Nordiska Genbankerna kan också ha,
http://www.ngb.se/.
Pomologiska sällskapet som Ingrid nämnde har medlemmar över hela landet. Som medlem är det lättare att komma i kontakt med andra som har ympris av ovanligare sorter.
Bonhrétien är en gammal och nunmera ovanlig sort!
Ur pomologin:
BONCHRÉTIEN
Synonymer: Bunkakängor, Bunkatiner, Bonke.
Ursprung: Bonchrétien är ett av de äldsta päronnamnen. Ursprunget är okänt, men man tror sig ha spårat det ända till 1400-talet. Det finns många olika former. I Frankrike har pomologer och andra allt från 1500-talet omnämnt och lovordat både Sommar- och Vinter bonchretién. På 1860-talet förekom enligt Eneroth de s.k. "bonchrétienerna, bunkatinerna och bunkakängorna" i många former i åtskilliga av Stockholms och mellersta Sveriges trädgårdar. Sorten hade även stor betydelse i Gästrikland. Flera träd med en ålder av 100 år och mer påminde redan då om att den var gammal i Sverige.
Olof Eneroth sökte på olika sätt reda ut sortfrågan hos de då förekommande sorterna eller formerna. Även om han visade dem på fruktutställning i Danmark 1863 eller skickade prov till pomologer i Tyskland, fick han ingen klarhet i sortfrågan. Han kom till slutsatsen att de här odlade sorterna var okända för pomologerna eller att de under odlingen här i landet förändrats så att de inte kunde kännas igen. Eneroth skilde sedan mellan två snarlika former som han senare beskrev: Lundströms bonchrétien och Toppig bonchrétien. Se bild nedan.
(bonlunds.jpg)
(bontopp.jpg)
Nordiska pomologier: O. Eneroth och A. Smirnoff: Handbok i Svensk Pomologi, III, Päron, 1899; E. Kvaale og O. Skard 1958: Norsk Pomologi II (Bonke); A. Nilsson 1989: Våra päron-, plommon- och körsbärssorter.
Övrig litteratur: M. Duhamel Du Monceau: Traité des arbres frutiers, Tom. III, Paris, 1768; J. Decaisne: Le Jardin frutier du Muséum, Tomes I - IX, Paris 1857 - 1878.