Köpte en bok tryckt 1953, några år före jag är född.
Vildflor och trädgårdsblommor (10 kr) 228 sidor, en blombild och beskrivning för varje sida.
Tågresan på en timme jag gjorde kändes kort när jag bläddrade och läste i boken. Det blev många leende för mig.
Många växter som jag trodde var "nya"
förstod jag var "nya" för mig.
Till exempel Palmliljan fanns det en bild och beskrivning på, den växten köpte jag ett stort exemplar av i sommar.
Man växter med sin trädgård och har nog egentligen mycket kunskap om växter.

Ja, det är kul med gamla trädgårdsböcker!! Jag har några från tiden runt sekelskiftet, de är underbara både att titta och att läsa på! Det ålderdomliga språket gör dem ännu festligare! Men trädgårdsråd, de är ofta desamma då som nu, när det ekologiska odlandet vinner terräng igen.

Ju äldre, desto bättre!
De från 50-talet är OK, bara man hoppar över sidorna om DDT.
Min äldsta trädgårdsbok är från 1917; en handkolorerad bok om Sofiero,
där drottning Margarethe i jag-form beskriver, hur hon sköter blommorna.
Spännande läsning!

Vilken juvel, Hannele!