Åh ....fantastiskt......spännande. Du skriver så bra.

Tack för att vi får läsa.

KAPITEL 3
En lång stund gick vi i tystnad.Det ända som hördes var fåglarna och vindarnas lek mellan träden. Då och då brakade det till ordentligt i skogens gömmor så till den grad att hundarna och jag hoppade till. Stigen slingrade nu hit och dit. Åter hade skogen blivit mörk och vinden tog i ordentligt. Vi nästan flög fram.Det hade börjat regna.Vi var tvungna sätta oss under en mycket tät gran för att inte bli blöta.Vovvarna satt alldeles intill mig för att få värme. Linda och Olle fick sitta innanför tröjan.Molly klarar sig bättre eftersom hon har mera päls.

Jag var lite orolig för att det skulle bli Åskväder för då fick man inte vara under några träd. Trädet hostade till och sa med djup stämma:idag blir det inte Åskväder,men ni får passa er för Trollkarln som vänta på er vid stigen längra fram. Åh tack sa jag till trädet! jag var inte förvånad när trädet hostade till och började tala. Jag hade insett att här talar alla om de ville! Till slut avtog regnandet och solen fram ovanför den mörka skogen så det kändes lite bättre.Vi ropade hejdå till granen och han ropade tillbaka:var rädd om er nu!

Nu när solen lyste kunde jag åter se mellan träden och såg statyer gjorda av stenar:Rådjur,Vildsvin,Björnar,Älgar,harar,Lodjur,fåglar av alla storlekar.Det var som en djur kyrkogård! Jag gick närmare för att ta en titt och såg att djuren hade en blick av stor rädsla i sina ansikten. Många var mitt i flykten då någon hade gjort detta. Jag fattade snart nog att Trollkarln och häxorna hade varit framme.

Vi fick brottom därifrån. Hundarna före och jag efter.Vi sprang säkert en kvart.Till slut var jag tvungen att stanna upp för att andas. Håll er tätt intill mig nu sa jag till vovvarna och de gjorde genast som jag sa och vi började smyga framåt på stigen. Varför vi gjorde detta var att jag hade sett en illa varslande röd ljus mellan träden. Jag bad en bön och höll hårt om bägge påsarna. Molly Linda och Olle kunde verkligen smygandets konst. Jag försökte det bästa jag kunde och till slut var vi långt ifrån den hemska delen av skogen.

Nu fann vi oss mitt i en björkskog och från en berg brevid hördes ett underbart porlande ljud.Längre fram såg jag att en liten fors som hade sin början just från det berget och en smal flod glittrade i solsken. Jag hade velat bada,men vågade inte stanna så nära hemskheter så vi valde att vandra vidare. Stigen följde floden som om de var goda vänner med varandra. Då hörde jag en glad röst som ropade:det är vi och det har vi alltid varit!

Från floden steg upp en söt genomskinlig vattenande;hon skvätte på oss. Stigen skrattade han med och upp hoppade en stilig Stig-ande som var alldeles brun och full av barr. Vännerna dansade en stund med varandra och sa sedan: ni måste vara fortfarande mycket mycket försiktiga. Så måste ni fortsätta raskt framåt. När ni kommer till en mörkgrå stor sten måste ni gömma er bakom den. Varför det frågade jag? Det är för att Den Onde Häxans son kommer att passera förbi snart,men när ni är bakom stenen kommer han skydda er så att ni blir helt osynliga och han kan inte ens känna era lukter. Jag var glad för jag luktade ju svett nu!

Vattenanden dök i floden och Stig-Anden hoppade in i stigen så att barren flög runt oss.

Jag som hade trott att faran var över! Nu måste vi smyga ännu bättre! Till våran hjälp kom skogens fåglar som tjattrade högljutt med varandra ända tills vi nådde till den mörkgråa stenen. Stenen ropade till dem:flyg iväg kära vänner nu för att den elake sonen till Häxan inte kan förtrolla er! Snappt som vinden var fåglarna borta.

Till oss sa Stenen:spring fort bakom mig;jag hör redan galloperande hästen som tillhör den elake sonen! Vi sprang som vi aldrig någonsin hade gjort tidigare och dök in i en liten inbuktning i stenen;framför oss blev det en dimma,men vi kunde se genom stenen till stigen och såg en stor kolsvart häst som tvärstannade vid stenen. Ner hoppade en ung man som såg hemsk ut;alldeles grön i ansiktet var han.Ögonen var vita.Håret var som en grästuva. Hans kläder var av guldtyg och på sina fingrar hade han ringar med stora juveler på.

Nu stod han där några meter ifrån oss och såg ut att vädra i luften med sina stora näsa som såg ut som en giftig grön potatis. Uj uj så rädda vi var,men till slut hoppade han på sin häst och galopperade vidare och vi kunde andas ut!

Den snälla stenen sa:här får ni små piller som kommer att göra er osynliga när ni behöver det och DET kommer ni behöva;var så säker på det. Nu måste ni raka spåret till erat nästa pausplats det vill säga till min tvillimgbror och han väntar på er nu.Spring iväg nu!

Genast satt vi fart igen. Solen hade försvunnit och det började bli mörkt. Vi sprang och sprang,rädda var vi och det gjorde att vi fick kraft till att springa mycket mycket fort!

Där framme lyser någonting ropade Molly som var i täten! Det ljuset ser snäll ut ropade Olle och Linda och jag höll med honom! När vi kom fram såg jag att det var öppningen till en grotta;även denna gång.Stenen hälsade oss välkomna och sa:stig in nu och gör iordning kristallerna framför ingången och gör det noga!

Det första jag gjorde var att ta ut kristallerna från påsen och ställa dem i rad framför grott mynningen. Men tyvärr såg jag inte att en av kristallerna rullade iväg;den hade hamnat på snedden då Stenen andades. Detta slarv från min sida skulle få konsekvenser för min del skulle jag erfara under natten. Men nu var jag bara glad för att vi kommit till skydd av den stora stenen.

Kyllikki

vuxensaga...hehe...

med pratande stenar och grejer...låter lite som en barnsaga...

vuxensaga...hehe...

med pratande stenar och grejer...låter lite som en barnsaga...

Blir vi någonsin vuxna.........barnet i oss finns nog alltid där........hoppas jag.

Jag blir aldrig "vuxen" och OM jag skulle råka blir det så skulle jag nog inte längre vilja vara här;på denna vår planet! Jag trivs alldeles utmärkt i min egen underbara värld;där alla dagar är fulla av mirakel,godhet,skönhet,kärlek Etc....

Tack för att vi får titta in lite i din värld! Du måste ju vara världens bästa farmor/mormor!

Men oj vad duktig du är,vilken fantasi.Jag har alltid haft
lust att skriva en berättelse men vet inte riktigt hur man gör för att få till det.
Lycka till!

Ja det var spännande att läsa, kommer det mera att läsa?