Det går vilt till i trädgården
Oväntade möten på bilparkeringen
Häromdagen råkade jag skrämma ett keligt igelkottspar som knuffade och buffade på varandra på vår bilparkering där jag bor. När jag, smått stressad och lite sen till jobbet, skyndade ut genom dörren, såg jag hur herr och fru igelkott snabbt sökte skydd under ena grannens bil. Vissa möten med naturen är oväntade men hjärtevärmande, och som djurvän känner man ju ansvar – så jag sprang raskt in igen och meddelade grannen att hon hade oväntade gäster under bilen.
På kvällen fick jag höra att hon lagt en halvtimme på att försiktigt försöka få bort kottarna. Hennes bil är så låg att hon vågade inte köra ut, rädd att igelkottarna skulle följa med och riskera skadas. Vad skulle hon göra? Först försökte hon skrämma dem genom att kasta sten – alltså på sin egen bil – men det gjorde föga intryck. När det inte fungerade kastade hon lite försiktigt stenarna mot dem, men kottarna vägrade ge sig av.
Sopkvastsmetoden och små kompromisser
Till sist anslöt en annan granne, nyfiken på spektaklet, och han tog resolut till sopkvasten. Så blev det till slut sopkvastmetoden som fick herr och fru kotte att flytta på sig. Ja, nöden har ingen lag – alla medel är tillåtna så länge man tar hand om både djur och sig själv.
Den här typen av episoder säger något om vardagslivet i våra svenska bostadsområden, där omtanken om vilda djur ofta vägs mot praktiska dilemman. Igelkotten är både välkänd och älskad – och dess status är numera fridlyst, vilket sätter gränser för vad vi får göra om vi hittar dem på olämpliga platser. Man får exempelvis inte bara lyfta bort dem hur som helst, eftersom det kan räknas som att man "jagar" eller flyttar ett skyddat djur. Istället gäller det att med milt tvång försöka få dem att själva lämna platsen Det är bara att konstatera.
Vårens fåglar och trädgårdens rivalitet
Mera lätthanterliga gäster är fåglarna som både bygger bo och framför sin vårkonsert i vår trädgård. Särskilt den där vårnatten när rödstjärtens vemodiga och varierande sång fyller luften med musik som nästan känns magisk. Tyvärr får den sällan behålla sitt bo länge; snart flyttar den svartvita flugsnapparen in utan att ens överväga någon slags budgivning, ett talande exempel på hur konkurrensen om boplatsen kan vara hård i vårvärlden – kanske en spegling av bostadsmarknaden bland oss människor.
Isande nätter och norrbottnisk väntan på sommaren
Just nu drömmer vi om att fjärilarna snart ska slå ut med sina färger och förgylla trädgården, men det verkar dröja. Det är fortfarande kallt, kallt, kallt här uppe i norr, och vi undrar lite skämtsamt om det är ni sörlänningar som inte vill släppa taget om sommaren ännu.
Det är alltid risk att man stärker fördomarna om det kyliga klimatet i Norrbotten, men jag måste erkänna att jag faktiskt tog på mig min vintermössa i bisamskinn när jag de sista majdagarna gick ner till Råneälven för att se så att vårfloden inte tagit roddbåten. Men hoppet är det sista som överger en – snart måste solen och värmen hitta hit, även till oss här i norr!
Vill du läsa mer om livet med djur, natur och årstidernas nycker här uppe så rekommenderar jag Det är bara att konstatera.