Exotiska frukter i Botaniska

Utställning med anor. Lördagen den 2 februari öppnade Botaniska trädgården i Göteborg portarna för den 23:e utställningen om exotiska frukter. Denna utställning är utan tvekan Botaniskas mest populära och drar varje år en stor publik. Kanske beror det på att man under helgens visningar får provsmaka utställningens ca 75 olika sorter av exotiska frukter. I år visas tre nya sorter som inte varit med på tidigare utställningar, bl.a. Barbadin, en limefärgad passionsfrukt med melonliknande fruktkött.

Från Göteborgs botaniska trädgård

Den första exotiska frukten som lanserades i Sverige var kiwin som kom hit på 1960-talet, följd av avokadon tio år senare. Intresset för exotiska frukter i Sverige kulminerade på 1980-talet och idag hittar man dem i nästan varje matbutik runt om i landet.

• Jag tycker nog att Göteborgs botaniska trädgård kan ta åt sig en del av äran att ha väckt intresset för exotiska frukter i Sverige, säger Magnus Neuendorf.

  Han har varit tropikintendent i Botaniska sedan 1980 och berättar att det är många i restaurangbranschen och butiksanställda i Västsverige som har upptäckt exotiska frukter genom utställningen. Magnus Neuendorf tycker att svenskarna ännu inte har lärt sig att använda exotiska frukter fullt ut och mest serverar dem som dessert medan de kan användas även på andra sätt, i matlagning till exempel.

  Årets nyheter
  De nya sorterna som är med på årets utställning om exotiska frukter är Barbadin (bilden), Äpplegrenadill och Bergamott.

Barbadin eller jättegrenadill (Passiflora quandrangularis) har odlats i Botniska trädgårdens växthus i många år för sina vackra, väldoftande blommor. Den blir mycket vidlyftig men ger här endast någon enstaka liten frukt.

Barbadinen odlas världen runt på det tropiska låglandet och används på olika sätt. Till skillnad från alla andra passionsfrukter har den en tjock, köttig fruktvägg som man äter. Omogna frukter kokas och äts i soppor eller skärs i bitar, vänds i ströbröd och bryns i smör med peppar och muskot. Det omogna, något melonlika fruktköttet äts färskt eller kanderat, i sallader, pajer, såser och kalla drinkar, som gelé eller dricks blandad med socker och krossad is. Barbadinen är rik på A- och C-vitamin.

Äpplegrenadill (Passiflora maliformis) är en annan betydligt mindre passionsfrukt. Den har ett ovanligt hårt skal för att vara passionsfrukt och man behöver en bra kniv. Smaken är söt och syrlig med en arom som helt skiljer sig från den vanliga passionsfrukten. Den påminner något om vindruvor. Man äter den färsk, gärna i olika kalla drycker och som sorbet.

Bergamott (Citrus aurantium subsp. Bergamia), en citrusfrukt som vi letade efter i många år, är med på utställningen för andra året. Det är den frukt som ger den äkta bergamottoljan vilken används till parfymering av de fina Earl Grey teerna, parfymer och likörer. Den ingår även i snus som General och Skruf.

”Släktet Passiflora, passionsblommor, satte européernas fantasi i rörelse då de först kom i kontakt med det under den spanska erövringen av Syd- och Mellanamerika på 1600-talet. Deras behov av att rättfärdiga sina göranden i religiösa termer var stort, och i passionsblommans undersköna och märkliga skepnad såg de Kristi lidande - passionsdramat - symboliskt framställt. ”Kristikorsblomma” är också ett vanligt gemensamt namn på de arter av Passiflora som hos oss används som rumsväxter.”
(Ur boken ”Halva världens växter” av Ingemar Johansson och Magnus Neuendorf, Botaniska trädgårdens förlag)

Till Magnus Neuendorfs egna favoriter bland exotiska frukter hör sharon, mango och papaya.

Ett av Magnus tips är att doppa skivor av en syrlig mango i en blandning av fisksås, socker, chili och charlottenlök. Eller varför inte låta bitar av pomelo förhöja en vanlig grönsallad.

Utställningen pågår 2-10 februari kl. 10-16 vardagar, kl. 10-17 helgen. Visningar 12 och 15 under lördag och söndag samt tisdag kväll 18-20.

Under vecka 7 är utställningen öppen för sportlovslediga barn och ungdomar.

Passiflora quandrangularis
Foto: Magnus Neuendorf