Känns som dagens föräldrar är väldigt upptagna med allt annat utom att vara föräldrar.
När vi var föräldrar på under det förra seklets två sista decennier, så var vi föräldrar i första hand, punkt slut.

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article2353956.ab

Ja, åtminstone var väl mammorna det iallafall.

Precis!


Jag valde att vara hemma med barnen när de var små (-77 till -86). Tror inte att det ens är möjligt att göra det valet idag för en medelinkomstfamilj.
Tiderna förändras... vi konsumerar mycket mer idag än bara för några 10-tal år sedan.

Förr kunde man vara mamma på hel eller deltid, mat och hyror var inte så dyrt som nu, löneutvecklingen har inte följt utgiftsutvecklingen i samma takt.
Många skilsmässor skulle kunna undvikas om föräldrarna fick en barnledig dag någon gång då och då för att kunna bry sig om varandra också.
Det har ju inte med att göra att man inte älskar sina barn tillräckligt mycket, eller att man anser att karriären kommer i första hand, man kanske bara vill att barnen ska få växa upp i ett lyckligt och harmoniskt hem.

Både jag och min fru arbetade. Det hade inte gått ekonomiskt annars. Men all tid som inte var arbete ägnades med och åt barnen. Nu ska unga föräldrar odla kompisar, intressen osv. samtidigt som de är småbarnsföräldrar.....

När jag var liten på 70-talet så hade inte jag en massa aktiviteter med mamma och pappa, utan jag lekte med kompisar. Nuförtiden "ska" alla springa på babyrytmik, babysim, babycafé m.m, m.m. Jag läser mycket på forum för småbarnsföräldrar och ni kan inte tro vilka krav småbarnsföräldrarna har på sig själva idag. Majoriteten tycker att man inte får använda en vagn som är framåtvänd för man måste ju ha ögonkontakt med barnet hela tiden. Man får inte gå och prata i mobilen medan man är ute på vagnspromenad, nej nåde den som inte uppmärksammar sitt barn hela tiden!
Majoriteten tycker inte det är OK att vara borta från barnet en natt för då kan det ju bli skadat för livet!
Man måste stimulera och underhålla barnet hela tiden, annars är man en dålig förälder.

Ja, i den stilen går snacket på småbarnsforumen.

Men vem av er fick gå tidigt om något av barnen kräktes på dagis? Vem brukade VAB:a när barnen var sjuka?

I 9 fall av 10 blir det hon som får gå hem, avbryta möten och släppa det hon har för händerna på jobbet för att fixa akuta grejer och ta hand om sjuka barn.

Jag känner igen det där! Det är verkligheten för väldigt många mammor ( de flesta kanske).

Jag hade nog gått "bärsärkargång" om inte jag fått vara hemma då mina barn var liten och sjuk.
Jag ville finnas till för dom då. Barnens far hade inte samma "omhändertagandeförmåga" som jag hade.

Men är det inte bara så att man har döpt om tiden. Förr hette det att man gick på syjunta, nu har man ensamtid med sina vänner

Trots att jag inte var i Sverige under hela den tiden , vill jag lita på dig. Det var säkert sånt som du säger.
Föräldrar håller på och "tillverkar" skattebetalare. Ett barn är under sina föräldrars ansvar under 18 år, för att sedan fram till 65 års åldern betala skatt. Skatten som är nödvändigt för att vår lilla välfärd skall funka(Det betalas lite barnbidrag som jämfört med barnens behov är litet). Alla tankar på att avlasta föräldrar är bara positiva , tycker jag. En barnfridag är bara en liten bit på den vägen.

Samma här. Dessutom måste jag säga att jag hade då inte något behov av att ha en barnfri dag i veckan bara för att. Det där beror väl på vad man har för intressen. Mina barn har kunnat vara med på det mesta vi gjort. Men att sitta på krogen o svepa några öl istället för att vara hemma hos mina barn skulle aldrig ha fallit mig in. Behövde jag vara borta från barnen någon enstaka kväll så var det aldrig några problem med det.

Jag fick barn -75, -87 och -93
Med den äldsta var jag ensam från början, jobbade på dagis och hade kurser i folkdans för barn, det blev lite för mkt "barn" så ibland hade jag en tant som ryckte in mot en billig penning, tror hon tog 7 kr i timmen.
Jag kunde gå ut och dansa och hon drygade ut pensionen. Vi had kontakt även sen jag träffat min man tills hon blev ålderssvag och dog. Var t.o.m. med på sonens bröllop.

När vi blev två såg det ju annorlunda ut men visst 17 har vi haft barnvakt både kvällar och någon enstaka helg. Kanske inte så ofta som en gång i veckan, men visst behöver man vara barnfri ibland precis som det kan vara skönt för barnen att vara med andra vuxna.

Idag tar jag mer än gärna hand om mina barnbarn så att son och sonhustru kan andas lite vuxenluft. Dom jobbar heltid båda och gör ändå så mkt tillsammans med sina barn så det unnar jag dom.

De som artikeln handlade om hade delat upp det så att de fick varsin fridag i veckan men enligt min erfarenhet är det extremt ovanligt att man har det så. Jag tycker alltså inte att man kan säga att "dagens föräldrar" är på det viset som beskrevs i artikeln.

Tror inte jag heller. Men det faktum att några verkligen gjort på detta sättet och att det får utrymme i tidningen visar på en tendens. En tendens som jag tycker har utvecklats succesivt de senaste 10 - 15 åren. Den tendensen är att inte acceptera att vara "heltidsförälder" utan att parallellt ha kvar det liv man levde innan man skaffade barn.

Jag tycker dock inte det är nån dum idé men så mycket som en hel dag i veckan vardera skulle nog kännas onödigt mycket.

Tycker det är jättebra om småbarnsföräldrar kan få lite barnfri tid då o då.
Fördeskull behöver det inte betyda att det går på krogen och tar en öl...
vilket iofs inte är fel om de gör.

Dotter o make fick ifjol 1-veckas barnfri utlandsresa plus barnvakt till tre småttingar
av hans mamma ... bara för att de skulle få koppla av och vara tvåsammen.

Nuförtiden är det så stressigt, bägge ska jobba heltid och samtidigt hinna med barn och hem.
Jag lovar att det är nog så stressigt även för dem som inte springer på olika aktiviteter eller
tjej/killträffar.

Vi har också barnbarn (en åt gången) här ibland, de får vara över en natt el helg.

För min egen del e det så att jag blir en bättre mamma för att jag får tid för mej själv ibland.. Gäller också att jag blir en bättre arbetskamrat, vän, syster och sambo.. Ensamtid ger mej en chans att ladda batterierna.. har alltid haft det behovet.. Något som inte alltid har varit lätt att acceptera från omgivningen men som e viktigt för mej att prioritera

Jag är också förälder i första hand, men visst fasen är det skönt med egentid! Även om vi inte har fasta dagar (eller jo, på sätt och vis, vi har fasta tider då vi tränar och då har ju den andra hand om dottern).

Att jag tycker det är skönt att ha en stund för mig själv utan dottern innebär inte att jag är sämre mamma.

Visst är det bra med andrum och att ladda batterierna. Men jag tycker mig ändå se en stor skillnad i min dotters generation jämfört med min egen. Det förväntas att man ska kunna fortsätta att leva som man gjorde innan med kompisar och intressen. Mor- och farföräldrar förväntas ställa upp. För mig är det en stor skillnad att man kalkylerar med så stor del egen tid jämfört med att man någon gång erbjuds eller får möjlighet till avlastning. Idag är det vanligt med frånskilda föräldrar som har barnen en vecka var. Många varannanveckasföräldrar gör faktiskt "reklam" för detta sätt att leva, lite som att "äta kakan men ändå ha den kvar". Kvinnan i artikeln hänsvisar också faktiskt till detta. Det finns naturligtvis ett genusperspektiv här. alla undersökningar visar att det är ffa kvinnans egentid som begränsas när man får barn.

Jag skulle ha velat klippa lite varstans i era tidigare inlägg, speciellt i Nethas, Kajsas och Magdis .

Jag/vi, som idag har barn som är 30 resp. 36, har alltid haft förmånen av att ha haft svärföräldrar som mer än gärna "lånat" sina barnbarn med jämna mellanrum. En natt eller en helg i kvartalet/halvåret kanske det blev......men så vi njöt av att få lite ensamtid bara för oss själva. Vi kanske inte gjorde så mycket, men vi fick tid till att påminna oss själva om att den kärlek vi faktiskt kände till varandra bestod. Samtidigt fick våra barn och svärföräldrar lite ensamtid för sig själva de också.

Idag, alla dessa år senare, så är det vi som ger våra barn denna gåva av att bara få vara, om än bara för en liten stund, en helg eller så...............och det är de värda

Sen, om man väljer att gå på krogen istället för att ha ensamtid till varandra, det måste få vara upp till var och en

Fler än vi har det säkert på det viset att far- och morföräldrar bor alldeles för långt bort för att kunna avlasta. Då kan ju enda sättet att få lite egentid vara att dela upp det mellan sig såsom i artikeln. Istället för att skilja sig och dela upp ansvaret när det redan är försent.

PS: Vi tillämpar redan detta i "miniformat" de kvällar jag åker och tränar, då lämnar jag heeeela ansvaret till min man i 1½ timme, tänk vilken egoistisk mamma jag är va?

Jag skulle nog vilja påstå att du kanske till och med blir en bättre förälder genom att du får en stund för dig själv med jämna mellanrum




Absolut Magdis! Huvudsaken är väl att var och en får det den behöver

Jag håller självklart med om att man måste försöka ha lite egentid ibland men jag blir förvånad ibland när jag hör hur en del småbarnsföräldrar lever som dom gjorde innan dom bildade familj. För mig kom barnen alltid i första hand.
Visst hände det väl att maken och jag var barnfria någon helg men inte var det ofta. De låter bara lite främmande i mina öron att man ska schemalägga och ha en dag fri i veckan. Men man gör ju det som passar bäst.

Verkar som vi är hyfsat överens!

Just det ja ... man gör som det passar en bäst.

Iaf så tycker jag att det inte alls går att jämföra dagens familjer med "gårdagens"
där jag hör hemma.
Tror inte att de som schemalägger är i majoritet... de härjar nog mest i "konstgjorda" mediavärlden
Min erfarenhet är att man tar en stund för sig själv eller tillsammans när det råkar vara
läge för det ... och det tycker jag är alldeles otroligt bra.

Tror inte heller att alls så många tar för givet/utnyttjar föräldrar/svärföräldrar till barnpassning.
Personligen känner jag inte en endaste som gör så.

Tycker det känns som att det glöms bort en sak till, som står i artikeln:

"Jörgen Larsson, doktorand vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, har undersökt vad det är som gör att människor känner sig mer tidspressade i dag än tidigare.

Svaret är två stora samhällsförändringar:

* Dagens småbarnsföräldrar arbetar tio timmar mer i veckan än vad vi gjorde på 1970-talet (sammanlagt för en mamma och en pappa).

* Konsumtionen har nästan fördubblats de senaste fyrtio åren."

5H per förälder i veckan, det är mycket tid som går åt bara åt arbete. 5H per person och vecka som tas från... barnen möjligen? Nej, de flesta ansvarskännande vuxna låter inte de timmarna tas från kvalitétstiden med barnen. Så vad får stryka på foten då? Den egna tiden kanske? Antagligen. Det tror jag i alla fall.

Intressant artikel, och intressant diskussion. Angående att man "måste" jobba mer idag, för att konsumtionen fördubblats, till stor del är det ju ett val man själv gör. I stort sett allt man konsumerar har blivit billigare, men vi ska ha mer av allt vad det verkar. Mat är exempelvis mycket billigare nu än förr, räknat i tid man måste arbeta för att äta sig mätt. Däremot har vår spekulationsekonomi gjort boendet mycket dyrare, mycket av vår ökade köpkraft har helt enkelt gått åt till att driva upp priset på boende, och det är inte alla förunnat att kunna bo billigt.

(Dessutom tycks det råda politisk enighet om att det vore katastrof om boendekostnaderna minskade, gissningsvis beror detta delvis på att många politiker och starkröstade väljare själva äger sitt boende sedan länge)

Det ligger mycket i det. I villaområdet där vi bor råder det nån slags tävlan om vem som skaffar dyrast prylar att skryta med. Det ploppar upp en husvagn utanför ett hus och genast blir det som en dominoeffekt med allt större och dyrare husvagnar som ploppar upp längs hela området. Samma sak gäller MC, skotrar, båtar, badtunnor, bilar, tillbyggnader på huset m.m.
Maken och jag sitter vid sidan av och pekar och fnissar och är glada att vi inte dragits med i det där. Jag har ju varit hemma med barn i 7 år nu med ett uppehåll på 7 månader och när jag börjar jobba i september ska jag bara jobba 50%.

Låter trevligt Nackdelen är väl att de där grannarna även trissar upp huspriserna i området så att folk med er inställning kanske inte kommer att ha råd att flytta dit.

Själv tycker jag det är roligt att se folk med åkgräsklippare, på sina fjutt-tomter. Ok, bra om de har slitit ut sig i arbetet, har reumatism, eller "är till åren komna", men att se en 30-årig man fjutta runt på en 25000kr åkgräsklippare på tomten i villaområdet känns ju bara fånigt. (Skillnad på en stor tomt, där man kan spara mycket tid med åkgräsklippare; tid är viktigt - den kanske man vill spendera med familjen istället för klippandes gräs (ensam, klippa gräs med familjen är nog bra))

Haha, ja det glömde jag ju! Åkgräsklippare och snöslungor har de ju också till sina små gräsplättar förstås.