När jag var i två årsåldern (1939) flyttade mina föräldrar till en lägenhet i ett hus som ägdes av en gammal (tyckte jag) dam. I hennes ägo fanns en hund namnad Nicke, av okänt ursprung. Spetsartad och av bilder att dömma något åt vallhundshållet. Svart och vit.

Enligt hyresvärdinnan så var hunden osäker och inte trakterad av barn. När min förskräckta moder fann mig och hunden låg vi och rullade runt på golvet och hade jättekul. När vi 5 år senare flyttade till Gävle var det enda överskuggande problemet för mig att lämna hunden.

Eva har alltid varit hundrädd. Mowitz, jättetor (enligt Eva) och pointerhanne höll på att knäcka henne när hon sommarjpbbade på ett gods utanför Eskilstuna i mitten på förra seklet. Fan vad gamla vi är.

Så en trettondagsafton 1967 berättade en kusin till Eva att de skulle göra sig av med Stell. Hammiltonstövare. Anledning till detta var flytt till Malmö. Jag hade tingat en drevervalp med tanke på ett en liten krabat kan smälta det kallaste kvinnohjärta. Eva säger – kan inte vi ta över Stell. Alltså: Storvuxen, mankhöjd 61 cm, hanhund. Jag säger –den är stor!
–Men vi är ju släkt!!!

Sålunda kom med flyg den 20 januari detta år hammiltonstövaren Stell. Sedan har under drygt 40 år ett antal Hammiltonare passerat hos familjen. Alla personligheter och en tik fullständigt outstanding vad gäller jakt.

Här börjar vårt liv med tax.

Jonna, som jag kanske nämnt för er tidigare, hamnade hos oss av en ren slump och lite tur.

En helt annan upplevelse av hund i familjen. Öppnar andra vägar för hundaktiviteter. Förutom förstajobbet att driva vilt så finns möjligheten att spåra, ”spränga” gryt och agility. Ja, ni vet ju hur vi är med projekt och visioner. Ett nytt användningsområde för lägdan, den klippta, blir naturligtvis en fast agilitybana. Börjar bygga på rasterna i vårbruket.

En tax kan ligga i knät utan att skada ägaren. En stövare vill och gör det men huvva! Tungt.
Till och med jämthunden tycks vilja krypa upp ibland. 25 kg. Jonna väger åtta. Den drygt 3 gånger tyngre jämthunden leker, eller heter det umgås, på ett vilt men underbart sätt med den lilla som inte fattar att hon är liten. Ligger i samma korg. Ligger och värmer varandra i hundgården. Sympatiskäller när det behövs osv.

I dag har Eva provat ett s. k. hundförarbälte. Först en promenad med Jonna. Hade lite svårt att fatta vitsen. Sedan med Anja. Hon fattade galoppen direkt.

När det kvällas kryper Jonna in i sin bur och lindar in sig i en fleecepläd. Hon fick en ny häromdagen med fina hundspår på. Tydligen var den för liten för den släpade hon ut ur buren. Inlindad i filten så ligger hon stilla tills husse (uppe sist) ätit frukost. Då är det dags att vakna.

När det gäller rastning så orkar husse gå en kvart längre. Inte mer behov av att stanna upp och hålla emot. Trots att stövaren kunde gå fot. Men en stövare har en acceleration från 0 till 60 km/h på 0,5 sekunder. Det är skillnad det. En tax tar det med knusende ro. Hindrar inte att jag bevittnat ett fall av en 110 kg kompis som blev omkulldragen av en tax! Hon såg rådjuren!

I varje fall så är taxen en spännande hundupplevelse.

Det är alltid så roligt att läsa dina betraktelser, Överbölingen! Och jag uppskattar att du lägger den här i småprat så att man lätt upptäcker den. Säkert kommer någon att påpeka att det hör hemma under husdjur ( eller kanske inte, nu när jag skrivit detta). Jag har två katter som inte gillar hundar, men jag har haft hund och varit extramatte till ett par andra, trots att jag som barn var väldigt hundrädd. Det är mysigt med djur och tack för att du låter oss läsa om dina.

kan bara instämma med L. Birka - alltid intressant och lustfyllt att läsa dina betraktelser

...ser fram emot nästa

Överbölingen om hundar,
Jag är uppväxt på landet tillsammans med olika husdjur och andra djur. Vi hadde alltig en oräknerlig antal katter, mer eller mindre tama. Dock riktades min kärlek till sk. vakthunden, som jag skämde bort totalt även att mina föräldrar hade en annan mening --- vakthund. Det var oerhört jobbigt när en hund hade tjänat färdig och togs till skoken och sköts. Men vi brukade snart ha en ny valp och så rullade det på.

Vi kommer inte skaffa en hund till .... vi gosar med dotterns hundar ... detta är mitt bidrag till hundägare ....fuchian

Vår första jakthund en Drever köpte jag och min man innan vi bodde tillsamans alltså bodde Bella hos svärmor och svärfar först,sen byggde hus tog hem Bella och lade på valpar :)fem fina sådana blev det,Bella hade som alla Drevrar en förmåga att dra i väg på jakten,här i Småland brukar vi säga så här :Lär känna din hembyggd skaffa en Drever,Bella blev ihjälkörd av tåget när hon drev hare på spåret.Efter det har vi haft tre Beaglar väldigt krävande hundar och från rådjur till hare på äldre dagar,Beaglar är härliga familjehundar och älskar att ligga i dubbelsängen med täcke över sig älskar barn och är alltid lekfulla och väldigt smarta.Nu är det 9 år sedan vi fick ta bort vår sista Beagel hon hade hjärtfel och fick cancer.Taxar är härliga hundar också men nog ganska envisa och behöver en bestämd ägare lite skälliga också:)nu har vi haft katt i 9 år och vill inte skaffa hund för än han är borta,tror inte han skulle orka med en valp.Gubbens och sonens önskan är nu att få skaffa en Viltsvinshund gud bevare mig
Överböling !du skriver alltid så fina berättelser och är så äkta.det här var en bit av vår jakthundshistoria:)Jag ville hemskt gärna skaffa en Luzernerstövare nästa gång !vad säger du om det ?

Hej Motti, det är både glädje och sorg med våra kära husdjur. Hur man sedan handskas med det är ens egen privatsak, för det mesta ..... Jag håller på att läsa syrrans meil var dag, nästan, hon begravde en av sina 3 katter 3 veckor sedan. Hon har nu framför sig att även lämna ifrån sig katt nr 2. den tredje är frisk och inte så gammal. Samtidigt ligger vår mor på ett skört tråd, tror inte att hon klarar sommaren. Hon är nu inlagt på sjukhus och man får hoppas att hon får somna in. Det är mest mina syrror som har levt med mamma i samma stad och haft den närmare kontakten än vad jag har haft, men hon är min mor i själ och hjärta..... Fuchian