Jag har inte ätit många sker där inte tänker nog inte äta allt det heller Länk

Jag ska nog vara väldigt nära döden innan jag äter somligt (=mycket) från den där listan....

Hahaha, av de där 100 sakerna som f.ö. bara var 89 har jag väl ätit ett dussin så där! Det räcker faktiskt, de övriga verkade inte särskilt inspirerande!
Att Cherimoya skulle vara världens godaste frukt vill jag inte gå med på, men den går att äta. Hjortron och smultron på strå är ju för all del bär men enl. min smak godare. Kalvdans, filbunke, sockerärter, sagosoppa, hör till barndomsminnen som goda. Paltbröd, nja, går att äta och lutfisken är ett nästan måste på julen. Spettekaka, souvas, ostron och åkerbär är sån´t jag provat på i vuxen ålder och där gilalr jag nog souvas bäst, tätt följt av åkerbär.
Resten kan nog göra detsamma!

Jamen cherimoya direkt från trädet är gudomligt!

Nu tillhör jag de mer vidlyftiga när det gäller att testa mat, men jag har bara testat 33 av sakerna på den listan. Tre grejer åkte direkt upp på inköpslistan: pepparkakorna, teet och chokladen.

Av de jag testat är det 9 jag inte kommer att äta igen: komage, ostron, karelska piroger, kalvdans och paltbröd finns med där. Kalvdansen inte för att den inte var god utan för att jag tycker kalvarna ska få ha råmjölken för sig själva. Och sagosoppa går också bort, slemmig konsistens funkar dåligt för mig.

De jag inte testat och inte vill testa är elvis-mackan och manet, det senare borde påminna om ostron, så nej tack.

Så efter att ha inhandlat och smakat på de tre på listan har jag 50 kvar, härligt!!

inser att det är en del jag har missat, eller kanske inte...

Jag är otroligt äckelmagad och feg när det gäller mat men har faktiskt smakat åtminstone 6 grejor på listan: måsägg och åkerbär (gott!!). Smultron och sockerärtor (äter inte alla det varje sommar?!), pinnbröd (trodde jag också att alla åt) och naturligtvis spettekaka. Det är inte mycket jag skulle våga smaka på på listan, typ vita persikor, te, ost och annat ofarligt. Det har nog gått lite trend i det att det ska vara så himla märkvärdigt. Men jag tycker att färskt bröd eller kokt potatis bara med salt (fast då ska det vara King Edward eller la Ratte) är bland det godaste som finns. Ser inte riktigt vitsen med listan egentligen, ska man äta sånt man tycker är äckligt och sen känner sig stolt över att man lyckats? Lite sjukt. Jag tror jag klarar mig utan att testa äta dem innan jag dör; de flesta sakerna på listan är nog snarare sånt man dör av om man äter det.

Har ätit en del av det som fanns på listan, men det som verkligen fick snålvattnet att rinna till var hemgjord filbunke. Har inte ätit det sen jag var barn. Prövade att göra det en gång, men insåg att med vår pastöriserade mjölk är det en omöjlighet.
Jag får ta och uppsöka en mjölkbonde och snika åt mig lite spenvarm mjölk.

Förvånad såg jag att jag ätit 34 av sakerna på listan, en del mindre gott och annat supergott. Tveksamt om jag tänker testa ytterligare något

Räknade till 16 saker jag ätit. Favoriterna är karelska piroger, (hemgjorda ska de vara!!) och finsk tjärlakrits. Man är ju inte finne för intet..
Mycket, som till exempel testiklar och komage kommer att fortsätta att vara okänt område för mina smaklökar även i fortsättningen.

Jag fick en ganska tuff uppfostran på det här området och dessutom i en nyfiken familj ("om du inte smakar vet du ju inte om du tycker det är gott"). För mig är det lite lätt irriterande med vuxna som säger att de inte gillar nåt de inte testat, men framför allt kan jag tycka lite synd om dem för att de missar så mycket.

Sen är det säkert så att smak- och doftsinnena är olika precis som våra andra sinnen. (Jag ser jättedåligt utan linser eller glasögon t.ex., någon annan är färgblind, känslig för starkt ljus eller har uselt mörkerseende.) Antagligen därför man upplever smak så olika.

Det händer en hel del med smak/doftsinnet under årens gång också. Bara för att man inte gillade nåt som barn så ska man inte utesluta att man gillar det som vuxen. Oliver är ett sånt exempel för mig. Vägrade befatta mig med dem fram tills jag var en bit över 20, nu får jag lägga band på mig för att inte proppa i mig för mycket...

Jag tyckte nästan alltihop verkade lockande (inte maneter och testiklar och komage kanske) men mest av allt blev jag akut nyfiken på den isländska mejeriprodukten skyr - måste prövas! Har ni ätit norsk rømme förresten, det är nog ungefär detsamma. Gräddfil och crème frâiche i all ära (också gott) men rømme är sju strån vassare (och inte bara i form av rømmegröt, som kanske blir lite väl mkt av det goda) - och tänkt då om skyr på island höjer det hela ännu ett hack. Synd att det är så långt dit.

Fast skyr är ju till skillnad mot t ex riktig seterrømme (35%fett) i princip fettfri. När man gör skyr så fermenterar man skummjölk (med Lactobacillus acidophilus, Bifidobacterium bifidus och Streptoccus thermophilus), och filtrerar sedan bort vassle + vatten (då försvinner också mycket av mjölksockret) och smaksätter sedan med frukt etc. Men precis som med rømme så gör man (tydligen) gröt med skyr (havregryn?), den rätten heter tydligen hræringur.

http://skyr.is/

Jaså du - ja det låter ju mindre intressant med den där skyrblandningen nu när du förklarade. Och givetvis är det den fetaste seterrømmen man vill åt, mums.