Två björkar vid sommarstugan. Notera glesheten hos den till vänster. Så har den varit något år och jag har undrat varför. Svaret finns nog på bilden nedan.



Diagnos: Angrepp av Honungsskivling.

Utsikter: Hopplösa.

Åtgärd: Vågrätt snitt med motorsågen vid marken.

Några kommentarer?

Väldigt bra och illustrerande bilder Åke!

När man ser fruktkropparna (svamparna) av honungsskivlingen har svampen redan funnits i trädet länge. Vad jag vet börjar svampen ofta angripa rotsystemet, och man ser det tydligt i kronan där träden tappar sin friska gröna färg och sedan fäller bladen tidigare på säsongen än vanligt. I trädet på din bild har detta gått långt - trädet har kraftigt reducerad bladmassa.

Honungsskivling lever ju i första hand på död ved, men kan också smitta friska träd, särskilt sådana som står under stress pga torka eller annan angripare. Det är inte genom sporer i första hand som de smittar (som många andra svampar) men genom vegetativ spridning. T ex genom en angripen stubbe som har rotkontakt med ett annat träd. Lövträdsstubbar anses vara särskilda smittkällor.

Jag skulle tro att det bästa är att fälla trädet och ev också att avlägsna så mycket av stubben som möjligt. Är inte helt säker på om det har rejälk effekt beroende på att svampen ju också förekommer i rotsystemet, men i litteraturen omnämns ofta också stubbarna, så man kan ju åtminstone yxa bort den.

Ungefär den uppfattningen jag har också. Troligen är hela tomten och även skogen runtomkring genomvävd av svampmycel. Fäller jag ett träd eller kanske bara ett litet slybarn på våren så kommer det oftast fruktkroppar redan på hösten från stubben. Särskilt rönnar tycks vara lätta att bli angripna, även som levande. Syrenerna brukar bara bli kanske 5-10 år, sen vissnar dom. Oftast har dom bildat rotskott under tiden men även dom angrips så småningom.

Avslutar med en bild på en björkstubbe som är ett par år gammal. Synd att dom inte går att äta!

Svamp är väl mer eller mindre hårdsmält. Honungsskivlingen har inte något gift vad jag förstått, bara just hårdsmält.
Prövade att äta den för några dagar sedan utan problem. Den fick först bli förvälld i sin egen fukt under lock, det blev som en soppa, sedan stekte jag den långsamt och rätt länge för att göra en sås. Ingen som åt den fick några problem - och det var gott!

Vad jag vet använde man tidigare honungsskivling i matlagning men idag finns den inte i svampböckerna eftersom den anses hårdsmält.

Det finns flera olika sorters honungsskivling, och man kan bara skilja dem åt i laboratorier. Släktet heter Armillaria, och sorterna A. ostoyae (går på barrträd), A. borealis, A.cepistipes och A. gallica (går på träd som är utsatta för stress). A. borealis lär vara vanligast. Kanske har du flera sorter hos dig Åke.

Bilden med svampen på stubben - den var mycket fin! Återkommer till dig när jag kommer till bildsökande för min bok.

Finns väl på grönsakshyllan på coop och ica...?

Beträffande ätligheten så har jag testat med nedslående resultat men så har jag också känslig och lättirriterad tarm. Möjligen kan det skilja mellan olika arter men jag tänker inte testa igen!!

Bra att veta att man ska vara försiktig med de där svamparna...inte kul om mina middagsgäster får såna minnen av min mat...