DECEMBER
Sinnlighetens längtan under vintern
Inget grönt spirar. Inga ljumma vindar får ängarna att bölja, inga löv prasslar och inga fåglar kvittrar. Huttrande försöker jag minnas sommarsolens värme mot kinden och syrenernas doft.
På vintern står det i alla trädgårdsböcker att man ska ägna sig åt att planera nästa sommars trädgårdsarbete, skissa på nya rabatter och läsa frökataloger. Visst, det är inspirerande att bläddra, anteckna och fundera kring kommande projekt – men vad hjälper det när hela kroppen skriker efter värme, öronen längtar efter ljudet av rasslande sädesfält och näsan vill borra sig ner i en nyutslagen honungsros?
Sommaren – en tid för alla sinnen
Sommaren är sinnlighetens årstid. Det är då kropp och sinne äntligen får äta sig mätta på intryck, så att de kan härda ut på den svältkost som tilldelas dem under vintern. Sommarens ymnighet innebär att kroppen får ta plats framför det ständigt närvarande intellektet – doft- och känselsinnet vaknar till liv och huden och näsan får arbeta igen. Förmågan att på riktigt uppleva världen beror på att vi använder fler sinnen än vi kanske tror.
Men hur överlever man en lång, mörk vinter när det varken finns möjlighet att gå i ide, fly undan till varmare länder eller flytta söderut? Ett ljust hus i södra Spanien, där apelsinträden blommar året om och grönskan återvänder redan i november, vore förstås lockande. Men för de flesta av oss handlar det om att skapa små oaser i vardagen.
Små knep för att överleva vintermörkret
För den som har fem sinnen som alla vill stimuleras året runt, kan vintern bli en utmaning. Ingenting av det som under sommaren kommer av sig självt – sol, dofter, fältens sus – finns längre tillgängligt utan vår egen hjälp. Man får uppfinna sina egna knep: ett varmt bad med örtoljor där lavendelns doft gör badrummet till en sydfransk oas, eller plocka fram hallon och vinbär från frysen, tina dem med lite socker och låta sommaren göra en snabb återkomst. Citrusfrukterna blir räddningen; deras färgprakt, former och den intensiva doften när man bryter skalet ger både sinnen och kropp nytt hopp om att ljuset och värmen återvänder. Glöm heller inte C-vitaminernas hjälp genom den tröttaste tiden.
Julen kommer som en räddande ängel för de förkrympta, halvt ihjälsvultna sinnena. Plötsligt bjuds vi på doftande apelsiner med nejlikor, juleljus sprider levande skuggor på väggarna, saffran, kryddsill och pepparkakor fyller huset med förväntan. Stearin, lack och hyacinter, barr och krasande nötskal under fotsulorna väcker liv i vinterlandskapet. Röda julstjärnor lyser, amaryllisknoppar sväller, och kanske finner någon en mistel i en dörrpost…
Tack och lov för julen, säger sinnena, medan intellektet ibland suckar över trängsel och stress. Men julen blir en nödvändig påminnelse om livets överflöd även när naturen vilar.
När nyåret passerat – mot hoppfulla tider
Efter nyår gäller det att hålla sinnena levande även under vinterns ljusare del – de behöver stärkas för att orka fram tills de första snödropparna och vintergäcken sticker upp genom frusen jord, tills solen börjar värma och frosten till slut inser att den är besegrad. Vintern kan vara lång, särskilt i november, när mörkret kryper närmare och den riktiga kylan tar tag. Men snart kommer de små tecknen på att allt vänder igen.
Kropp och själ möts igen
Så här skriver Björn Berglund i "Göktytan flyger":
"Hur underbart när kropp och själ får mötas på nytt efter att ha varit åtskilda den långa vintern. Varje frostkall dag har de sökt efter varandra. Själen har ofta hängt framför munnen, det har man kunnat se – sin andes dräkt – men utan att den lyckats ta sig över läpparna in, hur andfådda vi än har varit; endast någon hastig kyss i förbifarten."
När leriga fält torkar upp och vinden börjar dofta igen möts kropp och själ på riktigt – och vi inser att vi, ännu en gång, har klarat vintern.
Läs också mer om vinterns prövningar i trädgården och tankar inför november.