Vårsol skön men farlig

När sommaren går mot sitt slut

När sommaren går mot sitt slut och dagarna sakta blir kortare samtidigt som temperaturen sjunker, förbereder sig de flesta träd och buskar för vintervilan. Den här förberedelsen, kallad invintring, är avgörande för att växterna ska klara den kalla perioden. En varm och solig sommar, följd av en höst utan alltför mycket regn och med gradvis fallande temperaturer, ger oftast de bästa förutsättningarna för en lyckad invintring.

Hur invintringen styrs

För rabattrosor styrs invintringsprocessen främst av temperaturen. En lång och mild höst, som den vi hade år 2000, gör att de fortsätter växa alldeles för länge. När kylan plötsligt slår till är de då sårbara för frostskador. För andra växter är det istället ljuset och dagslängden som avgör när tillväxten ska avstanna. Växter som står nära en stark gatubelysning kan luras av lampans sken och växer vidare och behåller löven längre än deras grannar som vilar i höstmörkret en bit bort.

Yttre faktorer som väderlek, gödsling, jordart och dränering påverkar invintringen mycket, men den genetiska förmågan till härdning sitter i växtens ursprung och anpassning. Det är också därför det är viktigt att välja rätt växter och tänka på deras ursprung vid plantering.

Socker hindrar frysning

En av de viktigaste fysiologiska processerna under invintringen sker inuti växtens celler. För att klara vintern omfördelas och förändras olika ämnen i växten. Något vi tydligt kan se är höstfärger och att löv fälls, men det som vi inte ser är nästan ännu viktigare. Växtens celler släpper ifrån sig vatten och koncentrerar istället sockerarter i cellvätskan. Det sänker fryspunkten i cellerna och motverkar att skadliga iskristaller bildas. Om det istället skulle frysa mellan cellerna är det inte skadligt – där kan is bildas utan att växten tar permanent skada.

Stabil kyla – växternas bästa skydd

När vintern är här har många växter redan uppnått maximal härdning. Vissa växter väntar dock bara på att känna av lite värme för att börja växa, och då blir de extra sårbara. Om det kommer en tillfällig värmeperiod mitt under vintern (vilket dessvärre blivit vanligare med vårt föränderliga klimat) kan växter som inte är så kallat knoppstabila sätta fart för tidigt och därmed tappa sin vinterhärdighet. Om kylan sedan återkommer plötsligt är risken stor för frostskador, även om du inte ser det förrän långt fram på våren när skott torkat in eller knoppar slår ut för att sedan tyna bort. Ibland misstolkas det som angrepp av svampar eller skadeinsekter, men orsaken kan alltså vara en mild vinter eller en värmeperiod mitt i vintervilan. Knoppstabila växter, däremot, låter sig inte luras så lätt – de slår inte ut förrän det är vår på riktigt.

Växtens genetiska ursprung spelar också stor roll. Växter som anpassats till inlandsklimat klarar långvarig kyla men är ofta känsliga för snabba temperatursvängningar. Växter med kustursprung klarar däremot dessa svängningar bättre, men invintrar senare och är inte lika köldtåliga vid utdragen kyla.

Hallon, oxbär, ölandstok, ginnalalönn och aronia är exempel på växter som gärna startar tillväxten lite för tidigt och kan få frostskador under onormalt milda och växlande vintrar. Vissa hallonsorter kan till och med förlora sin härdighet efter bara några dygn med +4 till +5 °C.

Vill du läsa mer om vad som händer med växterna under kalla vinternätter, kika gärna på Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma...

Vårsolens förrädiska kraft

Tjältorka är ett vanligt problem under tidig vår, framför allt för städsegröna växter som barrträd och buskar med blad året om. När solen värmer upp bladen eller barren men marken fortfarande är frusen och rötterna inte kan suga upp vatten, förlorar växten snabbt mycket fukt. Resultatet blir bruna, torra blad. Särskilt mars och april kan vara riktigt påfrestande, framför allt för växter som står i soligt och blåsigt läge.

Klätterrosor som spaljerats mot en solig vägg löper också hög risk – under varma vårdagar börjar de växa för tidigt och blir då mycket känsliga för ett snabbt återfall i kyla. Ett enkelt trick är att skugga plantan med en skärm för att bromsa tillväxten och hålla den kvar i vila tills faran är över. Det här kan också gynna unga klematisplantor och spaljerade fruktträd.

Soliga dagar på vintern kan även orsaka frostsprickor i trädstammar, särskilt på fruktträd som körsbär, plommon, äpple och päron. Den snabba övergången mellan uppvärmning i solen och snabb nedkylning kan ge svårläkta skador. Tidigare vitkalkade man ofta trädstammar för att jämna ut temperaturen och undvika sprickbildning – ett enkelt skydd som fortfarande fungerar.

Glest och luftigt skydd – växternas bästa vän

Mot vårsolen hjälper det att använda glest och luftigt täckmaterial – till exempel säckväv, en uttjänt gardin, vassmatta eller varför inte en gammal strandmatta. Poängen är att skydda mot solen men ändå ge ventilation, så att växten inte drivs att börja växa för tidigt. Placera täckmaterialet över plantan, häng det framför eller stick granriskvistar i grenverket. På små barrväxter kan det räcka med några grankvistar mot solsidan. För trädstammar behövs skydd bara mot solens riktning.

Viktigt är att skyddet inte tas bort för tidigt: det är just under perioder med varma dagar och kalla nätter som växterna är som mest utsatta. Gnagskydd kan användas som solskydd på stammar, men de måste tas bort så fort behovet är över – annars kan de samla fukt mot stammen och orsaka röta, vilket tyvärr förstör många träd i onödan.

Skydda i första hand de växter som är mest värdefulla, särskilt utsatta eller nyplanterade. Det är sällan det behövs att hela trädgården sveps in i säckväv och granris! Tänk hellre redan från början på placeringen vid plantering, så att känsligare växter får lite naturligt skydd mot den starkaste vårsolen.

Vill du läsa mer om hur växter hanterar vinterköld på cellnivå, missa inte Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma....

Sammanfattning

Invintring är en komplex, livsviktig anpassning där växter avslutar tillväxten, sätter knoppar och bygger upp frostskydd i cellerna genom bland annat ökad sockerkoncentration. Både genetiskt ursprung, väderlek, ljus, temperatur och markförhållanden har avgörande betydelse för hur väl denna process lyckas. En lyckad invintring ger växten vinterhärdighet och minskar risk för frostskador och upptorkning, men perioder av mildväder och snabba temperaturväxlingar kan störa processen. Med kunskap och rätt enkla skyddsåtgärder kan du hjälpa trädgårdens växter att klara vintern och få en frisk start på våren.