MARS
Av Malena Skote
Men levande ljus tänder vi ändå, för trevnads skull, det mildrar det starka vårljuset. Snödroppar i snapsglas och takdropp utanför fönstret spär på vårkänslan.
Lite senare sitter jag uppflugen i pilträdets krona med såg och grensax. Härifrån har jag en bra utsikt över trädgården. Men det är inte många vårtecken jag kan upptäcka, förutom vintergäck och snödroppar. Bara topparna på narcissernas smala blad sticker upp ur den våta jorden. Det kommer att dröja länge innan själva blommorna vågar sig fram. Trädgården går fortfarande i brunt och grått.
Men nånting i luften talar ändå om att våren är på väg. Är det kanske de försiktiga doftstråken från den sakta upptorkande marken?
När jag gör en paus i sågandet upptäcker jag äntligen; det är ljuden. Det är fåglarna. Lärkan som kommit! Eller åtminstone börjat sin drillande sång högt däruppe. En del lärkor övervintrar visst på Lundaslätten. Just denna måste ha vilat upp sig nånstans söderut över vintern. Med obruten energi fortsätter han sin jublande evighetsslinga.
Och fasantuppen har börjat gala sina gälla harklingar igen. Ropar han månne på en hona?
Från äppelträdet hörs ringduvans femtons-melodi och i fjärran ringer byns kyrka till gudstjänst.
Alla dessa hemtama ljud, som bildar sitt eget landskap. Bara man ger sig tid att lyssna.
En gång för länge sen praktiserade jag på ett stort bygge. Oväsendet var kompakt. En ständigt rullande ljudmatta av bank, brum och surr som trängde rakt igenom de bulliga oranga hörselskydden.
Jag najade armeringsjärn ihop med en annan praktikant, en brunsvart man från Elfenbenskusten.
-Lyssna, det är bra musik, sa han när jag beklagade mig över ljudnivån. Och plötsligt hörde jag rytmen! Pålkranens dova dunk bildade bakgrund till bandsågarnas tjut, hammarslagen och ropen. Med ett enormt knakande drogs de stora betongformarna isär. Och när alla spikar i sin egen takt fast på en gång uppstår intressanta rytmer. Visst kunde det vara ett slags musik, bara jag gav mig tid att lyssna.
Numera föredrar jag förstås fågelsång. Särskilt lärkans.
Fågelungar kan inte sjunga från födseln utan lär sig av sina föräldrar. Innan de lär sig sjunga på riktigt tjattrar och kvittrar de för fullt men utan tydlig melodi. Jollrar helt enkelt.
Jag blundar och lyssnar en stund till vårens alla ljud. Sen tar jag tag i sågen igen som överröstar både sånglärkor och ringduvor.
Mitt i natten väcks jag av fruktansvärda ljud. Långa utdragna ylanden skär genom tystnaden. Marskatter! I flera timmar håller deras konsert mig vaken.
Nåja, det är ju våren som är på väg.
