Stäppliljor
Jättestäpplilja – Blickfångare från Stäppen
Jättestäppliljan (Eremurus robustus) är en verklig blickfångare i trädgården med sina höga, magnifika blomstänglar och karakteristiska utseende. Blommorna är ljust rosa eller vita och sitter tätt samlade i meterlånga ax, vilket ger växten dess spektakulära form när den blommar i juni. Själva blomstängeln kan bli mer än 2,5 meter hög, vilket gör att den reser sig högt över omgivande växter och verkligen drar blickarna till sig.
Växtplats och Odlingskrav för Eremurus
Växtens ursprung från Centralasiens stäppmarker med sluttande grusbranter speglas tydligt i dess odlingskrav. Rötterna är mycket kraftiga och kan sträcka sig ner till 1 meter, vilket innebär att jättestäppliljan kräver en djup, väldränerad, sandblandad men samtidigt näringsrik mulljord. Kalkrik jord uppskattas, och det gör ingenting om det finns en och annan sten i jorden – det påminner om den naturliga växtplatsen och hjälper till med dräneringen. Får växten dessa förutsättningar är den också mycket härdig och klarar svenska förhållanden ända upp till växtzon 5.
Bladen sitter i en rosett på marken, är cirka 10 cm breda och kan bli upp till en meter långa. Ofta vissnar bladen ner långt innan blomningen är över. Det kan lätt ge ett lite ovårdat intryck, men genom att plantera stäppliljan bland gräs eller andra marktäckande perenner kan man dölja de vissnande bladen och samtidigt skapa vackra kombinationer. Ett inspirerande exempel är Liljornas prärie i Göteborgs botaniska trädgård, där jättestäppliljor samsas med yviga grästuvor och andra växter som elegant täcker plantornas bas.
Stäppliljans Renässans och Släktingar
På senare år har jättestäppliljan fått en renässans och stor internationell uppmärksamhet. Bland annat har den synts i flera planteringar på årets Chelsea Flower Show, där den dessutom utsågs till "Årets växt". Intresset för släktet ökar, både bland trädgårdsentusiaster och professionella anläggare.
Andra Arter i Släktet
Det finns flera andra arter av stäppliljor i odling i Sverige, men dessa är betydligt mindre härdiga än jättestäppliljan och kräver skyddade, soliga och milda lägen.
- Himalayastäppliljan (Eremurus himalaicus) har vackra vita blommor och blir hos oss 1–2 meter hög. Den är dock känslig för vinterkyla och klarar sig endast i zon 1.
- Rosenstäppliljan (Eremurus aitchisonii, även känd som Eremurus elwesii) kan bli hela 2–3 meter och får blommor i olika rosa nyanser. Den är lite härdigare och tålig upp till zon 2.
- Gul stäpplilja (Eremurus bungei, även Eremurus stenophyllus) är lågväxande och blir endast 60 till 100 cm hög, med distinkt gula blommor. Härdigheten är dock begränsad till zon 1, eventuellt zon 2. Se gärna Knoppiga Eremurus bungei för att få en känsla för blomställning och karaktär.
- Hybridstäpplilja (Eremurus × isabellinus) är en korsning mellan Eremurus olgae och Eremurus stenophyllus. Den blir upp till 1,5 meter hög beroende på sort och förekommer i handeln i ett flertal spännande namnsorter, t.ex. 'Cleopatra', 'Moneymaker', 'Erfo', 'Pinokkio' och 'Schneelanze', med varierande färger från gult och orange till vitt och rosa. Härdigheten är även här begränsad till zon 2 i väldränerat läge. Du kan se exempel på Eremurus x isabellinus 'Moneymaker' för att inspireras av sorternas färgprakt.
Stäppliljor i Rabatten
I samplantering ger stäppliljor en stark arkitektonisk känsla till rabatten, särskilt när de placeras med andra storvuxna perenner eller i sällskap med prydnadsgräs. Bilder som Stäppliljor, närbild och Stäppliljor med bollökar ger en god illustration av växternas uttryck och harmonin i rätt sällskap.
Odlingsvärde och Tips
Sammanfattningsvis är jättestäppliljan det självklara valet för den som vill satsa på stäppliljor i större delen av landet tack vare dess härdighet och odlingsvärde. Med rätt jord, lite kalk och god dränering kan du skapa fantastiska planteringar som liknar "Liljornas prärie" – och uppleva blomsterprakten från dessa ståtliga växter även i svenska trädgårdar.
Text: Sylvia Svensson
Foto: Bernt Svensson