nån som har tips på vad man ska ta sig till när man har en kollega som dels jobbar deltid efter ha fått barn och dels alltid smiter iväg nån timme tidigare från jobbet och lämnar jobbet till mig så jag får stanna kvar. jag orkar inte göra hennes jobb längre "personalchefen" svarar inte ens på tilltal och alla andra chefer är lika hopplösa...

Låt då bli att färdigställa hennes jobb och låt henne själv stå för det! Visst kommer det bli lite surt för dig just där och då, men i längden blir det ju bara ännu tuffare för dig, som ska dra både ditt och hennes lass!

Kan du prata direkt med henne och förklara hur du känner det, utan att hon känner sig anklagad?

ne... jag har försökt säga att hon gärna får höra av sig i förtid om hon ska vara ledig eller gå tidgare, men hon gör det inte ändå tyvärr funkar det inte så hos oss så att vi kan lämna saker till dan efter (de är lite hysteriska här)

Om hon nu inte tar dig på allvar och din arbetsplats är sådan att det inte fungerar att lämna något till morgondagen. Vad händer då om du inte gör hennes arbete och hon inte gör det?

jag skulle antagligen få problem om jag inte gjorde det åt henne

håller med föregående talare!!!

På vilket sätt, skulle du få problem?
Är det bevisligen hon som ska göra jobbet, så är det hon som får ta smällen...

jo men jag är hennes "support".... fast det är ju inte jag som skaffat barn...

Även om du är hennes support, måste ju hon ändå ta sitt eget ansvar! Har man fått en uppgift tilldelad, så ser man till att fullfölja oavsett vad. Så länge du håller henne bakom ryggen, kommer hon ändå aldrig att ändra sig!

nej man får väl kämpa på

Inte kämpa på, du får säga ifrån och låta henne ta sitt egenansvar för vad hon inte gör....nämligen sitt jobb.

Om inte du står på dej, gör någon annan det och du får bara en massa merjobb.

Halloj
vilket jobbig sits du har hamnat i.

Försök att vänd på frågan till kollegan. Säg:

Jag tycker verkligen att det är roligt att du fått barn, och jag förstår att det är massor med saker du måste göra. Hur tycker du vi ska dela upp arbetet? Jag täcker för dig så mycket jag orkar, men jag upplever att det blivit lite jobbigt på sista tiden. Hur vill du att vi löser detta på bästa sätt??

Antagligen tycker inte din kollega att hon går tidigare särskilt ofta och definitivt inte en hel timma. Mitt förslag är att du antecknar hennes o dina faktiska tider under minst en vecka. Då har du på fötterna när du sätter dig ner och pratar med henne.

Arbeta inte mera än du ska, jag gjorde så ett tag och tog allt på mina axlar. Vad blev resultatet ju utbränd.

Har ni inget fackligt ombud eller skyddsombud som du kan vända dig till om det inte går att prata med henne?
Inför stämpelkort eller tidsstämpling i datorna om hon har personlig dator. Man kan ju kontrollera hur mycket den varit påslagen från då någon IT-ansvarig.

Lycka till och ge inte med dig utan försök prata med henne.

Mycket bra förslag! Faktiskt det enda vettiga att göra. Skulle det någon gång bli en öppen konflikt så är det ett måste att ha dokumenterat tiderna. Minst en månad behövs dock.

Skogstroll, har ni nedskrivna befattningsbeskrivningar där det framgår vad var och en skall göra? Bokför dina egna tider också så har du något att komma med när du sen diskuterar med er chef och du förklarar varför vissa av dina arbetsuppgifter inte blir gjorda pga att du måste täcka för din kollega.


Edit: Hoppsan. Såg inte i hastigheten att Gudrun redan föreslagit att du skulle notera egna tider oxå!

Det är verkligen inte en lätt sistuation.
Har ni flextid eller hur "betalar" hon den timmen hon går.
Kanske du skulle testa att gå tidigare några gånger...vad händer då ?

Jag håller med om att du inte ska göra hennes jobb, det orkar ingen med i längden, men samtidigt tror jag som sades innan inte att kollegan uppfattar situationen som du gör. Rena konfrontationer leder bara till försvarsbeteenden, så man måste vara lite pedagogisk när man hanterar en sådan diskussion

Vill bara höja ett varningens finger åt detta med att notera tider. Det kan upplevas som VÄLDIGT provocerande av kollegan, beroende på hur man gör det. Då är det bättre att notera vad du gör av dina egna uppgifter och av hennes, skaffa en "delegationslista" eller liknande där det framgår vem som SKA göra vad och när....

Jag råkade ut för en "kollega" som klagade för min chef att jag gick så tidigt ofta varpå chefen konfronterade mig. Saken var bara den att jag hade ett jobb där jag var tvungen att läsa in stora mängder facklitteratur, samt skriva referat på detta. Och eftersom jag hade en rumskompis som snattrade i telefon eller lyssnade på musik hela tiden kunde jag inte göra detta på jobb utan satt hemma i tysthet i stället. När jag frågade om chefen hade något att anämrka på i fråga om vad jag producerade och om mina arbetsuppgifter inte löstes i tid, så fick han ju hålla med om att jag gjorde mycket bra ifrån mig..... Till saken hö att kollegan visserligen var på jobb långa dagar men satt mest och fikade eller snattrade i telefon

Det är jobbigt att få skit för att något inte blir gjort men ibland kanske det är enda utvägen. Jag har själv tagit ett mycket stort ansvar på jobbet men inte har jag någonsin fått någon kredit för det. Vad händer t ex om du är sjuk en vecka?

Tyvärr är det så med chefer och medarbetare att så länge du utför arbetsuppgifterna så struntar de i dig. Det är först när det ogjorda skapar problem för dem själva som det händer något. När det gäller cheferna så beror mycket på att de själva har häcken full och inte orkar bry sig om något som inte är akut för dem.

Jag har märkt även i andra sammanhang att handling eller utebliven handling har mycket större effekt än tjat.

Det som väckte mig var också tanken att "Varför skall jag vara bättre än de andra?" Vad händer med din kollega när hon inte gör sitt jobb? Ingenting! Vad händer med dig när du är ansvarsfull och gör allt? Du bränner ut dig!

Hon skrev att, "hon inte kunde prata med chefen"""

Tycker nog att chefen verkar vara en knepig sak, som inte är talbar för sina anställda..

jag har försökt att bokföra mina tider men det är så mycket smådutt fram och tillbaka så det funkar liksom inte... lite trist är det i alla fall men hoppas det löser sig, de håller på att se över saker och ting tydligen... chefen är sannerligen en knepig sak...

tack för alla gulliga svar

Jeg synes helt klart, at dette er det bedste sted at begynde.

Jeg ville selv blive irriteret, hvis min kollega talte med chefen først, i stedet for at forsøge at løse problemet direkte med mig. Det er meget svært at undgå en dårlig stemning fremover, hvis kollegaen føler, at du er gået bag hendes ryg...

Sant. Och det är därför en dagbok är bra att ha den dag chefen får för sig att klaga på att Skogstrolls övriga arbetsuppgifter inte blir gjorda. Särskilt om det inte finns skrivna befattningsbeskrivningar.

Jag ser hela situationen som att det är chefen som inte ser det h*n skulle se! Tyvärr går det 14 på dussinet av sådana chefer och det finns alltid lojala medarbetare som blir lidande. Jag gillar inte sånt! Har sett alltför mycket av det under mina år i yrkeslivet. Vissa surfar bara genom dagarna och andra får göra jobbet. Det värsta är att det är dom som syns och hörs mest som belönas. Inte nödvändigtvis dom som ser till att jobbet blir gjort.

Oj, är det ingen av er som vet hur det är att vara arbetade småbarnsmamma. Hur ofta vet man i förväg t,ex att lille "Kalle" är febrig och måste hämtas omgående från dagis. Det är väl en självklarhet att man periodvis presterar mindre när man har små barn, som ju faktiskt måste gå före jobbet.
Lika självklart måste ju våra arbetsplatser vara utformade så att det är möjligt att arbeta och samtidigt vara en bra mamma. Tycker inte att du har någon anledning att vara irriterad på din kollega, däremot så kanske ni är underbemannade om mer än du orkar med läggs på dig, en fråga för arbetsledningen att lösa.
Gita

Men Gita, jobbar man halvtid (eller heltid) så skall man också jobba halvtid (eller heltid). Oavsett om man är småbarnsförälder eller ej. Tyvärr har alltför många av förvärvsarbetande med småbarn din syn på arbetstiden - "Jag kommer och går när det passar mig för jag har småbarn. Andra får rätta sig efter mig."

Håller med. Då jag inga barn har har jag alltid känt att jag ska ställa upp på ett sätt som ingen förväntar sig av dom med barn. Många gånger har det t o m känts som om man diskrimineras som barnlös.

+Något många med sån syn inte heller tänker på är att om man lämnar arbetsplatsen olovandes eller inte arbetar de timmar man är anställd för utan lov upprepade gånger kan det vara skäl för uppsägning. Kan dock tänka mig att många arbetsgivare drar sig för att ta till den åtgärden pga risken för att bli uthängda för att diskriminera småbarnsföräldrar MEN vill en arbetsgivare bli av med en så kan det vara dumt att utsätta sig för en sån risk att bli av med jobbet.

Nu är det faktiskt så att små barn blir ganska ofta sjuka och det oplanerat. När dagis ringer och säger att barnet har feber och måste bli hämtat då hämtar man. Undrar just hur Rose och Gudrun skulle lösa sådana sitautioner, tycker det är en aning grinigt att inte ställa upp, inom rimliga gränser, för en kollega som har småbarn. Småbarnstiden varar ju inte särskilt länge och sen kan ju kollegan ta sin del och säkert också ställa upp för andra
Gita

Men här skriver ju Skogstroll att personen ALLTID smiter iväg nån timme tidigare från jobbet ....det kan ju inte jämnföras med om man åker ifrån någon gång om dagis skulle ringa. Inte är det dagis som ringer varje dag????

I en idealisk värld kanske - men tyvärr är solidaritet sällan symetrisk, vissa åker fräckt snålskjuts i alla lägen...

Nu handlade inte mitt inlägg om sådana situationer, men som vanligt så väljer du Gita att feltolka det jag skriver. Jag har syskon med små barn så jag vet precis hur det är att vara småbarnsförälder.

------------------------------------

En annan sak som jag märkt är att man som ensamstående utan barn förväntas vara den som alltid ställer upp och arbetar på storhelger när dom med familj/barn anser sig ha mer rätt att vara lediga.

Det finns småbarnsföräldrar som har ansvar emot sin omgivning och sen finns det småbarnsföräldrar som bara anser sig ha ansvar mot sig själv. Precis som det finns ungdomar som är lika olika. Och gamlingar för all del. Den här typen av småbarnsförälder som Skogstroll jobbar med, har jag inte ett skit till övers för. Har hon en sambo, så är det än värre, är hon singel så är det ett snärj, men jag lyckades åtminstone att sköta mina arbetsuppgifter ändå.

Nu är det länge sedan mina barn var små men nog minns jag omöjligheten att leverera 100 % och att frånvaron var ganska stor under småbarnstiden. Nu hade jag den turen att ha en chef som ansåg mig värd att satsa på ändå samt att mina kollegor var förstående och beredda att ställa upp. Vet inte om det beror på att jag arbetade inom ett yrke där det stora flertalet var män och att män är mer generösa.
Gita

Som sagt...

Men frågan är ju varför hon så ofta går tidigare.

Hur ofta är ofta, förresten? Är det en eller flera gånger i veckan? Är det en gång i månaden?

Och hur gör hon när hon sticker, säger att "Jag är ledsen, "Kalle" är sjuk igen!" eller "Tjingeling, nu sticker jag och handlar innan jag hämtar på dagis, vi ses imorgon!" eller går hon bara utan att säga ett ord?

Vad har ni för arbetstider, är de fasta eller har ni möjlighet till flex?
Tar hon någonsin upp att hon sticker tidigare, sitter hon kvar någon annan dag eller kommer tidigare så att det jämnar ut sig?

Är hon medveten om att hon lämpar över allt på Skogstroll? Hon kanske anser att hon gjort allt? Eller att det trots allt kan ligga till imorgon?

Självklart är det bäst att prata med kollegan på ett icke utmanande sätt men det är faktiskt inte alltid så lätt. Det beror både på hur man själv är och hur kollegan är.

Nämen, vad säger du Gita! Är sjukdom oplanerat???

För min del löstes det med hjälp av närstående. Men detta hände inte särskilt ofta - max en gång per år.

Jag ställer upp för många. De som har brutit ett finger, de som är nerkörda i skorna pga familjetrassel osv. Men inte har småbarnsföräldrar en egen smörfil. Nix.

Det jag skrivit här har jag skrivit som chef.

Ja, jag hade som sagt turen att som ung, nyutexaminerad småbarnsmamma ha en chef och även kollegor, som hade en helt annan syn på saken än du. Jag tror och hoppas att du inte är särskilt representativ för dagens ledarskap du
Gita

Generositet och solidaritet har tyvärr sina gränser - när det blir ett ensidgt tagande och givande så handlar det om något annat - utnyttjande...

Och på många arbetsplatser idag har man dragit ner rejält på personal så man har ofta alldeles för hög arbetsbörda som det är, att då även börja göra en kollegas arbetsuppgifter kan då bli alldeles för mycket med risk för utbrändhet. Och vi svenskar är nog kanske lite mesiga ibland, är det så att man ska göra en kollegas jobb också borde man ju knata in till chefen och be att få extra betalt för detta alt. fråga vilka arbetsuppgifter man ska lägga på hög eftersom alla arbetsuppgifter inte ryms inom arbetstiden.

tyvärr brukar hon för det mesta inte säga något alls till mig och det känns ju lite trist att ta bördan så ofta för nån som inte ens behagar tala med mig. Alla är ju inte bästisar på arbetsplatser. Visst jag ställer upp och tyvärr nästan så jag blir sjuk! Där tar i alla fall min solidaritet slut för nån som knappt pratar med mig. Och Gita... du kanske inte har varit på den andra sidan... män är mer generösa.. det var nog bland det dummaste jag läst. Naturligtvis kan män vara generösa men jag tror nog att båda könen kan vara det...

Om man är småbarnsförälder och inte har någon annan att ringa till när barnen blir oväntat sjuka mm så är det säkert som du skriver Gita, en självklarhet att periodvis prestera mindre.

Det som jag tycker vore naturligt i Skogstrolls situation skulle vara att kollegan åtminstodne meddelar sin chef varje gång hon går tidigare. Om detta görs så syns det ju vem som är på jobbet och vem som inte är det.

Jag har själv småbarn - så jag vet precis hur det är med sjuka barn, dagis etc. Har dessutom inga anhöriga på nära håll som kan backa up om det behövs. Jobbar dessutom heltid, vilket även min man gör, så jag vet precis hur det är att vara mitt uppe "i smeten"

Man kan inte styra barn och när de blir t.ex. sjuka, och dagis kan ringa när som helst för feber/magsjuka/skada etc. MEN aldrig någonsin blir ett barn regelbundet sjukt tre gånger i veckan kl 3. Sjukdom varar dessutom sällan en halv dag, ringer dagis pga sjukdom behöver barnet troligen vara borta iaf dagen efter också, och är det magsjuka minst två dagar efter tillfrisknande. Detta gör naturlgitvis att man som förälder får tala om för chefen att mitt barn är sjukt och jag vabbar x timmar idag och x dagar framöver. Som anställd kan man INTE bara "gå" och inte säga något, det handlar om att man är frånvarande från sitt jobb och är man frånvarande ska inte arbetsplatsen stå för lönekostnader utan FK går in och betalar.

Som anställd, oavsett om man har barn eller ej, är man på jobb för att utföra ett arbete. Man får betalt för att utföra detta arbete och man kan inte komam och gå som man vill "pga barn". Smiter man tidigare för att barnen ska slippa vara på dagis, eller barnen har aktiviteter - då får man gå ner i arbetstid så man hinner med både arbete och barn. Inte fanken kan jag kräva att mina kollegor ska jobba häcken av sig för att JAG valde att skaffa barn???? Självfallet kan det köra ihop sig ibland, men då får man prata med sin arbetsledare om det. Kanske ta ut en föräldradag, semester, flexa eller ta igen arbete någon annan dag/tid. Få chefter brukar vara omöjliga om man själv försöker finna en lösning.

Alltså, oavsett om det för Skogstrolls del primärt handlar om att hon får ta över en massa extrajobb, så är det för arbetsplatsens del högst vesäntligt huruvida en anställd är på plats under sin arbetstid eller frånvarande. Ingen arbetsgivare vill betala för frånvarande personal, det är en ekonomsik fråga. Om man är frånvarande oavsett anledning (barns sjukdom, egen sjukdom, dödsfall etc) så måste man självklart meddela arbetsgivaren detta, allt annat är "trolöshet mot huvudman" eller vad de kallas på fikonspråk

jag har inget emot henne personligen och jag förstår om hon har jobbigt. Det är ju egentligen ledningens fel som inte vet bättre att fördela arbetsbördan. Får hoppas de kommer på andra tankar för det är lätt att göra misstag när man jobbar som två och ingen fattar att man får ont i magen. Personalchefen har småbarnsmammorna som sina favoriter och då är det svårt att hävda sig som barnlös

Om det fortsätter och du inte känner att du orkar, ta upp det som ett arbetsmiljöproblem om din personalchef inte vill tala om saken skriv ett mail där du talar om att du inte orkar längre att göra en kollegas jobb + hur dåligt du mår. Skicka det sedan till personalchefen + kopior till högre chef + skyddsombud. Spara kopior på allt, även ifall du pratar med personalchefen skriv då ner kort vad som sagts och datum, blir du sedan sjuk av arbetsbördan har du bevis på att du påtalat för ledningen om den tunga arbetsbördan.

Det som är mest allvarligt är ju att personalchefen verkar strunta i en av de viktigaste uppgifterna en personalchef har = att se till så personalen mår bra och att arbetsuppgifterna ryms inom arbetstiden.

arbetsmiljöproblem, det var en bra idé! Skyddsombud har vi inte för jag jobbar inte på den typen av arbetsplats tyvärr. Tack för förslaget

Alla arbetsplatser med minst fem anställda ska ha ett skyddsombud. Det är lag på det.

hos oss är det nog ingen som vågar framföra något sånt... det finns de som är riktigt bra på att slingra sig runt sånt om man säger...