i den gamla fruktlunden

Varje år i september besöker jag en förvildad, gammal fruktlund. Här växer många olika sorters äppelträd – knotiga, förvuxna, med få men för mig tillräckliga frukter. Gamla, risiga plommonträd bär gula, röda och rosa plommon som ser ut som små påskägg. I det meterhöga gräset växer stolta fjällskivlingar, och björnbärssnåren dignar av svarta bär. Jag känner mig rik när jag går där med korg på armen och plockar.

Gammaldags självförsörjning och herrgårdsliv

Fruktträdgården hör till en sedan länge nerbrunnen herrgård. Här odlades och skördades en gång hela storhushållets frukt- och bärbehov. Säkert fanns, som brukligt var, en anställd trädgårdsmästare som skötte beskärning, plantering och skörd – och kanske till och med åkte till stan och sålde överskottet för herrskapets räkning. Jag ser framför mig en hel stab av kökspigor i vita förkläden i det stora herrgårdsköket som syltar pumpor, torkar äpplen, lägger in rödbetor. Det gällde att se om vinterns förråd. Kanske fanns här också orangerier och växthus med varmbänkar för tidig uppdragning av primörer – så att herrskapet kunde serveras nyskördade rädisor i februari!

Självhushållarens vedermödor

I John Seymours underhållande bok “Självhushållning” beskrivs alla grundläggande sysslor en självhushållare bör kunna: bryta mark, odla vete, ysta ost, brygga öl och konservera tomater. Att själv odla all sin mat innebär dock att man inte hinner syssla med så mycket annat, inser jag. Nästa år blir det nog bara en enda squashplanta!