Jag bor i Stockholmstrakten, i en kranskommun. Jag är född i Helsingborg, men bodde bara där tills jag var en tre-fyra år så jag pratar "stockholmska".

Någonting jag reagerar mot, och tror att stockholmarna är ensamma om är att anmärka på sin egen dialekt. Vi säger ju e istället för ä, men ändå finns det stockholmare som ska "uppfostra" en till att uttala ä som ä. Märkligt? Finns det något annat område som gör likadant med sin dialekt?

Här retar vi alla som har än mer bonnigare Trollhättedialekt än en själv...

Den spanska reven rev en annan rev...

Att folk rättar andra har jag nog inte hört, det var väldigt ouppfostrat. Däremot hör man ofta att folk rättar sig själva eller inte vill prata så mycket på dialekt. En gubbe jag känner är från Blekinge men har bott i Skåne hela sitt vuxna liv, pratar något slags utspätt blekingska. Han säger det är jätteviktigt att bevara dialekter och är mycket språkintresserad, han tycker som jag att folk ska vara stolta över sin dialekt och använda dialektala uttryck. Men en gång använde han ett ord som jag inte förstod och vi kom fram till att det var dialektalt. Han blev helt förskräckt och sa att han genast skulle sluta använda det, trots att jag försökte påminna honom om hans grundinställning, men toleransen gällde inte honom själv. Det tror jag är mycket vanligt, man skäms för sin egen dialekt och tycker det låter fult.

Jag är faktiskt ganska övertygad om att det inte finns någon genuin gemensam "stockholmsdialekt" som skulle talas av alla stockholmare inkl. boende i kranskommuner. Inte ens om man är infödd. Man talar alltså olika om man bor i söderort än i norrort, västerort osv. Så att säga att det är stockholmsdialekt att säga e istället för ä blir faktiskt fel då långt ifrån alla infödda talar så.
Jag tror att dom som försöker uppfostra andra tycker att den som säger e istället för ä är slarvig med språket bara, inte att det är något dialektalt. Och jag är lite inne på den linjen själv. Urstockholmare som jag är har jag aldrig sagt e istället för ä. Så inte heller mina föräldrar eller mina barn.

Jo, jag vet att det finns olika sthlms-dialekter, men trodde att vi hade e:et gemensamt, men nu vet jag.

Sedan finns det ju en himla blandning av dialekter i sthlm beroende på alla inflyttade.

Jag är uppväxt i en söderförort, men har gått i skola i stan i flera år Men i den skolan sa alla e iaf, trots att det var blandat upptagningsområde.

Enligt Bengt Lindströms TV-serie så är det breda e-et (typ rekor som man eter) på väg ut. Nästan inga under 25 år säger så längre.

Samma fenomen finns här i Göteborg.
Den genuina dialekten är på väg bort, och ibland när man som jag pratar "urgöteborgska" stirrar folk och antingen tillrättarvisar, eller fattar nada.

Fast jag tror att han heter Fredrik... Ville bara rätta dej lite.

Visst är det så - "det kändes lite fel, men...

(Bengt Lindström var väl den där koloristiske norrländske målaren, som levde många år i Paris....)

Det finns en med det namnet som snackar veder, förlåt väder.

Japp, det var han.

Japp, så heter han med. Länk

Jaha, så man är ett utdöende fossil När jag tänker efter så säger min systerson inga e istället för ä, han säger ä - trots att han bor på söder - så det verkar stämma


Håller med - verkligen ouppfostrat.

Är detta relevant att ta upp? Vi alla har ju spår av det språket vi lärde oss och sedan det som användes mellan i släkten. Meningen är väl inte att göra oss till fyrkantiga kuber, likadana, bara att lassa på? var finns den lilla förtjusningen en person ger ut med sin dialekt (menar inte de hårda orden) i ett vanligt samtal.
Jag har släkt både i Finland och i Norge och jag accepteras med min svenska och det som jag kan av dessa 2 språken. Inte nämna att jag även har engelska och tyska som ligger nära pga mina studier i båda språken, använde jag dessa 2 språk. Det är lite si och så med franskan, men det räcker till vardags. .....Fuchian ...

Det har väl knappast med dialekter att göra vilket denna gamla tråd handlar om.

Stockholmska

Stintan, rätt som vanligt ....? men hur i herrans namn har de senaste inläggen just handlat om olika dialekter, har du inte läst igenom det eller är du åter ute på kattjakt? ......... Fuchian.

Vad i h... menar du? läs igenom andras dialektdiskussioner som enbart finns på denna tråd. Jag har inte gjort om detta till något annat heller. ta du och kolla ...... hur det ligger till ...... dialekter eller?

Jag kan inte se vad varken norska eller finska eller för den delen finland-svenska har med dialekter att göra. Det går knappast att jämföra med skånska, dalmål, värmländska eller stockholmska t.ex. och var har någon sagt att det inte ska få finnas dialekter.

Ja du, din stackare, är du blind och döv, eller:::::

Jag är uppvuxen i trakterna kring Gävle, kom till stockholmsområdet -79 men kan fortfarande få kommentarer för min breda Ä:n och mina tjocka L. GÄÄÄÄvLLLe mao. Kaffet (Gevalia) därifrån är dock gott!

Håller med dig i stort. Förutom att finlandssvenska tror jag räknas som en svensk dialekt däremot inte "finsksvenska" (eller vad det nu kan kallas) d v s en person med finska som modersmål och talar svenska med finsk brytning. Jag hade ganska många finlandsvenska bekanta när jag pluggade i Uppsala och för dem var detta av någon anledning lite viktigt att skilja på.

Men finlanssvenskan har ju dialekter inom sig, alltså nu menar jag språket som svensktalande finnar i Finland pratar, där hink är Ämbar till exempel. Men själva finlanssvenskan måste väl räknas mer till ett eget språk än som dialekt? Rätta mig om jag har fel...

Visst Kryddan, där finns det en hel del att diskutera och du har rätt att de som har haft norsk el, finsk som andra språk vill inte heller bli till löje. Jag menar denna generationen som är födda här och att deras föräldrar har den ena eller den andra kulturen i fickan så att säga.Jag menar dem som kriget tvingade dem att flytta hit redan fr. 1;a världskriget och visst vill de som sedan är födda här och är medborgare bli betraktade som svenskar, med eller utan brytning. Jag har västgöte-dialekt i mig. ...... Fuchian

Men dialekter måste väl finnas en uppsjö av. Eller vad räknas som dialekter? Några mil åt olika väderstrck och man får höra en lite skillnad på språket. Sen finns ju vackra dialekter och hemskheter som åmålska.

Du har nog både rätt och "fel". Svenska dialekter delas upp i grupper t ex norrländska mål, sveamål, götamål o s v dessa är sedan uppdelade i undergrupper. Finlandssvenskan räknas till de östsvenska målen och är även den uppdelad i undergrupper.
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96stsvenska_m%C3%A5l

Men att man pratar svenska med en brytning på ett annat språk gör det väl inte till en dialekt. Våra svenska dialekter är ju inga brytningar i den bemärkelsen.

Det var precis den skillnaden jag försökte att beskriva med finlandssvenska kontra "finsksvenska" (allttså svenska med finsk brytning). Finlandssvenska är inte en brytning medan däremot "finsksvenska" är det. Om du förstår vad jag menar?
Finlandssvenska och t ex Åländska (även i Estland och områden i Ukraina) är ju lite speciella då modersmålet är svenska men influerat genom åren av sin omgivning. Om man lyssnar till en som har finlandssvenska som modersmål och en som har finska som modersmål men lärt sig svenska är det en stor skillnad i bl a uttal.

Kryddan03, Jag förstår vad du menar, och har råkat ut dessa som bor i Finland och pratar sk. deras svenska, vilket jag fattar noll! men näsan i vädret är de och inte särskilt populära av äkta finnar. Helst vill de skicka dom hit för att få lite hyffs och folkvett. Men hur ska det gå till, vet jag inte, men jag har inte så mycket att göra på den sidan, mer mot Norge och där blir man bättre bemött om man gör sig ansträngningen att lära sig vanlig vardags-norska, så man klarar sig bra. Jag nämnde i tidigare inlägg att jag har läst 4 år konsthistoria och undervisningen och böckerna var både på engelska och tyska, så jag behåller dessa flytande gm vänner i bägge länderna.
Men som du säger, är det svårt att hänga med de finska som har en ordförråd och betoning på sin svenska så annorlunda än vad vårt språk med sina dialekter är rätt charmigt att lyssna, särskild när det gäller dom gamla som berättar om sina liv. Jag är för detta mångkulturella svenskan som finns, det ger så mycket.... .... Fuchian

Nu får vi ju inte glömma Småländskan :)visst har man blivit tillrättavisad och retad för sin dialket ! där jag är uppvuxen sade vi sa o sulle =skulle spae=spade osv,här runt Jönköpingstrakterna är det väldig diff på dialekterna ,räcker om man åker en halv mil så är det skillnad på Småländska dialekten,tex min man kommer från ett litet ställe utanför Forserum han säger inte "tvunget"utan tvånget ?mosse blir möse osv.När man kommer upp till Stockholm tror stockholmarna att vi är Skåningar ju och här är det verkligen skillnad på småländska och Skånska ! här nere i alla fall :)Tycker man ska vara rädd om sin dialekt men försöka tala vårdat,men fler och fler ungdomar talar nu mer en förfinad småländska med tungärr,riktig småländska har man skorrande halsärr.

När vi flyttade från Malmö till en by i Lunds kommun, så var dottern 5½ år. Hon blev snart tilrätavisad av sina nya kamrater för sina kraftiga malöitiska diftonger. Hon ändrade sig snabbt.

Du måste komma från den norra delen av stan

Hur menar du? Att man inte säger e norr om stan?
Jag som bott i Upplands Väsby i 30 år och lärde mig svenska där (flyttade dit som 6 åring från Finland) säger e istället för ä. Ellerr rättare sagt, sa e istället för ä, numer är det mer blandat.

nej man kan säkert säga "e" där också men om man bor söder om stan så vet man nog hur det kan låta. Att det skulle vara slarv tycker jag är en förolämpning

Stintan ... . missförstår nu inte igen, jag vet och andra i detta tråd att varken norska el. finska är inga dialekter utan de är språk, precis som svenskan.
De andra har tagit upp frågan om finnar som pratar svenska och har inte löst det.
Sedan vet du att allas åsikter är lika värda och om de har en annan, är inte din sak att rätta till det, kanske påpeka med en vänlig fråga ..... det vore på sin plats, eller hur? ... Fuchian ..

Ja men var det så du menade! Jomen i det håller jag med dig.
En söderkisare har ju sina ieeeen av helt andra skäl än slarv, det är ju ett som är säkert. Men jag uppfattade inte det som att stintan tyckte att det är slarvigt, utan snarare de som tillrättavisar.


Jurå och nerå sa jag förr, undrar om det var dialektalt eller vårt undgdomsspråk? Ingen aning, kom bara att tänka på det nu, säger inte så heller längre förutom i meningen "Jurå, så atteee...." och ibland med tillägget "och bilen går bra?"

hej Anma,
Det tror jag att de har sina egna dialekter i alla språk, men jag är inte kunnig om detta, mer än att finland är två-språkig och de har 2 statskyrkor, inte som vi har stadskyrkan. Vi får väl se hur de andra reder ut detta, för jag vet att i varje land finns det olika dialekter, som i Tyska och Engelska, som jag är van vid. ... Fuchian ..


Hej Motti, olika dialekter anses vara en del av vårt kulturarv som håller på att försvinna, tyvärr... ... Fuchian ..

Som uppfödd stockholmare så kan jag inte låta bli att rätta norrlänningarna som fått för sig att alting läker, ja såren läker, men allt läker ju här uppe!
Taket läker, hinken läker, båten läker.......DET LÄCKER!!!! inte läääääker
Jag klarar inte av att vara tyst när dom säger att allting lääääker.
Fast allt måste ju bli så mycket billigare förstås, inget nylagt tak för det lääääker ju, man behöver inte köpa ny hink när det gått hål på den för den lääääker ju o.s.v.

från ordlistors det är en läcka, det läcker, det är läckage....hur kan dom få det till lääääker?

Var på klassåterförening i helgen och vi var en klass som för ca 40 år sen strålade samman. Hälften kom från olika delar av Kungsholmen och andra halvan från söder. I lördags när jag var på träffen tänkte jag just på talet, ingen av oss pratade med någon utpräglad Stockholmsdialekt.
Anki

Det var inte alls menat som en förolämpning. Hade kanske lite för bråttom när jag skrev . Själv hade jag språkpoliser som föräldrar(jag har nog ärvt det) och dom tjatade alltid och rättade oss när vi som barn sa e istället för ä t.ex. Är uppväxt i innerstan, både norr och söder om slussen så nog vet jag hur det kan låta. Hade jag kommit från Liiidingö hade det ju också hörts.



Ja precis som du har jag väl rätt att ha en åsikt eller bestämmer du vad jag får tycka och inte?

Fast jag tycker ändå att framförallt blir man påverkad av sina föräldrar. Min mamma var väldigt noga med hur man pratade, trots att hon var infödd smålänning så talade hon inte småländska. Det har jag till stor del tagit efter, får fortfarande höra att jag inte pratar som om jag kom "härifrån". Likaså mina barn talar inte småländska i någon högre grad. Sonen tog en kort period över sättet att prata från sina kamrater i det lilla samhället där vi bodde , då , dialekten där är ganska förskräcklig :-) , men det gick över efter några år, när han inte längre tyckte att han behövde det för att passa in.

STINTAN, det är inte min sak att bestämma över någon, men jag har min fulla rätt att säga det jag vill, så längre än så går jag inte. Räcker detta till svar åt dig? .... Fuchian

Samma för mig. Med en far som var västgöt och en mor som var dansk men uppväxt i Värmland fick jag en dialekt som ingen hemma i Uddevalla vill kännas vid

Huggorm ... känner igen detta, men trots allt med el. utan dialekt fick jag i skolan högsta betyg i svenska språket. Har haft lätt att lära mig ett nytt språk, så kanske det inte gjorde något med västgöta-dialekt som blev sk. hemmaspråk, och rikssvenskan i skolor o arbetslivet. Jag tycker det är charmit med olika dialekter, nu menar jag dessa innom Sverige .... Fuchian ...

Dialekter är verkligen charmigt, jag blir glad när jag hör någon prata på bred dialekt oavsett vad för dialekt det är

Huggorm ... visst är det intressant och charmigt med dialekter. Man lär sig så mycket och jag har haft den förmånen att kunna lyssna på många äldre personer när de berättar om sina liv och när man visar intresse åt dessa, så brer de på av bara attan... Jag har hört att en del har blivit nervärderade på stan av sitt ursrungliga språk. Men, hur kunde man bevara detta? Samt att de gamla (75-99) har så mycket att berätta och man får en annan syn på samhället på ett positivt sätt. Intressant, detta gillar jag ..... Fuchian ..

Lyssna på dialekter kul sida

http://swedia.ling.gu.se/

jag är i alla fall stolt över min dialekt om jag har nån, den är nog lite "söderinfluerad" som kanske kan sticka ut på jobbet haha och med lite inslag från Mjölby

Skogstroll --- det ska du vara, det är ju en del av din personlighet, sedan att det kan sticka ut, pyttsan heller, det har den rätt att göra. Bevara ditt ursprung så långt det är möjligt, men jag vet att på arbetsplatser kan vissa ha sina synpunkter, men det får stå för dem, för du menar nog inte illa, men är lite av en spelevink, en charmerande sådan, min åsikt efter allt läsande på nätet.
Jag har avslutat mitt trädgårdspyssel och då emellan med annat i hemmet har jag forumet framme... ... fuchian ...