Hej!
Är det ngn som har ngt bra tips mot att slippa få in skogsmöss!!!
Jag blir skräckslagen varje höst när jag hör krafset i väggarna och springet på taket och jag vet att de är på väg in...
Hörde detta i natt, och nu väntar jag bara på att första musen ska visa sig inne.
Med skräckslagen menar jag verkligen SKRÄCKSLAGEN!!
Jag vet att det är nästan omöjligt att slippa dom när man bor som jag (sommarstuga i skogsbrynet som jag hyr, och tänker flytta ifrån så fort jag har chansen!), men det kanske finns några bra tips ändå? För mig är alla tips oerhört värdefulla. Katt har jag, men den stackarn hinner ju inte med alla!
Vore jätteglad för tips!
Hälsn.
//Kop.

Om inte en katt hinner så kanske du behöver fler katter?

Annars finns elektroniska högtalare som mina grannar har bra erfarenhet av. Det gäller att testa den på sin katt innan man köper, så att inte den också blir avskräckt.

Här är en tillverkare, det finns säkert fler:

http://www.miljocenter.se/silver.html

Eftersom du inte nämner något om risken för förstörda ägodelar förmodar jag att det "bara" är din personliga säkerhet du oroar dig för?

Nåväl - har du en alert kisse hos dig i sovrummet är det säkert ingen fara!

Bästa sättet är att täta alla hål där dom kan ta sig in men jag vet att det är svårt. Särskilt om du inte äger huset. Synd egentligen, möss är söta små varelser som är nyttiga i naturen. Mest som mat. Det är när dom kommer in i människans revir som konflikter uppstår. Mest pga mat och toalettvanorna. Fast farliga är dom inte. Funderar på varför en del har eller får musfobi, mest på spinnsidan. Skämtteckningar med kvinnor på stolar med en mus på golvet är vanligt förekommande. Musfällor kanske är en lösning. Håll katten borta annars kan det bli en nossmäll. Alerta katter i all ära men det finns lata huskatter också.

Jag gillar inte heller möss inomhus.
Gå över alla ventiler i husgrunden. Plocka ut dem om det går och sätt ståltrådsnät innanför.

Klipp ner eventuella klängväxter som går upp till takfoten så att de inte kan klättra så lätt upp på vinden.

Ofta får man upp de små raringarna vid avloppröret under diskbänken.
Köp fogskum på tub och lägg en sträng rung rören så att de inte kan komma in den vägen. De gillar inte att äta sig igenom fogskummet. Var bara lite försiktig. Fogskummet expanderar och måste få jäsa. Om inte så kan du skada röret och det är ingent vidare. Lägg på lite i taget.

Gå runt huset och kolla ifall det finns grävda gångar och små hål i marken.
Då kan sötnosarnan gräva sig under grunden i stället för att springa genom ventilerna. I så fall brukar det vara lite större exemplar. Stoppa igen med enris i gångarna.

Köp billiga råttfällor. Ladda och släng ut när du fångat något så slipper du ta i eländet.

Rensa ute i trädgården om du har någon skräphög någonstans där de kan gömma sig och ha sina bo.

Utöver detta så finns bara en mljlighet kvar. Ring Anticimex.

Känns detta besvärligt. Inte om man är så in i bäng mus coh råtträdd som vad jag är. Tänka sig, min man har fortfarande inte fattat. Jag är totalt orädd för stora tjurar, galna hästar, ilskna hundar, alla brukar bli som små snälla lamm i mina händer. Att jag då blir fullkomligt hysterisk om det kommer in den allra minsta lilla mus. Jag hoppar upp på köksbordet och skriker och ringer till närmsta anhörig om jag är ensam hemma. Detta totalt irrelevanta betende är för min man en gåta.

Den som begriper minst är jag själv. Visst är det komiskt!

ja de e ju jättekonstigt för dom är ju söööööta
o inte bits dom heller
men de e nog mest att dom kan förorena som gör att folk e så rädda

Nilsson min katt håller efter dom lite väl hårt tycker jag
du kanske ska låna honom (skojar förstås) han e ju min älskling

hm svårt de där att inte människan kan hålla sams ens me dom allra minsta små ,

men kämpa på o håll efter alla hål som bettson säger
så fixar du det nog

råttfällor tycker jag är inhumana aj va de måste vara hemskt att sitta där halvt ihjälslagen o inte komma nånstans

Tack så mycket för alla tips!
Skönt att veta att det inte är bara jag som är skraj för dom små rackarna. I natt har jag knappt sovit ngt. Bara legat och lyssnat efter ljud som jag till slut inbillar mig... Jättejobbigt! Så jag for på jobbet lite tidigare idag!:) Klarar inte av att vara ensam hemma när dom äckliga djuren börjat inta mitt fort!!!

Lika för mig, inga problem med stora elaka tjurar och griniga hästar, men just möss och råttor-där är det tvärstopp!
Kanske för att de är så svåra att komma åt och bli av med.
Hör man dom i väggarna så vet man juh att det kan ta sig in precis vart de vill...uhh!

Jag ska prova med en sån där hög frekvent sak som avger ljud.. det säger en del hjälper. Hoppas katten vill bo kvar då bara...

Nåväl, tack så mkt iallafall!

//Kop.

Stackars dig! Jag vet precis hur du känner det. Jag har låtit musrackare husera ifred i källaren och i trossbotten på min stuga i flera år. Men i somras tog mitt tålamod slut ... plötsligt hade jag en ORM som vakade dagarna i ända vid stugknuten efter musmat! Sånt är inte kul när man har barn kan jag säga ... så det blev ett snabbt telefonsamtal till Anticimex. De skickade ett gratis MUS-KIT! Det visade sig innehålla en svart plastask (stor som en stor tändsticksask) med hål i. Längst inne i asken finns det blåfärgat bivax som är förgiftat. När mössen äter detta blir de törstiga och söker sig ut ur huset för att leta efter vatten. Och så VIPS är de försvunna!

Kanske ett komplement till din katt? Katten kommer inte åt giftet i asken eftersom det är ett litet hål som musen bara kommer igenom.

/musfria Gunilla

hej!
jag har två förslag:
skaffa rejält med fällor. den vanliga fjäderbelastade fungerar utmärkt och är billig, annars är vippbrädan en klassiker. hinken under bör innehålla vatten med tillsatser som förkortar djurets lidande så mycket som möjligt.
försök också se var djuren tar sig in. täta - och sätt fällor på vägen.

möjligen skulle du också investera i en snabbehandling mot fobi. jag skämtar inte och vill inte heller såra dig, men du har några tusen smågnagare runt hörnet och kan knappast utrota hela gänget.
behandlingen fungerar, tar 3-4 timmar och gör dig betydligt bättre rustad att bo någon annanstans än högst upp i en betongbunker mitt i stan (med feta sopråttor i källaren).
Skansen i Stockholm erbjuder behandlibng vid t ex ormfobi, de har säkert bra och seriösa tips.

och lycka till!
Eva

Ja det vore kanske inte så dumt faktiskt..

Har för mig att det finns en "checklista" med åtgärder på Anticimex hemsida - mått på hur stora hålen de kan komma in i är, var man ska sätta när och sådant.
Charlotte

Har haft en konstig lukt i ena förrådet...
en tid...när jag läste ditt inlägg
så gick jag ut o letade råtta...slog mig att det kunde ligga en död
som luktade och mycke
riktigt under bråte jag lyfte på så låg det en död skogsmus...
snacka om att det luktat lik alltså...urk vilken
äcklig sötsur doft...jag tog inte bort den
det fick min gubbe göra

Fyyyy vad äckligt!!!!!!
Tur att du har "gubbe" som kommer till undsättning.

Minns de vi hade under sovrumsgolvet.
Kräks nästan när jag tänker på lukten.

Hej !
jag har också problem med möss. Både hemma och på arb platsen. Hör dem på nätterna i väggarna och loftet, hör hur de gottar sig och frossar sig i isoleringen, det lilla som är kvar.Bygger bo och förökar sig Urk. Men det är svårt att göra så mkt åt....hörde och såg dem sedan i klädeskammaren, hörde att man skulle täppa alla hål med folie, sakt och gjort...efter ett par dagar var det folie spån överallt , de hade gnagat på det...ryser hur det måste ha gnisslat i tänderna. Fick efteråt höra att det var inte folie utan svinto man skulle ha. Sagt och gjort pulade in svinto i alla hål, gjorde nästan av med ett helt paket...sedan dess har det varit musfritt i klädkammaren. Har gift från anticimex, apparater som ger i från sig ljud men hörde att mössen blir resistenta till det och kommer tillbaka men då ändå starkare. Laddar råttfällorna, har upptäckt att de föredrar korv eller en liten skink bit före en bit ost. De luktar och försör, äter sönder sladdar. Avkyr dem..men när vi var och fjällvandrade sov i en stuga utan golv, där spang de omkring och plötlsigt tyckte jag inte att de var äckliga. Det är när de kommer in i människans bostad som jag betraktar dem med avsky. Sedan finns ju råttorna, de är ännu värre. Nä var sak på sin plats....alla behövs.....men inte överallt.
Häls Lotten

Tidigt, tidigt en försommarmorgon kom min dotter in viskande." Morsan kom och titta, men var tyst" På hennes kudde satt en liten alldeles underbar ljuvlig Hasselmus och tvättade sig. Varför var den inte rädd, varför sprang den inte iväg??? Ja det får vi aldrig svar på.
Men denna händelse är ett av mina favoritminnen. Skulle aldrig kunna döda en mus. Men spindlar är jag livrädd för, hur små dom än må vara.

Möss inne vill jag INTE ha . Håller de sig ute kan jag stå ut, men jag gillar inte heller att hitta spår av dem på terassbordet när vi varit borta en vecka.
I stugan som vi bara är i på helgerna sätter jag alltid fällor när vi kör hem på söndagen. En ensam mus kan ställa till mycket skada om den får husera fritt en vecka i huset. Det kan ju hända att de förirrar sig in genom en dörr som står öppen så här på hösten.
För många år sedan hörde jag också dem springa på loftet på natten. Då lade vi råttgift där uppe och sen var vi fria från dem. Nu finns de i vedboden, men har man hus i skogen måste man acceptera att de finns i närheten men ALDRIG att jag accepterar att de springer inne i huset.

En gång hade en kommit in i en garderob och nu efteråt har jag ett roligt minne. På en hylla låg underkläder, bl a en undertröja, s k brynja, och den hade musen ätit massor av . Den hade gått längs rutmönstret och tuggat i sig och när vi plockade fram kläderna var det nästan bara hängslena och sidsömmarna kvar.

Vi hade en gång en råtta i en hamn där jag låg med min skuta. Den dök upp varje kväll, sprang över hamnplanen, dök upp bland småbodarna och gick in i vaktstugan. Det blev sommarens stora samtalsämne, och ju längre sommaren gick desto större och underligare blev råttan i berättelserna. Albino var den, och dessutom aggressiv sades det - gick rätt fram mot folk i närheten.

Alla tuffa sjömän och hamnkaptener med sjömanskeps och tatueringar hade snart sett den och lite då och då kom påkar och hagelbössa fram och så skjöts och bankades det i vaktstugan så det stod härliga till. Och ju flera missar man gjorde, desto farligare ansågs råttan vara.

En natt i vaktstugan tittade råttan fram under köksbänken. Jag och syrran och såg fascinerat på hur den spatserade över golvet, inte alls rädd. Helt vit med bruna fläckar var den. Gick fram till fötterna och ville hoppa upp på benen.

Vi sträckte fram lite godis som den åt med stort behag. Att bli klappad tyckte den också om. Sommarens farliga råtta var en förrymd tamråtta!

Nös och snorade gjorde den också, så vi gjorde en bur som stod på ett varmt ställe, och gav den mat. Fredman döpte vi honom till, och när gubsen kommit över det genanta att ha haft skräck för en tamråtta så började vi alla pyssla om den. Buren blev större och maten godare...

Men den sjöbuse som skjutit mest uppfann en ordningsregel om att tamråttor inte fick vara i vaktstugan, så råttans liv hängde på att någon tog hand om den. Och eftersom gubsen bodde i hamnen tog syrran på sig att ta hem den och sedan hitta ett hem till Fredman.

Han bodde i ett stort akvarium hemma hos syrran och hennes två katter, som fick mycket att titta på genom glaset. Till slut fick hon tag i en djuraffär som ville köpa honom (efter att vi skrutit med hans ovanliga indiska bakgrund och lite till...). Om ett par dagar var de beredda att ta emot.

Den dagen pep det förfärligt i akvariet, och katterna satt som nitade utanför. Fredman hade stökat om i akvariet och gjort ett större bo av en liten låda som vi lagt in. Allt tidningspapper var indraget i boet.

Fredman hade förökat sig... med 11 skära råttungar... Att vår stora vita råtta kunde vara en dräktig hona hade vi inte haft en tanke på. Telesamtalet till djuraffären där vi käckt erbjöd 12 råttor till samma pris som en gick inte riktigt hem. Framför allt sade de att råttan inte fick flyttas medan ungarna var små, det var inte bra för de små liven.

Nåja, rådisarna fick stanna ett tag till medan de växte upp och Fredmaninna som vi döpte om henne till skötte mammasysslorna med stor iver. När barnråttorna började få päls blev den grå. Samtal till djuraffären igen - hur var det möjligt att vår exotiska indiska vita råtta fick gråa ungar?

Ja sa affärskvinnan och skrattade. Det är ingen skillnad på er exotiska råtta och gråråttorna vi har i stan. De har inga problem att para sig med varandra.

Tja, och så kom jag och syrran att lite oförhappandes utöka råttbeståndet i landet. Men alla blev faktiskt tamråttor, och såldes med dyra burar och allt i djurbutiken.

Tänk på det nästa gång ni ser en råtta i kloakerna eller soptunnan. De är släkt med de mest exotiska flerfärgade tamråttorna med stamtavla!

fin historia
jag kom tillandet en tidig vårdag
o på vintern så bor dom där mössen
på sommaren bor jag o katten där
nå jag kom ut i köket o på en av hyllorna
satt en liten mus me stora öron långa morrhår
o den satt blickstilla på en hylla som en hund som sitter vackert, bakom en tom genomskinlig glasburk gömde den sej
o svansen hängde ner bakom hyllan längs väggen så man såg den under hyllan
den va så vansinnigt söööööt så jag stod länge o betraktade den
o den låtsades lika länge att den va osynlig
tyvärr ve det före digitalkamerans intåg så den bilden har jag bara i mitt huvud
Nå sen va det dags för den vårliga avråttningen som jag kallar det
det gäller varje höst att se till att de inte finns grejer som dom kan förstöra framme
o ingen mat ,inga ljus inget alls som är ätbart
Förresten en höst då det va dags för stängning men jag o min hund hade varit där o ordnat lite ,men glömt en skål me hundmat kvar
nästa dag då jag kom dit va all hundmat borta o låg snyggt o prydligt under en soffdyna i ett hörn,Jag kände mej som en stoooor buse då jag städade bort maten som en lycklig mus jobbat som bara denmed för o ha reserv till vintern o plockade undan dynorna som skulle blivit varma goa bon om dom fick vara kvar

Jag ska ta och skaffa mig en sådan där som låter (högfrekvent), som råttorna sägs avsky. Har oxå hört att de kan bli resistenta, men var tydligen av de gamla apparaterna som bara hade en ljud frekvens. De nyare har flera frekvenser, så de hinner aldrig vänja sig...(sägs det!!)
Det där med svinto var ett bra tips.
Har även hört att rårivna morötter är giftigt för möss å råttor.
De äter det i tron om de ska blir mätta, men morötterna avger tydligen ngt som dom dör av. Då är det ju ingen fara om en katt skulle äta upp den heller.... Men jag vet inte. Jag har inte provat själv...

Det är iallafall skönt och se att det är fler än jag som blir skakis inför hösten när dom börjar dra sig in mot huset!!

/////Kop.

De är kanske inte så farliga trots allt...

Min mus och råttskräck kommer sig av att jag blev anfallen av en råtta när jag var tio år. De söta små mössen ger mig synintrycket av en "liten råtta".
Därav paniken.

I vissa djurstallar kan det vara väldigt mycket råttor periodvis. När de är i tillräckligt stor grupp och har en storlek av typ smågrisar så inger de mig inga som helt lustkänslor.

Ser man en råtta finns det tio. Ser man två råttor finns det många. Ser man på en större grupp är det ganska obehagligt när de fräser när man närmar sig. Visar framtänderna och talar om att "vi äter stör oss inte".

Trots att jag avskyr råttor och möss så tycker jag ändå att man skall avliva dem humant. Varianten av råttfälla där man lurar upp dem på en spång för att ramla ner i en hink och dränkas tycker jag är djurplågeri.

Vanlig hygien coh städning för att hålla nere problemet man aldrig kan utrota tycker jag personligen ör en ganska bra ide.

Brrrr.... ja, nu har knapret börjat igen.

Igår morse vid 5-tiden vaknade jag - något kändes på tok och jag undrade lite vad, lyssnade och fick föra ett stilla knaprande från garderobshållet.

Utan att tända smög jag försiktigt sakta, sakta fram till garderobsdörren där knapret hördes mycket tydligt nertill, likt att någon var på väg att försöka knapra sig ut rakt igenom den.
Jag tände försiktigt takbelysningen i sovrummet, väntade lite och kunde konstatera att knapret ihärdigt fortsatte.... och så slet jag upp dörren och såg... ingen gnagare alls!

Visserligen var det bara en mindre yta fri precis innanför dörren, resten av golvet är fyllt av papperskassar med kläder, men det borde ju rimligen ändå synas något slags spår av gnageriet intill dörren.

Men råttorna och/eller mössen har ju praktiskt taget tillgång till ett perfekt "tunnelbanesystem" i gamla trähus. Ibland kan man ju höra dem ränna och knapra omkring nästan varsomhelst i kåken utan att synas.

Jag minns när jag ännu hade katt och vaknade av knaper, tittade strängt uppfodrande på katten, menande "upp och jobba nu", men kattan tittade tittade bara lätt förvånat och kanske överseende tillbaks utan att göra min resa på sig.

Då reste jag mig och började snoka reda på varifrån knapret kom, men fann det kattan redan insett för länge sedan... att knapraren var tryggt oåtkomlig.
Men några dagar senare fastnade han i en därför speciellt uppsatt fälla.

När med åren kattan så småningom avlidit, och jag avsiktligt avstått från att ånyo bli med katt, märktes det verkligen att hon faktiskt gjort väldigt mycket för att eliminera smågnagarna i huset - det blev nu nödvändigt att skaffa en mängd fällor för att bibehålla lugnet i huset.

Men helst skulle jag ju önska att man kunde avhålla de objudna små gästerna från att alls vilja ta sig in så man slapp det ständiga "dräpandet" - hur är det, funkar de där elektroniska avskräckningsmedelen?

Lyssnade på P4 Söndag, Söndag i morse.
Där sa de att massor av folk ringt in och berättat att Enris var effektivt stopp mot möss.

Inte vet jag, i skogen finns ju massor av Enris men också möss

Antar att de menar att stoppa igen hål med ?
Det måste ju vara ganska jobbigt att försöka gnaga sig igenom.

Jag har också haft problem med möss...

Utgångsläget är att jag tycker mössen är söta. Men jag vill inte ha dem inne, eftersom de gnager sönder elsystemet och kan orsaka eldsvådor. I köket vill jag inte ha dem för att det känns ohygieniskt.

Här nere på landet finns det förstås massor av möss. Vårt hus är gammalt, så det finns gott om hål att ta sig in genom.

Rädd för möss har jag aldrig varit, hade två japanska dansmöss när jag var liten...

Här tog de små rackarna sig för att bygga bo i botten på hurtsen med kökslådorna. Vi höll på att svimma av skräck (överrumplingseffekten bara) första gången vi drog ut besticklådan och det satt en mus där.

Den rymde förstås och försvann någonstans...

Sedan har det hänt flera gånger. Vi blev lika skrämda varje gång! En gång sträckte jag rent reflexmässigt ner handen, fick tag i musens svans, drog snabbt tillbaka handen, men när jag märkte att musen hängde där, släppte jag förskräckt taget, så den stackarn ramlade ner på golvet.

Försökte se vart den tog vägen...in i ett hörn där jag aldrig sett något hål...och försvann, fort som katten (den var väl vettskrämd, stackarn). Jag försökte se var den hade smitit in...det var ett hål som var så litet att jag knappt såg det utan glasögon (OK, jag ser inte så bra, men i alla fall).

Jag visste att hålen kan vara små, men jag kan fortfarande inte fatta att den kunde ta sig in genom ett så litet (inte 5 mm) hål, så snabbt...

Hur vi ska få bort mössen från lådan vet jag inte...vår kattunge lyckades ha ihjäl en mus förra vintern, hur vete katten...jag tror faktiskt att han stressade ihjäl den, för han höll på med den jättelänge och den fick inga synliga skador...

Nu i vinter har vi två vuxna katter, få se som det hjälper...

Hälsningar
MadeleineB

Brrrr för att sticka ned handen i besticklådan och finna att man håller i en mus Madeleine!

Jag fick musinvasion i en träbåt ett år och råttinvasion ett annat år. Det var en avsevärd skillnad. Mössen småknaprar, äter och gör toalett överallt. Råttorna gör organiserade bon, släpar maten dit och har toalett på ett annat ställe.

Mössen visade sig vara kannibaler. De som fastnade i fällorna åts upp av andra. Hur äckligt som helst tyckte jag när jag i en sommarhet liten båtruff skulle ta upp musfällorna.

Råttorna gjorde en hel labyrint av gångar i mina båtdynor och lade skumgummibitarna i två ordentliga högar. De nöjde sig inte som mössen med boet de kom till utan hade börjat möblera om, bland annat göra ingångar i skotten (båtväggarna).

Två vårar gick åt till sanering, renskrapning inombords och reparation av det som förstörts. Så länge jag hade båt i en hamn som jag inte besökte varje dag ställde jag ut fångstburar och mushögtalare.