Äntligen får jag utnyttja detta eminenta forum igen o ställa mina korkade frågor (det var 2 år sen sist, oj-oj, men nu är friden slut för er o mitt odlaberoende kan utvecklas i full skala igen :-) ) Till saken, den förskräckliga:
Den sista kvarvarande almen på tomten(av enligt uppgift 37 stycken för 10 år sedan!)visar tecken på almsjuka . Åh, det kommer att bli så otroligt tomt och kalt om även den måste fällas, så nu undrar jag : Kan jag bromsa spridningen i trädet genom att ta bort skadade grenar eller är det redan kört?
Pågår det någon forskning om botemedel, eller finns det kanske redan? Finns det resistenta almsorter eller kommer vi inte att kunna återplantera almar i de delar av Sverige där sjukan finns?

Jag tror att det ENDA botemedlet är "narturlig" resistens, alla almar är inte lika mottaglig + ev så tvingas svampen bli mindre aggressiv 8om den dödar alla värdar så dör den själv!). Det lär finnas någon form av medicinering, men det är i så fall så dyrt att det inte är realistiskt.

Har för mig att "medicinen" som finns är Trichoderma som injiceras i trädet och att det kostar några tusenlappar och jag tror nog att man isåfall bör ge medicinen i förebyggande syfte eller mycket tidigt, när trädet är rejält sjukt så hjälper nog inte ens medicinering. Almsjukan finns inne i trädet så att bara ta bort de grenar som har tydliga symptom hjälper nog inte.

Hej Unn och som sagt - välkommen tillbaka.

Ledsamt att höra om dina almar. Ja, det är en mycket trist sjukdom som härjar i hela världen. Mycket forskning har gjorts och man har testat att försöka hindra och stoppa farsoten, men hittills har man inte lyckats. Jag talade senast idag med en av världens ledande växtskyddsföretag inom biologisk bekämpning (som är det man trott mest på med almsjukan) och han bekräftade att inget nytt kommit fram. Man jobbar nu med injektioner av andra svampar i friska träd för att förebygga, men hittillsvarande experiment som jag känner till är inte så bra att man kan rekommendera dem.

Många städer, inte minst i södra Sverige, har haft alm som ett av de mest vanliga träden, lite som linden blivit favoritträd idag. Bara i Malmö kommun har man tagit ned tiotusentals almar...

Almsjuka är en form av vissnesjuka, angrepp i kärlsystemen. Heter Ophiostoma novo-ulmi och Ophiostoma ulmi för den som vill söka internationell forskning på nätet. Den förra är en aggressiv form av svampen som dödar snabbt, och den andra är mindre aggressiv.

Symtomen känner du säkert till - bladen börjar gulna på en gren eller en del av toppen på trädet. Nästa år eller året därpå dör hela eller stora delar av grenverket, och på kort tid dör hela trädet.

Det här är en svamp som lever i trädets kärlsystem och som sprids genom en insekt, almsplintborrar, som får svamsporer på sig och äter av trädets unga bark. Sporerna infekterar de små såren och svampen infekterar hela trädet. Ofta har svampen kommit genom almsplintborren när trädet visar små tecken till sjukan först.

När större delar av trädet gulnar och dör på en gång kan svampen ha spritts genom rotkontakt med andra sjuka träd.

Det expertisen säger att man ska göra:
Fäll och bränn smittade träd. Fäll dessutom boträd för almsplintborrarna, som svärmar och gör sitt mesta barkgnag på vårarna. Vilka träd som är boträd och vad som gäller där man bor kan (ska) parkcheferna eller kommunens almansvariga känna till.

Och - det viktigaste: Återplantera andra trädslag. Välj gärna sådana som du inte redan har. Att man ersatt almen med så herrans mycket lind i städerna tycker jag är idiotiskt. Nästa gång kan en ny sjukdom slå ut den också, och då gapar det lika tomt i städerna som nu efter almarna. Likadant med röjningar i trädgårdar där man enbart behåller ett trädslag. En enda vinter eller sommartorka kan slå ut just denna sort. Det blir sårbart.

Mångfald tror jag är bästa receptet.

Unna dig inköp av de träd du tycker bäst om efter att ha förlorat din alm!

Det var tillverkaren av Tricoderma jag talade med idag. De har slutat att sälja preparaten för att förebygga eller hindra almsjuka. Resultaten gav inte goda resultat, men det pågår fortfarande studier för att försöka hitta rätt svampblandningar mm för att kunna rå på almsjukan.

Känner med dig Unn, själv har jag tvingats fälla alla mina gamla vackra almar, jag har istället planterat lite blandade fruktträd, Rödekar, Körsbärsträd och Valnötsträd. Mitt ställe får dock även i fortsättningen heta Almdalen.

Ingegerd

Tack tack för god information och medkänsla!
Är det någon av er visa som vet ungefär hur snabbt sjukdomen visar sig? från ett par av de almar som fälldes av husets gamla ägare har det skjutit mängder av stubbskott som nu ingår i övrigt buskage runt tomtgränsen o lever o frodas i högsta välmåga med en höjd på ca 3 meter. Dessa borde väl också vara dödsdömda då eftersom smittan finns kvar i stubben?

Ett av de första ställen i Sverige som drabbades av almsjukan på 1980-talet var Örups almskog i skåne. Där dog de flesta träden inom bara 5 år. Men ALLA dog inte, och sedan dess har det växt upp många nya almar. Som Cilla påpekade tidigare så är det viktigt med genetisk variation, alla almar är inte lika känsliga.

Ja det borde vara så men jag är ändå inte helt säker.

Jag skulle ha snittat i ett av skotten för att se om kärlen såg påverkade ut. Antagligen gör de inte det eftersom de ser friska ut. Sedan skulle jag ringt kommunens almsjukeansvarige för att inhämta tips om både stubbskotten och andra ev almsplintborreboträd. Kommunerna och parkcheferna i almsjukedrabbade träd har samlat mycket kunskap.

Får du inga bra tips på detta sätt kan du återkomma så kan jag sätta dig i kontakt med några arborister.

Hm...jag följde ditt råd Cilla, ringde kommunen o fick det svar jag väntat mig men inte ville höra. I en ort en bit härifrån fälldes samtliga almar förra vintern, även friska, o till o med andra sorters träd i närheten, som tydligen blivit angripna fast de egentligen inte skulle kunna . Brrr. Det får väl bli sågen då. Känns som att dra ut tänder att fälla ett 150 år gammalt träd. Tack iallafall / Unn

Hua! Jag som trodde att Almsjukan inte fanns i Sverige!
Själv bor jag i Västsverige och på nya tomten står massor av gamla Almar. Ett par giganter står nära huset och det vore inte kul om de föll över huset.

Hur ser man på ett tidigt stadium att trädet har smittats och att inget annat återstår än nedsågning och bränning? Jag vill ju inte riskera att de blåser omkull och krossar huset!

Jag är visserligen lite störd på att de sprider sig så oerhört men de ger tomten en oerhörd karaktär dessa gamla jättar.

Mvh, Carina

Hej Carina! Almsjukan finns i Sverige (eller delar av) och som jag har hört är det, som så mycket annat, Hitlers fel (fast det här är kanske ett av de minsta i det sammanhanget)! Hade inte andra världskriget varit hade europa inte behövt marshallhjälpen, vars försändelser kom över atlanten med lårar byggda av smittat almträ. Blä .
I mina trakter är det verkligen ett kulturarv som går förlorat. Alm var ett av de vanligaste vårdträden att plantera vid gårdarna efter skiftet nångång i mitten av 1800-talet. Vårdträd är inte kul att förlora.
Hoppas dina almar klarar sig. Unn

Almsjukan finns i hela världen. Jag tror att den till Sverige har kommit från flera håll - smittat lådträ visste jag inte om så det var intressant att höra.

Almsjukan har ju två raser, en nordamerikansk och en euroasisk, så vi har fått den från flera håll.

Man behöver inte vara rädd för fallrisken, almsjukan är inte som svampröta som försvagar trädens struktur. Även som döda träd kan de stå kvar länge.

Det är kulturförlusten och alla älskade och vårdade gårds- och stadsträd som är i fara som är det allvarliga. Och för närvarande är vi människor och almarna besegrade av de här pyttesmå svamparna. Det är mycket ledsamt att vi inte lyckats hitta botemedel annat än massfällningar. Svampen är för stark för sin värdväxt, och det tar tid innan naturliga fiender utvecklas. Expertisen tror inte att almen kommer att utrotas, men i våra städer och mänskliga miljöer kommer den säkert inte finnas om 50 år - ingen idag planterar en alm.

Hoppas vi en gång i ålderdomen eller iallafall nästa generation kan säga att "vid det här jättestora gårdsträdet stod tidigare en lika stor alm".

Slog mig bara, där satt valda delar av min föräldrageneration uppflugma i Kungsans almar nångång kring tiden av min födelse och skanderade medan motorsågarna högg in på stammarna...till ingen nytta alls visar det sig ju i dag... Eller har slagorden "almarna åt folket" fått en ny o djupare innebörd?!

Jo, jag tycker nog det gjorde nytta även om almarna 30 år efteråt måste fällas. Det blev första gången på mycket länge som stadsplanerarna tvingades lyssna på en opinion och det på ett sätt sattes punkt för den epok som innebar att man rev och fällde allt gammalt för att bygga den moderna staden utan dialog med stadsborna. De torg man moderniserat senare, som t ex Medborgarplatsen på Södermalm, har mycket större folkligt stöd än tidigare byggprojekt.

Dessutom hade planerarna fel om almarna i Kungsan. Det var inte tvunget att ta ned alla träd i parken för att få upp en tunnelbana i området. Det gick att kombinera.

Jag har hört att hängalmen, Ulmus glabra 'Camperdownii' ska vara mer eller mindre resistent... De har iallafall planterat ett par i Enköping ganska nyligen (av storleken att dömma, men det kan ju ha varit gjort innan man visste om almsjukan)

Jag har även hört att det ska finnas någon annan almsort som ska vara helt resistent, nån rysk ovanlig sort om jag inte minns fel.

Är det någon som vet något om detta?

Undrar Lars

Ja det slog mig just , undrar om inte det vackra hängande trädet i magistratsparken mitt i det almsjuka Malmö är just en alm - nån Malmöbo här som kanske vet? Tål att ta reda på!