Ängslig förväntan
Onsdagen den 24 februari 1999
Vädret har varit nådigt på sistone - kring -10 grader, lagom mycket snö för det mesta. Våren kommer nog förr eller senare, som den brukar, utan att jag behöver bekymra mig om det. Och tur är ju det, för jag har fullt upp med att bekymra mig för mina små fröplantor.
De är ju så hjälplösa, de små liven i sina jiffy-pots. Till hösten ska de bli kraftiga fina purjolökar, buskiga chilepepparplantor och runda vackra lökar. Men just nu är det med ängslig förväntan jag tittar till dem varje dag. Det finns så mycket farligheter i världen, som jag måste skydda dem mot.
Och ack och ve, några av de små purjoplantorna har dött! De blev alldeles smala nere vid jorden, och lade sig ner på sidan och skrumpnade bort! Vad har jag gjort fel, hur ska jag rädda dem som är kvar? Är det för mörkt eller för ljust? För kallt eller för varmt? För blött eller för torrt? Vad är de där sciara-fluglarverna som jag läst om på odla:s forum? Måste jag så om purjon? Det fick jag göra i fjol, de bara dog. Då trodde jag att det berodde på att jag hade för gamla frön, men i år kan inte det vara fallet.
Nere i garaget står resten av mina små skyddslingar - lökar och knölar som håller på att vakna ur vintervilan, och ledsna övervintrande chilepepparplantor. De är ju inga spädbarn som fröplantorna, så jag behöver inte oroa mig för om de ska överleva lika mycket. Däremot undrar jag ibland om de inte är litet för "brådmogna", vitlökarna har redan börjat skjuta gröna skott. Skulle de inte kunna vänta litet, inte ha så bråttom att bli stora och ge sig ut i världen? Ja, det är inte lätt att vara "plantmamma"!
Jag har äntligen lyckats få iväg mina fröbeställningar i alla fall. Har ni börjat köpa fröer redan? Nåja, ett par intressanta kataloger återstår, men det gäller ju att sprida ut det litet så att det inte verkar så dyrt... Så snart börjar det dimpa ner rasslande paket i brevlådan, fulla med "embryon" till små fröplantor, som ska vårdas med ängslig förväntan under de långa månaderna som är kvar till utplanteringen. Men förr eller senare kommer våren!
Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten
