Spökhistorier:
Frankensteins monster gick till en psykiater:
- Nå? Vad har ni för problem?
- Jag kan inte bli av med den otäcka känslan av att varenda människa stirrar på mig vart jag än går.
Dom två spökena satt och pratade och den ena frågade:
- Men kära du, är det sant att du ska gifta dig med ett skelett? Jag har hört att han är en utfattig spelare till på köpet.
- Ja... Det kan väll hända. Men vänta bara, rätt som det är rasslar han till och då vinner han en halv miljon.
Två spöken sitter och spelar kort när det fjärde öppnade dörren och kom in. Draget utifrån blåste ner alla korten på golvet. Ett av spökena kring bordet tittar upp och säger:
- Varför kan inte du ta det lite försiktigt och ta nyckelhålet precis som alla andra?
Man har nu gjort en uppföljare till “Den osynlige mannen”. Den kallas “Den osynlige mannens son” och handlar om den stackars sonen som vill följa i sin fars fotspår. Problemet är bara det att han inte ser dem...
- Jag begick en fruktansvärd blunder i gårkväll.
- Hur sa?
- Jag var på kalas och dansade med en flicka som var klädd som Frankernsteins monster. När klockan slog tolv bad jag henne ta av sig masken.
- Ja? Vad var det för fel med det?
- Han hade ingen...
- Vad dog du av? Undrade det ena spöket.
- Jag fick musik på hjärnan... Någon slog ner mig med en trombon.
Ett spöke till ett annat:
- Tror du på ett liv innan detta?
- Jag hörde att du var hos en spiritist i går, hur var han?
- Nja... Han var medium.
- Vet du vad draculas favorit offer sa efter grevens 10:onde besök på lika många nätter?
- Hör nu här, Herr Dracula. Nu har jag tröttnat på att alltid vara den som står för drinkarna!
- Mamma! Barnen i skolan säger att jag är en vampyr!
- Bry dig inte om dem bara. Men skynda dig nu att äta upp soppan innan den koagulerar.
- Jag träffade ett spöke i går natt.
- Jaså? Vad sa han?
- Ingen aning... Jag kan inga döda språk.
//sarita