Bäraplar
Bäraplar – Trädgårdens färgklick från vår till höst
Några av höstens (och vårens, med sina skyar av blommor!) vackraste träd tillhör gruppen bäraplar (crabapple på engelska), som är ett brett begrepp för olika arter och sorter inom Malus-släktet. Dessa träd och buskar kallas ofta för prydnadsaplar, eftersom de odlas främst för sin vackra blomning och färgglada frukter – frukterna är egentligen bara lockande för fåglar, då de för människor oftast är alltför sura. Vissa sorter lämpar sig dock för att koka en dekorativ och välsmakande gelé av.
Olika typer av bäraplar
- Paradisäpple syftar vanligen på de kraftigast växande bäraplarna som kan bli upp till cirka 12 meter höga och får något större frukter.
- Bukettapel avser svagväxande och småfruktiga sorter, ofta under 5 meter höga, som bildar buskar eller småträd med dekorativa bärliknande frukter.
Bäraplar passar utmärkt som solitärträd, i buskage eller som häckväxt. Som häck klarar de ibland att växa utan beskärning, men önskar du forma eller hålla dem mer kompakta kan de beskäras på liknande sätt som vanliga äppelträd, särskilt om de är enstammiga (läs gärna mer om beskärning här). Om du vill att din bärapel ska utvecklas till ett träd med endast en stam, ta bort alla rotskott så fort de dyker upp.
Odling, härdighet och användningsområden
Precis som äppelträd trivs bäraplar bäst i väldränerad, mull- och näringsrik trädgårdsjord med ett pH mellan 5,5 och 6,5. Ett soligt läge ger mest blom och frukt, men de flesta klarar även halvskugga. De är lättodlade och anpassar sig väl till olika trädgårdsmiljöer – både som fristående träd och i buskage. Här hittar du inspiration kring plantering och skötsel på t.ex. Odla.nu.
Stor variation – former, färger och doft
Bäraplar bildar oftast mindre en- eller flerstammiga träd med mycket varierad kronform: allt från högsmal (“columnal”) via pyramidformad, rundad eller solfjädersformad till sirliga “hängaplar” med bågformigt hängande grenar. Det finns även buskformer med flera stammar från roten.
Bladstorleken kan variera kraftigt, från enstaka centimeter till en decimeter, och höstfärgerna är ofta sprakande gula och orange.
Blommorna är bland det mest spektakulära med bäraplarna: de kan vara enkla eller dubbla, vita, rosa eller djupt purpurfärgade, och många arter doftar ljuvligt – inte minst de nordamerikanska sorterna Malus coronaria och M. ioensis. Det är dessa som ofta förknippas med den klassiska “äppelblomsdoften”.
Frukternas färgsprakande variation
Frukterna är små, mellan 0,6 cm (minifruktiga) och 5 cm (storfruktiga) i diameter. Färgskalan är bred: från svartröd och röd via orange, gult, rosa till vitgrönt. För att räknas som bärapel ska frukten vara mindre än 5 cm i diameter. De minsta är lika små som knappnålshuvuden, medan de största närmar sig storleken av små äpplen.
Förökning och hybridisering
Många bäraplar är hybrider och korsar sig lätt, vilket innebär att om du sår frön från en särskilt vacker sort är det osäkert om nya plantan får samma egenskaper – det kan bli överraskningar, på gott och ont! Vill du däremot vara säker på att få samma sort, ska du ympa från moderplantan.
Blomningstid – ett långt vår- och försommarskådespel
Man kan dela upp arterna efter blomningstid:
Tidigt blommande:
- Malus baccata (bärapel, inkl. den pelarformiga 'Columnaris',
) - Malus baccata var. mandchurica (manchurisk bärapel), med namnsorter som 'Jackii', 'Dolgo' och 'Halward' (
) - M. x robusta (robusta-apel eller körsbärsapel,
) - M. sylvestris var. paradisiaca (paradisäpple)
Mellanblommande:
- Malus x purpurea (purpurapel) – rödbladiga och/eller rödfruktiga sorter som 'Eleyi', 'Hopa', 'Lemoinei' (
), 'Liset', 'Royalty' och 'Profusion' - Malus floribunda (rosenapel)
- M. x scheideckeri (blodapel)
- M. hupehensis (teapel)
- M. prunifolia (sibirisk apel,
) - M. sieboldii (rönnbärsapel och dess variant bukettapel, M. sieboldii var. sargentii
) - M. x zumi (korallapel; t.ex. 'Golden Hornet'
) - M. spectabilis (fagerapel)
- Senblommande kloner av M. x robusta
Senblommande:
- M. toringoides (droppapel)
- M. tschonoskii (cinnoberapel)
Utöver dessa finns det mängder av hybrider och namnsorter. Se exempel på vackra arter och sorter i det bildgalleri som finns i artikeln på Odla.nu.
Giftighet och användning
Bäraplarnas frukter är inte giftiga, men smakar surt och är olämpliga att äta i färskt tillstånd för människor. De är däremot en omtyckt näringskälla för många fågelarter och förgyller trädgården långt in på hösten.