Försmak av skörden
Grönsakslandet etablerar sig
Nu har grönsakslandet verkligen börjat etablera sig för säsongen. Grönsakerna växer frodigt, och sent om sider börjar de faktiskt konkurrera ut ogräsen på allvar – på flera håll ser landet nästan överväxt ut! Vår pålitliga broccolisort "Greenia" bjuder redan på den första lilla skörden; toppbuketterna är stora som tennisbollar. Så nu är det dags att skörda dem, så plantorna får fart och börjar sätta flera sidobuketter. Med rätt tajming kan vi alltså se fram emot skörd under flera veckor framöver.
Vitlöken har vi också tjuvstartat med – särskilt sorten Hamar, som visat sig kraftigare än "vanliga" Thermidrome. Hamar har dessutom fått för sig något skumt och skjuter upp snirkliga stänglar – vi får se om det blir blommor eller små topplökar! Har ni också börjat skörda grönsaker där hemma?
Experiment i landet – potatis och lök
Det är inte bara gott utan också spännande i landet nu. Två av våra "experiment", som jag berättade om i början av juni, börjar ge resultat: potatisodling i hö och gul lök från frö. Potatisen tog tid på sig att kämpa sig genom det tjocka hötäcket och vi var nästan oroliga att vi lagt på för mycket. Men nu har de börjat kika upp och växer så det knakar. Vissa år kan färskpotatisskörden bli tidig, men eftersom våren varit kall i år så får vi nog vänta någon vecka till. Färskpotatislängtan är dock alltid värd att vänta på!
Lökexperimentet har verkligen varit lärorikt. Lökarna vi sådde inomhus i kruka slutade, precis som i fjol, växa i förtid. Men de lökar som såddes ut i varmbänken i april växer nu otroligt kraftigt! Det verkar alltså som om varmbänk är bäst lämpad för odling av både gul och röd lök i vårt klimat. Även om allt kanske inte hinner bli lagringsmoget lagom till höst, så tycker vi allra bäst om löken färsk. Nästa år vet jag att varmbänken får extra mycket utrymme för lök – och för broccoli såklart!
Sparris: En investering i framtiden
Något annat som känns spännande men kräver tålamod är sparrisen jag sådde i varmbänk i våras. Nu har jag planterat sparrisplantorna i en "barnkammare", där de får stå över den första vintern. De ser fortfarande exotiska ut och jag hoppas på god överlevnad. Klarar de vintern, så får vi påbörja anläggningen av en riktig sparrissäng nästa säsong, vilket troligen innebär att vi måste förbättra vår lerhaltiga jord med betydligt mer sand. Sparris är ju lite av en investering i framtiden – det dröjer några år till första skörd, men väntan är halva nöjet.
Årets första broccoliskörd!
Odlingsglädje och växande erfarenhet
Även om experimentlustan fortfarande är stor, känns det som att landet börjar stabilisera sig, och jag är nöjd med både odlingsbäddar och växtval. Nu behöver jag inte längre prova fullt så många nya sorter varje år. Med mer erfarenhet blir planeringen lättare, och risken för att saker ska gå snett minskar för varje säsong.
Från köksträdgård till perennplaner
Samtidigt har mitt intresse för trädgårdens dekorativa sidor vuxit. Jag har börjat impulsköpa både perenner och buskar, även om jag ibland placerar dem på ett ställe bara för att inse att de inte alls passar där. Det har blivit många flyttar denna säsong, och för några perenner har jag ännu inte hittat rätt plats. Då får de stå kvar i kruka en tid – som min vita brokiga alunrot, favoriten just nu. Varje gång jag passerar den, med de ljusa bladen mot den mörka krukan och de skira, nästan skrikrosa blommorna, blir jag glad över kontrasten. Kanske är det en försmak på vad som kan bli en riktigt vacker perennträdgård – även om jag nog får räkna med att bära runt på plantorna i några år till innan jag känner mig helt nöjd.
Sparrisplantor i "barnkammaren".
Favoriten just nu: vitbrokig alunrot.
Vänta, hoppas, odla...
Att odla i Norrbotten kräver fortfarande en viss ängslig förväntan och flexibilitet – väder, jord och klimat gör varje säsong unik. För dig som undrar över känslorna inför skörden och säsongen, läs gärna Ängslig förväntan som beskriver hur det är att gå och vänta på vad som ska lyckas eller misslyckas den här sommaren.
Med alla dessa experiment, både i köksträdgården och bland perennerna, blandas förväntan, glädje och tålamod. Och även om allt inte alltid blir precis som man tänkt, är det ändå resan – från sådd till skörd – som gör trädgårdslivet så rikt.