Det här handlar inte om blommor, men jag kan försäkra er om att det är blommornas meditationsförmåga som hjälper mig många stunder.

Min fd man har jag känt i 18 år och vi har två barn tillsammans. För några år sen stod plötsligt polisen utanför min dörr och meddelade att han var misstänkt och hade erkänt barnpornografibrott, och de ville att jag skulle identifiera om några av bilderna föreställde våra egna söner, eftersom polisens tekniker inte kunnat utesluta detta. Detta kom som en blixt från klar himmel för mig, eftersom han alltid avskytt allt vad pedofili heter tidigare. Han blev sedan dömd för brottet, men eftersom han inte var dömd tidigare och för att skydda honom från att få stryk av andra mer normala fångar fick han av frivården uppdraget att klippa gräs på en kyrkogård en tid... Under rättegångstiden och strafftiden och även senare har han dock fortsatt att titta på barnpornografi (fast han tror att alla på bilderna är 18 minst, fastän de utvecklingsmässigt ser ut som 12 ungefär). Förra sommaren när jag lånade hans dator (med lov, förstås) hittade jag hur många adresser som helst med incestanknytning. Jag gick i taket naturligtvis och "tog barnen" i två veckor för att han skulle förstå att det är allvarligt att han inte skärper till sig, och att han måste inse att han är sjuk. Under hela denna period var sociala myndigheter inkopplade, vilka från början tillsammans med polisen rekommenderade mig att direkt söka om ensam vårdnad. Tyvärr gjorde jag inte detta, eftersom pappan och jag hade en mycket god kontakt och pratade om "allt". Det dröjde en stund och sen blev han polisanmäld igen för sexuellt ofredande mot en av mina söners kamrater. Socialen rekommenderade då att barnen fr o m då bara skulle bo hos mig men att han fick umgås med dem dagtid, men det ansågs inte lämpligt att barnen har några kompisar hemma hos honom, eftersom våra barn då känner att de måste ta ansvar för sin pappas handlingar. Något som dock redan händer, med faderns stolta berättelser över hur många som varit där, "utan att det hänt nåt". Polisen som utredde den nya anmälan var man och så även åklagaren som lade ner fallet i brist på bevis. Flickan det gällde mår fruktansvärt dåligt och är nu själv ett fall för socialen pga div destruktiva beteenden.

Nu vill han ha tillbaka barnen även på nätterna. Tilläggas bör att han ALDRIG fått ett nej av mig när han velat umgås med dem dagtid.

Nu går dock soc på hans linje. Han har avtjänat sitt straff, och har rätt till sina barn. Att hans läggning kvarstår och att all tillgänglig statistik talar emot att han skulle kunna häva utvecklingen till att bli helhjärtad pedofil med allt vad det innebär struntar dom i... Så nu blir det vårdnadstvist, och det har man ju hört hur det brukar sluta... Kommer ihåg i sommras när en
pappa fick ensam vårdnad om en son, fastän han förgripit sig på dottern. Rätten trodde inte att han var intresserad av sonen eftersom han tidigare visat sig intresserad av flickor, (mamman hade inte hjälpt till att underlätta umgänget mellan fadern och sonen hette det).Pedofiler brukar dock inte alltid vara så nogräknade med kön på offren enl tillgänglig litteratur i ämnet.

Själv mår jag så dåligt för att jag känner ansvar för andras ungar som kommer att drabbas av hans framfart och jag kan ingenting göra åt detta. Man kan ju inte likt Martin Luther spika upp teser på kyrkporten till varning? Nu får föräldrarna inte veta något för att själva kunna ta ställning om deras barn får följa med våra barn hem till honom eller ej. Det skulle om jag säger något kallas förtal och är straffbart...

I förlängningen är jag naturligtvis orolig även för våra barn. Men jag har ingen laglig rätt att göra någonting verkar det som. Barnen har mått fruktansvärt dåligt periodvis och jag blir så jävla arg för vad han förorsakar oss... Senast för ett par veckor sen skulle jag låna hans dator igen och får omedelbart (utan att aktivt söka) upp mer barnporr i hans dator. Båda mina barn är bättre på datorer än jag och de får väl förmodligen också se hans skit varje gång de är där.

Samhället borde väl ändå stå mer på barnens sida?

Vilken tur att jag har både blommor och hundar...

Stackars dig! Kan inte ens föreställa mig hur din tillvaro rasat samman. Önskar att jag kunde ge dig något råd, men...

Skogstokig blir man ju också när man hör att socialen backar upp honom. Har du inte möjlighet att koppla in en advokat? Kanske via hemförsäkringen? Det verkar ju helt orimligt att han ska får fortsätta som om inget hänt fastän han inte fått någon rehabilitering/vård och fortsätter att hålla på med sitt "intresse"! Vet socialen att han har fortsatt kolla på internet?

Det slår mig att det kanske finns någon förening för incestoffer som kan ge dig tips. De borde ju veta vad man kan göra.

Lycka till!
Charlotte

Finner inte ord just nu, men lessen blir jag. Känner stor medkänsla med dig, Blomstersmurfen.

Ja, socialen vet att han tittar, men problemet är att lagen är så luddigt skriven. Det är tyvärr tillåtet att titta på barnpornografi, men inte att spara på sin dator (eller andra media tex disketter). Fast när man klickar på någon länk blir det oftast ett spår sparat i allafall. Sedan är problematiken att personerna på bilderna måste vara under 18 år för att det skall räknas som barnporr och om det finns minsta tvivel om ålder så frias bilderna hellre än fälls.

Sen verkar de strunta i att mina barn råkar se när de är där, med allt vad det innebär...

Om någon av er friska svenskar råkar ramla över någon tveksam barnpornografisk bild så skicka omedelbart till Rädda Barnens hotline, www.rb.se/hotline/, som gör vad de kan för att hålla koll...

Min spontana reaktion är att du får sluta vara "snäll" mot din exman. Även om han som barn blivit utsatt (vanligt bland pedofiler tror jag) så är man som vuxen ansvarig för sina handlingar och du måste nog markera väldigt tydligt att du inte accepterar situationen. Om inte sociala myndigheterna hjälper dig och sönerna så blir det såklart svårt att hindra barnen att vara hos exet. Då tror jag att det är ytterst viktigt att du pratar väldigt mycket med barnen så de har en chans att förstå, (att det inte är deras "fel" osv).
Är de så gamla att de kan försvara sig rent fysiskt om det är nödvändigt? De kanske ska lära sig karate? Usch, det här låter för hemskt. Men jag vet inte hur jag skulle agera själv i liknande situation. När min dotter var liten och om något inträffat (inte liknande men ändå) så pratade vi mycket om och runtikring tills hon förstod, jag tror det stärkte hennes självkänsla.
Att hon även förstod att hon inte behövde tänka och tro samma som jag bara för att jag var förälder. Om din exman försöker få barnen att tro att det han gör är OK, så behöver de ett starkt självförtroende så de kan stå emot.
Detta var som sagt spontana funderingar runt ett väldigt allvarligt ämne och jag är absolut inte utbildad att ge råd egentligen....

Barn verkar ha koll på, vad som är OK, t.ex. är det inte naturligt, när en vuxen man klappar ett barn på låret – det gjorde en person på skolan. Barnen skrek ’Pedofil!’ efter honom och han fick sluta.
En bekant kramade mina barn för mycket, enligt mitt tycke, så jag har aldrig låtit dem sova över där.

Ta reda på din mans IP adress på datorn . Kontakta Rädda barnens utredningsenhet för barnpornografi. Be dem hjälpa dig bevisa att aktiviteten fortsätter. Tyvärr är det svårt med poliser på små orter som inte engagerar sig ordentligt och skyller på att lagen är luddigt skriven.
Känner din förtvivlan ända hit. Sluta vara snäll mit ditt ex. Du gör inte dina barn någon tjänst.

??!?
Vad menas?
Jag klappar mina barn var som helst utom på könet och jag är då fanimej ingen pedofil.
Eller menar du "när en vuxen människa <för det är väl inte skillnad på vad kvinnor och män får göra> klappar någon annans barn på låret"?

Fortsätt kämpa!

Har du någen egen kontakt, någon att prata med, luta sig mot och gråta hos? *hoppas det*

Jag vet inte var du sökt hjälp och stöd, men en kvinnojour kan hjälpa dig både med personligt stöd, och med rent juridiska saker.

Är dina barn så stora att de själva kan ta beslut om de vill hälsa på sin far?
Om de inte vill kan väl inte soc/polis tvinga dem..? Eller går faderns umgängesrätt före allt annat enligt lagen..?
Hur kan folk (läs myndigheter) vara så JÄ**A dumma?? En pedofil kommer göra allt för att dölja sin verksamhet, och han kommer inte blir frisk av sig själv!!!

Tänker på dig, och hoppas av hela mitt hjärta att det ordanr sig för dig och dina barn!!
Jag blir då fruktansvärt arg och ledsen då man får såna här bevis på att kvinnor, och framför allt barn, är så lite värda!

Stå på dig!
Orka kämpa för dina barns skull!

/Ylva - med tårar i ögonen

Ingo, skolpersonal ska inte klappa din 12-åring på insidan av låret.

Usch, vad hemskt! Jag har egna erfarenhet i ämnet och undrar hur dina egna barn mår? Är du säker på att han hållit sig borta från barnen? Själv har jag svårt att tro det, en pedofil med småbarn i närheten har svårt att "hålla sig", ofta är störningen både djup och svår, några gränser inför sina egna barn finns sällan. Först och främst skulle jag koppla in barnpsykolog till mina egna barn, för att hålla uppsikt över deras inre hälsa. Sedan skulle jag boka tid hos berörda soc-personal och ta ett personligt samtal med dem där du förklarar situationen från din och framför allt barnens sida.

Flera goda råd finns ovan också!

Du måste sluta vara snäll nu! Det din man gör kan förstöra dessa barns hela liv, det har jag sett ske och du får inte tillåta det!
Tänk på att din x-man är den värsta sortens brottsling, han stjäl barnens tilltro, tillit och identitet.
Sänder dig styrka och mod, för det behöver du mycket av nu!
Med all vänlighet!

Jag måste lägga mig i, och säga att jag förstår Ingo.
Detta med rädsla för pedofiler får inte gå så långt att man inte törs ta i sina barn! Jag tror att det är viktigt med kroppskontakt, så länge den inte går över till något sexuellt (då det gäller barn och vuxna).

Till dej, Smurfen, måste jag instämma i alla ovanstående hejarop: sluta vara snäll! Eller rättare sagt, sluta vara rädd! Stå på dig, för barnen ska aldrig, aldrig ens behöva riskera att utsätta sig för övergrepp.
Jag förstår din frustration och din ångest. Personligen tycker jag att pedofiler som begår övergrepp, eller genom att köpa barnporr utnyttjat barn, borde kastreras.

Kemisk kastrering tillämpas i Danmark. Har för mej att det är nån lagparagraf som hindrar i Sverige. nåt med den personliga integreteten... Jag tycker att man ska ändra på den papagrafen...

Stå på dej Blomstersmurfen, hoppas att allt ordnar sej till det bästa för dej och barnen!

Förlåt Blomstersmurfen!
Jag reagerade så tvärt på Hanneles inlägg att jag glömde att säga det allra viktigaste - att jag stöder dig och fasar över din berättelse. Ännu en hemsk sannsaga om beviskrav och nerlagda utredningar - varför ska det vara så här? Jag har inga goda råd att ge men tänker på dig.

Hannele - jag överreagerade för att jag tolkade ditt inlägg utifrån mina småbarnsramar, mina barn är 1 rep. 5 år. Någon annans tolvåriga flicka skulle jag överhuvud taget inte klappa nedanför midjan. På insidan av låret skulle jag nog inte klappa ens min egen flicka när hon kommer upp i den åldern. Varför? Ja, som du är inne på känner man det instinktivt.

Sen är det som Digitalkarin säger synd om rädsla för pedofiler går för långt. Och ja, det finns män som känner sig misstänkliggjorda i onödan p g a den uppmärksamhet som har blivit. Men det är ett ringa pris att betala jämfört med det oerhörda lidande som pedofiler har orsakat i tysthet innan detta blev något som man kan tala om. Dessutom undrar jag om det är så många normalt funtade föräldrar som inte törs ta i sina barn p g a detta, för, som sagt, man känner instinktivt var gränsen mellan ömhet och sexualitet går.

Föräldrar törs nog ta i sina barn. Tuffare är det nog att vara ensam kille på dagis och sånt.
En vuxen kompis var scoutledare och han tyckte det var väldigt jobbigt, för många barn verkar vara väldigt ensamma och de klänger och hänger och kramas med ledare hela tiden. Då kan det vara tufft att vara vuxen. Man vill ju inte vara brysk.

Avtjänat sitt straff...tycker inte jag att klippa
gräs var
Kastrering...lås in honom och släng nyckeln...f-n jag blir
så arg...stå på dig och begär enskild vårdnad, förstår så väl
att du har det jobbigt, men låt tigermamman komma fram och
skydda dina barn
Kram t ill dig o barnen

Först och främst är jag inte ute efter att misstroförklara dig. Och det är inte din berättelse jag vänder mig emot. Det hoppas jag du förstår.

Tänk att det skall vara så här. Att många är rädda för att krama om barnen, i rädsla för att betraktas som pedofiler.
Jag är så kluven när det gäller just pedofilfrågan. Tyvärr så vet jag att många mammor har tagit till det knepet när dom har velat hämnas på den tidigare partnern. En värre hämnd än detta kan väl inte någon människa råka ut för. Bara lilla jag känner till fyra fall där helt oskyldiga män har pekats ut som pedofiler. I Nordnorge var det en flicka som var från samma ställe som jag som beskyllde sin far för att ha varit på henne.
I tio år hade pappan ett helvete, hans fru gick ifrån honom och tog barnen med sig. Han var lärare och fick sluta i sitt arbete. Grannarna frös ut honom. Till slut blev han ett psykiskt vrak.
Först tio år senare erkände flickan, som nu hade blivit vuxen och insett vidden av sitt handlande, att pappan var helt oskyldig. Hon hade varit arg på honom för att hon inte hade fått sin vilja igenom när hon ville åka på läger med bara tonåringar i 14-15 års åldern.
Jag låg inne på Linköpings lasarett i några månader, och kom rumskompisarna rätt bra inpå livet. En dag började en berätta om att hon som barn hade varit utsatt för övergrepp av sin far, plötsligen så började nummer två, tre och fyra berätta samma sak. Sammanlagt var vi bara nio stycken. Fyra på nio stycken!!!! ??? Dom två första tvivlade jag inte på, men den tredje är jag övertygad om att hon bara ville känna sig delaktig. Men vilken skada kan inte sådana människor ställa till med.
Jag är den första att vilja klämma åt riktiga pedofiler, men låt inte vår ilska över dessa sjuka människor gå så långt att vi straffar urskillningslöst.
Däremot är jag helt och hållet för kastrering, när man till 110% vet att att
man har den som är skyldig. Sedan när vi har detta uppe. Det är inte bara män som är pedofiler.

Hur ser våran värld ut och vilka värderingar har vi när vi tror att en männska som har gjort dessa förfärliga saker inte skulle kunna göra det om och om igen.

Vad är det som rör sig i huvudet på en sådan som kan skada ett litet barn för resten av livet och med god vilja dessutom och för egen njutning. Det måste vara att alla de normala spärrarna har släppt eller nåt åt det hållet.

Begär ensam vårdnad, det är nog det klokaste. Tänk egoistiskt på barnen och dig själv så att ni får leva i lungn och ro.

Är otroligt ledsen, bedrövad och framför allt besviken på våra politiker, myndigheter och vårat lagväsen när man hör sådant här.
Tanken kommer till mig "Vad är det jag betalar min skatt till egentligen"
och varför ifråasätts inte saker mer än de gör.

Alla människor vill inte andra så illa, så kramas och gosa med sina och andras barn får man göra. Världen är snurrig om den inte kan skilja på saker och ting.

Hälsar Anne

Antalet oskyldigt misstänkta för pedofili/incest är dimunitivt jämfört med det oerhörda mörkerantalet incest/pedofilioffer. Man bör naturligtvis lägga ned all kraft på att försäkra sig om anklagelsernas validitet, vilket också görs. Tyvärr så är fallet nästan alltid det motsatta, utsatta har svårt att få stöd och skydd, blir misstrodda och tas inte på allvar, varför också mörkertalet är fortsatt mycket stort. Pedofili och incest är vanligt förekommande, vanligare än de flesta vill tro, varför man bör vara vaksam, en pedofil skiljer sig inte från mängden utifrån sett. Man bör inte ropa "varg" i onödan, men tyvärr tyvärr så sker istället en oerhörd massa övergrepp i det tysta och inga röster höjs. Många utsatta vill inte träda fram p g a rädsla att inte bli trodda, vilket blir förståeligt när man ser bakom kulisserna, med "oskyldigt-anklagade-debatten" i media eller med myndigheter som agerar utifrån principen att "alla har rätt att vara föräldrar".
Jag tycker att debatten kring "överdriven pedofili-skräck" är tråkig, för den skrämmer många till tystnad.

Stackars dig och dina barn. Ni har hamnat i en situation som man inte önskar någon.
Jag hoppas du kan vara stark och ta hjälp av alla tänkbara. Det är inte lätt att vara en liten människa bland alla myndighetspersoner, men du har rätt att få hjälp. Stå på dig. Det är sorgligt när man inte får stöd från socialtjänst. De ska väl se till alla människors bästa (även pappans rätt att få träffa sina barn), men nog måste väl de också sätta barnen först. Det låter inte klokt.
Även om era barn inte varit utsatta så är de förmodligen gamla nog att förstå att det han sysslar med är fel. Du får inte berätta för att det är förtal, men har inte ryktet spridit sig ändå? Folk brukar spekulera och lägga ihop ett plus ett (och ibland få det till tre). Dina barn får kanske lida av att andra retas och kallar deras pappa för pedofil? Har dina barn kontakt med BUP? Har du någon kurator att prata med?
Stå på dig. Var stark (lätt att säga ).
Det är inte lätt om du själv vägrar honom att träffa barnen. Det är som du säger att det blir till hans fördel i en vårdnadstvist, men soc måste lyssna på dig och åtminstone kräva att någon vuxen är med när han träffar dem.
Jag håller tummarna för bästa lösning för dig och barnen

Tack alla ni för er respons på mitt inlägg. Det är med tårar i ögonen som jag mottar ert stöd. Anledningen till att jag valde att berätta här är just att ni förmodligen inte är involverade i frågan särskildt mycket utan reaktionerna blir spontana svenska normala medborgares (såna som jag tycker att även myndighetspersoner borde ha).

Jag kan försäkra er om att jag läst all tillgänglig litteratur i ämnet barnpornografi och pedofili, och mörkertalet för sexuella övergrepp är enormt. Förr var nästan antalet utsatta konstant, eftersom offer blev förövare, så att brotten nästan uteslutande höll sig inom släktträden. Nu finns dock en ny inkörsport till att bli denna typ av brottsling och det är barnpornografin. Internet skapar behov (se bara på oss som sitter och skriver om blommor stup i kvarten!) och det är lätt att vara anonym men ändå ta del av många "kittlande" (för vissa) sexuella inriktningar. Barnpornografi i tidningsform har funnits bakom kulisserna (olagligt) i sexshopar länge, men då måste personen fråga aktivt efter detta och det är det få som vågar. När man tittat ett tag suddas tydligen både moral och omdöme ut och personen skapar i värsta fall nya drabbade släktträd. Sedan vill jag verkligen också understryka att de barnpornografiska bilder som finns på internet faktiskt ÄR fotograferade/filmade riktiga övergrepp och inte några barnskådespelare som vill ägna sig åt detta.

Kvinnliga pedofiler finns det också mycket gott om, men skillnaden är att det inte pratats så högt om dessa, som fortfarande huvudsakligen verkar finnas inom de "gamla" släktträden, att de oftare är mer passiva (låter övergrepp ske utan att agera), samt att pojkar har svårare att uppfatta mammans aktioner som övergrepp.

Mina barn är 12 rep 14 år gamla, och dom kramar jag mycket, förstås, det behöver dom. Närhet är superviktigt för alla barn!

Vi har haft kontakt med PBU men mina barn vill inte ha det längre, och det finns ingen anledning att tvinga dom om inte läget just då är akut. Dessutom har vi en familjebehandlare från soc som har givit framförallt mig ett enormt stöd. Hon pratar även med barnen och PBU när det behövs.

Jag ska träffa myndigheten på tisdag, så ni får gärna hålla tummarna för mig då!

Tänker på dig och håller tummarna! Hoppas nu att de tar dig och barnen på allvar!
Lycka till och stå på dig med stor kraft!!
Bamsekram!

Det finns inte ord för det jag känner när jag läser din berättelse.
Sänder kramar till dig och hoppas att du orkar kämpa vidare.

Kämpa vidare och stå på dig.
Man blir topp tunnor rasande när man hör sånt här.
Jag vet en mamma som kämpade mot myndigheterna för vårdnad av sin dotter (då 2 år ) eftersom pappan hade narkotikaproblem.
Hon blev TVUNGEN att lämna barnet i hans vård varannan helg eftersom hon inte blev trodd.
Tills en helg när grannar slog larm efter slagsmål och oväsen.... beslag av både narkotika och barnporr.
Och mitt i detta virrvarr fanns tre småbarn.

Jag vet att det finns mammor och barn som utnyttjar sysemet för att hämnas .....men det finns alltför många män som tycker sig ha rätt till övergrepp.

jag har läst din berättelse o har inte orkat att svara för man mår så illa av att sånt kan hända o tilllåts hända av slappa myndigheter
domkan juinget göra förrän det kommer till kännedom men då dom har fakta i målet så finns det ju bara ett sätt att reagera på o det är inga besök utan förkläde o aldrig övernattning
bra att du ändå verkar orka ,jag tror att jag själv inte skulle vara så diplomatisk i ett sånt fall,men man vet ju aldrig hur man skulle reagera förrän man står där,stå på dej o kräv förkläde när barnen träffar honom det måste väl ändå vara möjligt
jag tänker på dej o framförallt på dina barn ,ja på alla drabbade barn
det borde finnas mer man kunde göra än att bara tänka ,men jag vet ej vad
man känner sej så otillräcklig

Usch och fy, sitter med dyster statistik framför mig... Följande är hämtat ut boken Förövarpsykologi av Elisabeth Kwarnmark och Inga Tidefors Andersson och jag hoppas att de inte blir arga på mig för att jag citerar;

...Vid en sex- och samlevnadsundersökning (Edgardh, 1992) bland 17-åriga gymnasieelever svarade 7 procent av flickorna och 3 procent av pojkarna att de utsatts för allvarliga sexuella övergrepp. ...

... En viss bild av mörkertalets omfattning kan fås om man t ex antar att 5 procent barn boende i Sverige utsätts för övergrepp. Enligt Statistiska centralbyråns befolkningsstatistik finns i Sverige för närvarande (1998) 1 661 000 barn under 15 år. Vårt antagande med 5 procent skulle innebära att 83 050 barn utsätts för sexuella övergrepp. ...

...År 1997 anmäldes 2 412 fall. ...

1994 dömdes 224 personer för olika slag av sexuella övergrepp mot barn.

Vilket ger oss följande:


...Antal utsatta barn ca 83 050

Berättar inte - antal?

Berättar, blir inte trodda - antal?

Berättar, blir trodda, ingen vågar anmäla - antal?

Berättar, blir trodda, anmälan görs, ca 2000/år.

Berättar, blir trodda, anmälan görs, åtal väcks, fällande dom ca 200/år. ...


Visst blir man mörkrädd???

Ytterligare lite otäcka fakta: Rättsystemet i Sverige är sådant att endast förhör med polis "räknas". Detta till skillnad från t.ex. England där barnpsykolog kan föra ett inspelat samtal med barnet i en miljö där barnet känner sig något tryggare. Visst finns specialutbildade poliser, men de är försvinnande få jämför med behovet.

Och det är verkligen en konst att få ett utsatt barn att berätta om vad det varit med om. Barn har dels en otrolig lojalitet till sin förälder, dels är ju förtroendet för vuxna en aning rubbat om man säger så..

Ett av mina skräckminnen från yrkeslivet är ett polisförhör av misstänkt barnmisshandel. Jag visste att misshandeln pågick, både mor och barn tillstod det. Naturligtvis kunde jag agera utifrån de lagar som styrde min verksamhet - men i det här fallet var det också angeläget med en rättslig aspekt. Barnet behövde få höra att mamma gjort fel.

Inför polisen var barnet glad och pigg och berättade övertygande om sin älskade mor. Väjde skickligt bort från alla frågor om misshandeln. Dels därför att han älskar sin mor, dels pga av rädslan för vad som skulle hända om han berättade.
Åtal lades ner.

Det ska mycket till för att barn ska berätta. Tänk då vilken fasa när de faktiskt gör det och inte blir trodda. Särskilt små barn har svårt att bli trodda - eftersom deras språk inte överenstämmer med rättsväsendets.

Att utsatta barn (liksom alla offer) använder förträngning som ett sätt att överleva passar heller inte in i rättssverige. Ändrar man sitt vittnesmål efter hand räknas det inte som trovärdigt. Att minnesforskare förtvivlat försöker förklara att glömskan är det enda sättet att överleva och att minnet endast kan återkomma sakta och i förtroende hjälper inte mycket. Rättsapparaten är en stelbent kolloss.

Förövare finns som sagt i alla positioner i samhället - och det har folk fortfarande svårt att ta till sig. Den vänliga, framgångsrike advokaten, polisen, psykologen osv osv...... kan ha en annan sida. Men den är svår att komma åt. Att vara det utsatta barnet eller den friske partnern till en sådan person är ett helvete. Jag har sett för många förtvivlade barn och föräldrar som tvingas lämna bort dem för umgänge för att orka minnas dem alla. Och om de inte lämnar - kan de själva förlora vårdnaden pga av "vårdnadssabotage".

Jag har skrikit mig hes.. och skriker än, men det behövs fler röster.

Siffrorna låter väldigt höga och jag hoppas att andraundersökningar ger resultat som känns mindre skrämmande... När det gäller statistiken har jag ett par påpekanden som rör tolkningen av talen.

1) Den förälder/släkting/pedofil som begår övergreppen har ofta många offer dvs om 7 % av flickorna är offer så är det är inte 7 % av föräldrarna som begår övergrepp utan kanske 1-2% som står för övergrepp på flera barn (egna eller andras).

2) Min mycket bestämda åsikt är att stor del av övergreppen som åsyftas begås av jämnåriga eller något äldre killar och speciellt utsatta är tjejer med tidig alkoholdebut och en utsatt social situation där de ibland tror att de måste finna sig i en massa skit för att "få vara med" eller överhuvudtaget få bekräftelse av omgivningen. Våldtäkter och sexuellt utnyttjande av fulla tonårstjejer är skrämmande vanligt i nästan alla sociala skikt och miljöer.

Det är livsfarligt och leder ofta till mkt felaktiga slutsatser när man räknar på detta sättet. I denna text har man blandat åldergrupperna tex.
Naturen är ej så här matematiskt rak helt enkelt.

Vidare: som man frågar får man svar. Men i denna text framgår det inte hur dom har frågat, hur frågan var formulerad. Svarsfrekvensen är ganska intressant och ska påverka bedömningen av resultat.


Ett annat exempel är att tex epedemier ökar o ökar. Vi vet ju allihopa att det stangerar efter ett tag av olika skäl. Men ofta sätter sig någon "amatör " o räknar ut vad som kan ske.

Ralf, en stangering är väl inget mål - en skadad människa för livet är en för mycket, naturligtvis. Denna brottslighet kan samhället aldrig acceptera, även om det ibland känns som att samhället gör just det. Den personliga tragedi detta innebär för den enskilde följer med dem hela livet, med bristande tillit för andra människor i alla situationer och en oftast totalt saboterad inställning till sexualiteten och sin egen självkänsla.

Har nu varit på mötet, vilket gick bra, tror jag. Problemet är att myndighetspersonerna inte är pålästa i ämnet, utan frågar mig vad forskningen kommit fram till. Skulle kännas bättre om de hade mer kunskap än jag.

Just nu tror de att pappan hotar med vårdnadstvist för att uttrycka frustration över att jag inte ändrar mig, dvs inte börjar lita på honom igen. Detta är förstås inte konstigt, eftersom han har kämpat hårt för att bryta ner den enorma tillit jag en gång hade för honom.

Så det är väl bara att vänta och se vad som händer.

Soc pratade om att försöka få honom motiverad till vård, vilket förstås skulle glädja mig enormt om han gick med på, men jag tvekar på om han går med på det.

Ja, ja. Jag lever än så länge och mötet gick bättre än jag trodde iallafall.

Tack för allt stöd, det värmde!

Självklart är ingen utveckling i sådan här avseeende en mål. Men när man tar en siffra med tveksam kvalitet, blandar den med antaganden o applicerar den på andra siffror då kan det bli fel, fruktansvärt fel. Och det finns gott om exempel när det har blivit obotliga skador. Nu är ju denna siffra från 1992 o jag kan bara hoppas att författarna inte står för den längre.

Ella, vi har diskuterat pappor här förr.

Va! nu får du förklara dig! I vilken tråd har vi/jag diskuterat pappor här på odla!
Eller vill du att jag ska skriva något särskilt?! Förklara gärna!

Kanske var det länken till fågelfenix upprop för barnens rätt att växa upp utan våld och övergrepp.

Eller gäller det tråden härifrån angående diskussionen om detsamma.

Incest är något av det mest fruktansvärda en människa kan göra och det är väldigt svårt att bevisa, tyvärr. Men vi får inte glömma föräldrabalkens formulering om att risk för att barnet ska lida varaktig skada räcker. Kan man verkligen frikoppla pappan från risk att skada si** barn om han redan har gjort det.

Angående förtal så tror jag att det inte räknas som förtal om det är sant såtillvida att dom har fallit i tex tingsrätten. Lagstiftningen om förtal är något som många människor använder för att få folk att hålla tyst om sanningen. Ett fult och oärligt grepp!

Däremot så har jag aldrig skrivit något om pappor här! Faktiskt inte, känner nog att jag inte orkar ta hand om reaktionen. Jag vill inte sitta här på odla och fundera på vilka män som är bra eller dåliga...

Jag håller tummarna på dig blomstersmurfen och tänk på det att du skall fortsätta göra allt du kan för di** barn så att du kan säga till både dem och dig själv i framtiden; Jag gjorde allt jag kunde!!!

Tror nog bara att Hannele hänvisade dej hit för att du kanske skulle hitta andra i samma situation att prata med och få goda råd av.

Man behöver inte ha taggarna ute så fort det diskuteras känsliga frågor. Jag övar varje dag på att räkna till tio.

Precis som Berith säger.

Ella, du skrev detta inlägg:

http://www.odla.nu/forums/index.php?act=ST...c65451ce126f75e

Försöker hålla mig utanför såna här debatter numera men gör ändå ett inlägg. Någon föreslog kastrering. Visst, det är ju bara människan som sysslar med hämndgärningar på den här planeten. Skrota rättsväsendet och inför vendettor istället. Hugg av fingrarna på snattare och skär tungan av folk som sprider lögner. Stympning som stympning. Ingen vård här.

Sen kan man fundera lite över vad som är rätt och fel. Om det är fel att ha en bild på ett naket barn så är nog dom flesta lagbrytare. Kolla bland semesterbilderna bara. Eller på min signaturbild. Var går gränsen mellan lagligt och olagligt?

Såg en tråd med viss anknytning, Offret döms bo hos gärningsmannen

Posse Skickat den 17-11-2003, 11:42

Varför inte gå på ursprungskällan direkt P1 radioprogram freja som tagit upp ett skrämmande fall av hur barnet kan fara illa av vår nuvarnade lagstiftning.

Det bästa är att lyssna på programmet via deras hemsida där det finns kvar till en vecka efter första sändning som i detta fall var i torsdags 15.03

Synd att detta inte kom upp innan sista reprisen! Texten på hemsidan är så tam!!!