Maken är inte ett dugg intresserad och det händer att han inte kan eller vill det jag vill eller tycker behöver göras
. Han ser helt enkelt inte trädgården. Och alla är vi olika.Jag börjar så klart fundera över hjälpmedel, jag ser inte att jobba med långa skaft t.ex. måste ha näsan lite närmare rabatten än så, och ska man klippa så vill man ju vara nära.
Står som en märla med raka knän nu när jag försöker göra nånting men det klarar jag inte lång stund, och jag får så himla ont.
Inne har jag en elektriskt höj- och sänkbar stol, har lekt med tanken på att ta ut den för den är ju laddbar men tror inte jag kommer ner tillräckligt lågt. Dessutom är det armstöd på den jag tror kan vara i vägen. Tung som 17 är den också.
Måste ju vara fler än jag med dåliga ben som har en trädgård, äldre människor t.ex. och för mig är det ju därute jag har min livskvalité, säkert för andra också. Så tänk om det fanns en trädgårdspall så man kunde sitta lågt jämsides med rabatten o sen ändå kunna höja den så man kan ta sig ur på ett bra sätt. En laddningsbar som min stol är.
Ekonomi för att specialbeställa på nån verkstad tro jag inte jag har. Förmodligen skulle det bli en ganska klumpig pjäs också.
Alternativet är ju så klart att bygga djupa planteringslådor, men det är ju inte bara flytta sånt som stått i kanske 40 år heller o lite svårt blir det ju med buskar o träd. Dessutom vill jag ha kvar mina perennrabatter jag gjort i ordning med så mkt möda
har ju en slänt på min tomt också men den får jag glömma.I pallkragarna har jag grönsaker o det funkar eftersom dom är uppbyggda i rätt höjd. Krukorna på altanen funkar ju också. Så det är blomrabatterna som är problemet, likaså klippa buskar m.m. lågt ner.
Vill ha fint i min trädgård nu som förr, men är man inte så rik att man kan leja en trädgårdsmästare verkar det omöjligt att få ha det om man blir gammal eller orkeslös i bena.
