Blåa naglar

Onsdagen den 27 oktober 1999

Märkligt nog har vi fortfarande inte fått snö, trots att vi är i slutet av oktober. När som helst nu... tänker vi hela tiden, och byter till vinterdäck. Kallt är det - isskorpan på vattentunnan hinner aldrig tina upp under de kyliga dagarna, och trädgårdsarbete innebär automatiskt blåfrusna händer. Det låter kanske konstigt, men nu börjar jag faktiskt längta efter snön - det hör liksom till!

I alla fall så bestämde jag mig för att höststäda i trädgården, så jag slipper göra det när vi fått 1 dm snö. Är ni klara med höststädningen i trädgården? Höststäda för mig innebär mest att jag intalar mig själv att "nej, nu hinner du inte mycket mer" och så plockar jag in alla krattor, planteringsspadar och jordsäckar som ligger utspridda på olika ställen i trädgården i väntan på att jag ska göra färdigt mina femtielva projekt.

Så jag har snabbt som attan planterat luftlökarna i rabatten på gräsmattan, och burit undan ogräshinken och planteringsspaden därifrån. Plantskolekrukorna med lammöron och vit toppklocka som jag inte fått i jorden på grund av beslutsångest (passar de bredvid pionerna? Ska pionerna verkligen vara där? Hur stort hål behöver de?) låtsas jag är ett "experiment" - undras om de överlever vintern i krukor undanstuvade i ett hörn baki plantlådorna? Bleksellerin som sakta fryst bort får också klassas som "experiment" - man måste ju prova om den går att övervintra, vem vet, så den får stå kvar...

Med allt undanstädat och vintrat fick jag för mig att det nu var startskottet för den korta tid under året när man inte har jord under naglarna, och köpte därför nagellack. (För första gången på sisådär 15 år, ska jag kanske tillägga, för det är väl enda förklaringen till att jag valde blått nagellack...) Men tji fick jag, för när helgen kom och vi fick rätt så milt och relativt torrt väder, kom jag att tänka på den fina köpejorden som jag använt i varmbänkarna. Nog skulle det vara fint att sprida ut den på odlingsbädden som jag grävde om förra helgen...

Så innan jag visste ordet av stod jag där med jordspaden utplockad från garaget. Den fina köpejorden spreds ut på en frusen odlingsbädd, jag drog fåror och sådde. Både palsternacka, morötter och strandkål blev det. Jag vet inte riktigt om strandkålen gillar höstsådd, men jag har kämpat förgäves med stratifiering och plantuppdragning inomhus tidigare, och sämre kan det väl inte gå. Om så bara en enda planta skulle överleva blir jag överlycklig.

Inte såg väl mitt glittrande blåa nagellack så tjusigt ut sen, men blåa naglar hade jag nog i alla fall fått av att krafsa i den frusna jorden. Nu syntes i alla fall inte jorden under naglarna lika tydligt. Och snö längtar jag fortfarande efter - jag har varit och köpt ett mer passande, rostbrunt nagellack som kan lysa upp vinterkvällarna framöver...

Ulrika Wiss, Vibbyn, Norrbotten