När jag hade gått hem från skolan idag såg jag ut som en snögubbe

Dessutom undrar jag varför man säger "Gutår"?

Huh hrrrm! Nu hamnade väl ändå frågan du ställde i fel tråd? Annars är det kanske så att ni upplänningar är insnöade(!) på Bellman....

åh jag som trodde att detta alltid var rätt tråd för diverse MYSKO och MENINGSLÖST dravel och elände som vi gemensamt släpar hit...

...som nyutgivning av den här på DVD...

Eller den här...

Nu är det så att jag råkar veta vad ordet betyder.
Till riket Sverige hör en ö, modell större, där man använder sej av en alldeles speciell tideräkning. Dom räknar inte tid efter solvarv utan efter hur lång tid det tar att paddla runt ön i ett traktordäck.
Alltså:Tiden det tar att först blåsa upp ringen med en hårfön, sjösätta flytetyget och paddla runt holmen med en trasig kanadensarpaddel. Året har gått när man angjort gubben Karlssons brygga, släpat upp farkosten på land och släppt ut luften igen.

Tideräkningen kallas Gutår......ja tänk så mycket tokigt de hittar på de där Gottlänningarna!!

Mer 80-talsnostalgi...

och nu dags för ett litet meddelande från en av våra sposorer...

Jooo - det har du ju rätt i...uppfattade väl frågan som seriös kanske.... ...F¨låt, Tobb! va´ inte meningen å låta så sträng...

Eftersom det inte är någon närvarande som är meningslös, tänkte jag ge dig ett korrekt svar på din fråga Tobb.
»gutår» är en gammal biform till »gott år»

Detta kan man väl föra till kategorin meningslöst vetande

ÅÅÅkej..tog med mej wiskeyn från kakbaket, men inte visste jag att klockan skulle bli full...
Klockan är full och jag tickar...eller???

Springer du runt och fyller klockor... det är ju ta mig f*n spritmissbruk...

Meningslöst att skylla på att det är för lite snö. Då får man väl bygga en liten snögubbe då!

Vad har han gjort av näsan?

Alltid lär man sig något av Cacki!!

känner du till något som kallas för kaniner?

God Morgon och välkomna till en ny meningslös, mysko MÅNDAG. Dags att att kasta sig ut ur natten.

Kaninsäkert!?

DET SNÖAR! Meningslöst

Husse är sjuk, så jag behövde inte hämta min daghund idag. Tyvärr visste jag inte om det, så jag gick upp kl. 6, klädde på mig ordentligt (-14,7°), skrapade bilrutorna, körde till Spången, väntade, frös och körde hem igen allt medan husse förtvivlat försökte att ringa mig - men jag hade inte lagt på luren! Snacka om meningslös utflykt!!!

Låter som den ultimata meningslösaste början på dagen!

Här sitter jag. Ledig dag och laddad för att pynta trädgården inför första advent... och vad händer?
INGET! Det snöar för mycke för att hitta en snygg gran i skogen. Sen får jag inte loss torkvindan ur hålet där granen ska sitta!
Gubben har slarvat bort timerna, så jag kan inte börja koppla ljusslingorna på glasverandan, bron över dammen eller i plommonträdet!
Mössen har käkat upp sladden till adventsstaken!
Elkabeln till tomten i skogen, ligger under all snön och kan inte hittas!

Bara så meningslöst att försöka... Det blir ingen jul i år...

Men jösses Maria Det var ju ingen bra dag förlåt... Det mesta verkar gå åt pipsvängen för dig.
Kan du inte julpynta torkvindan?
Själv kan jag inte hitta julpyntet Inte en julslinga, vi ska ha ett tiotal olika. Har mössen varit framme här också kanske
Vi får inte ge upp! Vi ska ha jul
Får ta på mig storstövlarna och gå ner till gästhuset och titta ifall jag lagt lulgrejerna där

Det ska töa onsdag/torsdag nångång...

Jamen då är jag ju inte hemma! På tordag kommer jag inte ens hem före 23.00! Då är det ju ännu mer meningslöst att försöka hitta vad som hittas skall...

Låna en metalldetektor!





Dagens förstapris i denna tråd tillfaller härmed Myosotis! Grattis!

En månad tills tomten kommer idag.

en sån MENINGSLÖS månad...

...å helt utan stämningsfullt pyntande...

Var det nåt sånt här MENINGSLÖST och MYSKO som du hade tänkt dig...

Definitivt! Det är vad jag kallar julstämning...

OK, smaken är som .....

Inte bara kaniner!

Dikter /
Tomten
(1914) Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >> Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | [email="editors@runeberg.org?subject=Comments"]Comments?[/email] |


TOMTEN.


Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara. Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken

Tomten

Släden den glänser i stjärnornas ljus,
tomten stiger in med klappar i ett hus.
När han kommer tillbaka är renarna väck,
kvar står bara hans julklappssäck.
Han ser sig förvirrat om efter djuren,
då ser han två skyltar som sitter på muren.
På den ena det står securitasvakt,
på den andra: de' djur som står här går till slakt.
Tomten tänker otur som fan,
av alla ställen landa på Scan.
Men det är kanske inte nån fara och färde,
för de jobbar väl inte här den 24:e?
De gör de förstår han när han hör skriken,
tomten rusar in i fabriken.
På ett band ser han renarna - åh vilken pärs,
en efter en blir de malda till färs.
Maskinen är stor, tomten slänger vanten,
och svingar sig upp på kanten.
Han tar tag om den sista renens svans,
det är blodigt och halt, han har dålig balans.
Han träffar maskinens roterande egg,
det sista som syns är hans bländvita skägg.
Gläns över sjö och strand,
tomten säljs som isterband

OOps. Aqua du hann först, men jag hade en till på lager.

Läs inte detta om ni är äckelmagade!!


Tomten



Midvinternattens köld är svår, tio små Nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar Nisse av på mitt.
Livsandar snabbt för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

Nio små Nissar i midnattstimma, traskar fram i månljustrimma.
Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar, åtta Nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar, en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har, där sju små Nissar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av Tomtehand, suger misse bort från hand.

Sex små Nissar mot julbordet ila, snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista Tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod, mattan färgas röd av Tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver, springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg.
Lilla Nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

Fyra Nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp, och tar för sig av varsin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav, likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små Tomtar i granen svingar, mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga, snart han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin lilla lek.

Två små Tomtar omkring sig tittar, då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar, men detta den ej då stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten, för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var, inte en jävla Tomte finns kvar.