Vi drar! Vi drar!
Det svarta guldet i Norrbotten
Det svarta guldet glimmar ur varje solbelyst vinkel och en angenäm känsla av rikedom kommer över mig. I år är svartvinbären av toppkvalitet – den sorts rikedom man bara hittar i Norrbottens gamla trädgårdar. Hemma i stan väntar årets skörd på att förädlas: de dyrbara dropparna ska utvinnas och tappas till saft och råsaft. Att ta hand om bären är mer än bara en syssla – det är en tradition från fädernegården, där jag detta år också fått äran att fortsätta arbetet med att plocka, safta och frysa in råsaft på dunk. Det ger en trygghet inför den långa vintern, och familj och vänner kan lita på en säker leverans av det svarta guldet.
Svarta vinbär – kultur och identitet
Att odla och förädla svarta vinbär är inte bara en gammal ört som gror i trädgården; det är en levande del av vår kultur här uppe. Precis som många andra hushåll i Norrbotten håller jag liv i traditionen – kanske ett svar på den långsamma nedgången av kommersiell odling men också för att den egengjorda saften smakar så mycket bättre och känns så mycket rikare, både till kropp och själ. I en tid där många värderar det giftfria och närproducerade högt, är de hemodlade bären en skatt på riktigt.
När det är dags att ta farväl
Nästa sommar blir dock ett avsked. Det prunkande "oljefältet" av 300 gamla buskar kommer att tas bort. Ogräset – nässlor och högt gräs – har tagit över, och den tidskrävande skötseln är för mycket för en trottoarodlare som jag. Odlingsförhållandena i Norrbotten är gynnsamma, men också utmanande med korta säsonger och risk för frost. Gamla bärbuskar kräver ofta föryngring och det är vanligt att gamla odlingar får lämna plats för nya projekt eller vila, särskilt när arbetsbördan blir för stor.
Skörden och årstidernas växlingar
Samtidigt får ekorren i mig sitt lystmäte – nu på hösten är trädgården ett skafferi som fylls med grönsaker och bär. Snart ska morötterna upp ur landet, och frysen blir allt trindare av ärtor, kålrot, och andra hemodlade läckerheter. Det är en särskild tillfredställelse att ha ett förråd att ösa ur under vintern, även om det egna kilopriset ofta är svårare att försvara – särskilt när trädgården ligger långt från hem och vardag. Men smaken, känslan av självförsörjning och vetskapen om att det är giftfritt väger tungt. Ofta ligger mervärdet i just det – i traditionen, i att dela med sig, och i att veta vad man har lagt på tallriken.
Naturens överraskningar
Hösten kommer nu med stormsteg, men brittsommardagarna förgyller tillvaron och gör den avtagande sommaren som allra härligast. Trädgårdslivet bjuder alltid på överraskningar, ibland får man också räkna med vilda inslag – det går vilt till i trädgården när både fåglar och ekorrar vill smaka på skörden.
Tradition och framtid
Norrbottens svartvinbär, det svarta guldet, fortsätter att spela en viktig roll – inte bara som vinterproviant och smakupplevelse utan som en bärande del av både vår kultur och våra gemenskaper. Traditionen att odla, förädla och dela med sig lever kvar, trots förändringar både på det personliga och regionala planet, och det är något att värna om inför framtiden.