Hej!
Simon fyllde 2 år den nittonde februari och har haft diagnosen autism i ett halvt år. Ända sen han var nyfödd har det känts att något var annorlunda med honom. Han mötte aldrig min blick t.ex. Nu går han på dagis och har egen resursperson och vi ska börja träna honom i intensiv beteendeterapi. Är det någon därute som har samma erfarenheter eller liknande?

Hej Zuzannah!

Du är långt ifrån ensam !!

Men det är väldigt stor skillnad på spectrat inom "Autism".
Har en dotter med AS (som också är inom detta spectrat) .

Var glad över att du fått diagnosen så pass tidigt. (Vi fick vänta i 10 år)
Jag tycker du skall ta kontakt med någon "förening" (med inriktning på ditt barns problematik) (Är själv medlem i "FA"-Föreningen Autism) Kontakten med familjer i "samma" situation" har varit mycket befriande. (Man behöver inte förklara en massa) Massor av stöd och tips.
Beroende på vart du bor så kan kontaktnäten se olika ut..

Björn

haj zuzannah
jag har själv aspergers syndrome och som gammelnalle sa så är det ju en del av autism spektrat
jag har just fått min diagnos (jag är 20 och fick den för mindre än ett halvår sen)
men jag skulle tipa om att läsa många böcker om ämnet
och ta reda på vad du och din son har för rättigheter
+ att träffa och prata med folk som har liknande erfarenheter har jag hört hjälper mycket

några hemsidor
www.asperegerforum.se mest för dom med aspergers men även för dom med autism och föräldrar till dom som har autism
www.autism.se riksföreningen autism, fakta, lagar m.m
www.autismforum.se fakta, länkar, intervjuer, forum etc
www.handikappupplysningen.se/forum/mvnforum/index ett forum dock inte så mkt aktivitet
www.attention-riks.se/site/ minns inte vad det var riktigt (sidan vill inte öppna sig) men jag tror detta var fakta med

böcker är också bra att läsa
(på internet finns det många hemsidor men det står bara lite på varje hemsida och nästan samma på nästan alla)
jag vet inte om jag har några bra boktips om just autim har mest boktips om AS

Jag har en son med högfunktionell autism. Han har alltid varit lite speciell - såklart! -och blev utredd första gången vid 8 års ålder, men det var först när han var 15 som han fick den "rätta" diagnosen. Det var faktiskt just på 15-års dagen som utredningen var klar! För pojken var det en stor lättnad att få veta vad det var som gjorde att han alltid kände sig så annorlunda och utstött - han har ju svårigheter att avläsa kroppsspråk, ansiktsuttryck och de fina nyanser som finns i dagligt tal. Ett gott råd, något som är bra att tänka på och som gör att många konflikter kan undvikas: när du ber din son att göra något, säg då något i stil med "spola toaletten när du är klar", absolut inte "kan du spola .....". Detta därför att om du börjar med "kan du.." eller " är du snäll och..." så har du frågat om han kan och om han är snäll, du har inte (som han uppfattar det) bett honom göra något. Jisses så många bråk som hade undvikits bara man hade vetat den lilla grejen!!!

Just ja! Boktips! "Fräknar på hjärnan" (minns inte vilken författare) är en bra bok som tar upp lite olika, som autism, ADHD och mera. "Autism" av Christoffer Gillberg är helt fenomenal men har mycket facktermer och är en aning "tungrodd".

Använder ni bildscheman till pojken? Hur pass mycket språk har han?
Ett bra boktips är "Att lära barn med autism "läsa" andras tankar och känslor". Där finns konkreta övningar med bilder.

Jag jobbar i gymnasiesärskolan och har flera elever med diagnos inom autismspektrat, det är helt ofattbart hur vitt skilda dessa personers sätt att vara är. Det är klart att alla är individer och olika precis som alla andra, men av egen erfarenhet vet jag att folk i allmänhet ofta har en viss uppfattning om hur människor med autism fungerar. Ofta ser den uppfattningen ut som så att man tror att ett barn med autism är helt okontaktbar osv. Det är såklart en tuff uppväxttid ni har framför er, men det finns stort hopp om ett väl fungerande liv för barnet med rätt hjälp från tidig ålder. Jag tror att det är viktigt att man så tidigt som möjligt skapar system för tillvaron så att barnet inte själv dikterar tillvaron, vilket jag har sett lätt kan hända om man inte har fasta ramar från början.

Jag är absolut ingen expert på området utan ville bara dela med mig av mina erfarenheter, de som själva är föräldrar till barn med autism är nog i många fall de som bäst kan uttala sig om vad som funkar/inte funkar eftersom de har fått pröva sig fram genom hela barnets uppväxt.

och kom ihåg zuzannah. både du och din son har rättigheter enligt lag
(även om vissa vill blunda för det)

och på tal om uttryck som 'kan du'
har jag skrivit en liten amatör artickel om "tärtomspråket" (lögner, pikar, metrologer etc)
om du vill läsa eller om det är nått annat du vill som jag kanske kan hjälpa med
(vill inte pracka på artickeln så om du vill läsa den kan du skriva det till mig)

(psst, visst menar du metaforer? tex kasta ett öga, slå en pling osv.)
Ironier är ofta svårt för autistiska. Likaså nyanser i känslostämningar osv. Dolda budskap går sällan fram, utan man måste tydligt tala om precis vad man vill ha sagt.

Men jag har sett hur autistiska kan utvecklas oerhört, bara de får rätt hjälp, på rätt sätt. Bara trist att så många får diagnos först i vuxen ålder, när de redan gått ut skolan, ofta med dåliga resultat bara för att de inte fått rätt hjälp. Det är ju inte intelligensen det sitter i, utan förståelsen för världen runt omkring om jag förstått allting rätt.

Hej, Zuzannah!
Jag kan inget om autism men önskar dig och din lilla Simon lycka till i kampen mot autism.
Rahmat

mataforer har jag lärt mig ganska många... men det är det jag måste lära mig dom
men tvärtomspråket är vad jag först kallade det metrologer pratade och jag trodde att man var
tvungen att tala "tvärtomspråket" med vädret..
tvärtomspråket är vad det låter som när folk säger tvärt om vad dom menar (tex pikar och lögner)
men jag har som sagt svårt för metaforer och lite annat också men det är inte tvärtomspråket
jag kan länka till var jag har artickeln på internet
Tvärtomspråket
kom på att ni behöver ju inte läsa om ni inte vill

Det var en mycket intressant artikel, Rapchic. (Jag menar det.) När vi pratar med varandra här på internet kan vi ju alla drabbas av problemet att inte veta hur folk menar, eftersom vi inte känner dem. Man är då lite övertydlig för säkerhets skull, använder smileysar osv. IRL läser vi kroppsspråket, vilket är svårt för dig, om jag har uppfattat det rätt.

därför har jag fler "kompisar" (vet inte om dom ser mig som kompis men) över internet... det är enklare för mig

Raphic, det var helt ärligt en riktigt bra artikel! Detta med att vara helt ärlig eller säga något socialt lämpligt är inte lätt alla gånger.

Olle (också aspergare)

Oj! Tack rapchic för att du delar med dig av ditt handikapp. Att läsa den texten med dina egna ord berörde mig verkligen. För första ggn börjar jag förstå litegrann hur en autistisk måste uppleva världen. Även om man rent faktamässigt har vetat att sånt är svårt för autistiska så är det väldigt svårt att föreställa sig.
Och bor man dessutom i Lycksele där nästan varenda mening är ironi eller tvärtomspråk så måste det va ett riktigt elände. Du måste som sagt lära dig vad allt betyder till skillnad från oss andra som spontant uppfattar vad folk menar.
Än en gång: Tack!

Det finns ett par bra böcker om en kompis till mejs ad/hd barn, "att handskas med skitungar" heter dem.
Skrivna av Malin Wetterlöv och Åsa Gravander, finns att låna och köpa.
Där står mycket kul och intressant i dem, ett måste i bokhyllan.....

Har Asperger själv ^^

tack... när jag kommer på nått annat ämne inom detta ska jag skriva en ny...
min psykolog har sagt till mig att det finns väldigt lite böcker om hur det är att ha tex aspergers
då tänke jag att jag kan ju skriva

Känner du Malin Widerlöv? Hon har själv ad/hd och skrivit ett par böcker om det och håller föredrag och en massa till, hon e så aktiv så det inte e klokt, världens skönaste människa, du kan få hennes mail om du vill hon är så på läst och har så många kontakter tur att jag känner henne, det var ren slump vi träffades i kalmar för 10 år sen =P

Gunnel Norrö: "Aspergers syndrom – har jag verkligen det?"
Gunnel Norrö: "Att leva med Aspergers syndrom"
Gunilla Brattberg: "Enastående - En självbiografisk berättelse om livet med högfungerande autism"
Gunilla Gerland: "En riktig människa"
Gunilla Gerland: "Aspergers syndrom och sedan"
O Ekman: "Jag är ändå jag. Fyra killar om Aspergers syndrom"
S Schäfer: "Stjärnor, linser och äpplen - Att leva med autism"
Gunilla Gerland: "Hur kan man förstå och behandla utagerande och självskadande beteende vid autism och autismliknande tillstånd"
Gunilla Gerland: "Autism, relationer och sexualitet"

Hej.
Har en son med ADHD och Autism. Han är världens underbaraste person! Jag märkte redan när han var aldeles nyfödd att det inte stod rätt till.
Jag tycker det låter toppen att du får så fin hjälp redan nu! Var glad åt detta och var glad åt diagnosen! Folk tittar gärna snett på en och ens barn som beter sig lite anorlunda men ser helt normala ut. Men när de väl vet finns det mycket förståelse faktiskt.
Bilder och cheman är underbar komunikation och förberedelse inför saker som ni skall göra är a och o. Detta för att din son skall kunna fungera bättre och hantera sin omgivning.

Underbar artikel Rapchic!

Linda

jag antar hon menar jämfört med andra diagnoser eller nått
(har plöjt igenom några... har läst 5-6 böcker om AS och autism sen jul)

Är det någon som vet om böcker av Gunnel Norrö, Gunilla Brattberg eller Gunilla Gerland finns som talböcker? En bekant har två söner som står i kö (1,5 års kö, fördjäkligt) för att testas för typ Aspergers men hon läser inte så bra/gärna.

gunilla genbergs bok, aspergers syndrom -och sedan?
är väldigt kort och lättläst annars, den är 42 sidor lång (kort)
och är en introduktion om AS

.... detta är den mest upplyftande tråden på Odla på länge......tycker jag som jobbar på ett gruppboende, där det bor 4 unga män med dessa diagnoser....Kenneth

Ok, tack. Ska nämna det för henne. Inte så kul tror jag att ha en 15-årig son som kanske har AS och så behöva vänta minst 1,5 år på besked och därmed hjäp. Skandal! Dessutom blev de nästan mobbade av skolpsykologen som inte verkade veta ett enda dugg om saken utan tyckte att sonen borde skärpa sej och sluta bygga med lego och skaffa kompisar och tjej i stället....

nästan som min tandläkare som sa när jag berättade om att jag har AS (för vissa medeciner funkar ju inte på folk me AS)
(ungefär) 'jaha jag har en annan som har AS och hon känner ingen smärta det vet jag om AS'
jag blev allvarligt rädd och fick inre syner om att han skulle borra i mina tänder utan bedövning
ska ge ett informationsblad om AS till tandläkarna i min stad...
kanske det ska ges till den där "skolspykologen"

Medeciner funkar inte på mej i heller, som stesolid, jag blir bara uppåt dem =P

ocgh så kanske det är lättare att läsa och fråga på forum....

Vill ni ha kontakt med en bra förening i skåne så maila attention@spray.se .. De är en av de största föreningarna här i denna staden men de reser runt i hela landet så bara maila dem om ni har fråger, de hjälper er säkert ^^

Bra tips. Jag tror inte min bekant är så datorvan heller tyvärr, men jag ska förmedla bok- och föreningstips.

Det är ju just personer med AS som kan berätta om hur det är att leva med autism. Och det är som sagt inte intelligensen det sitter i, många med AS är väldigt högt utbildade och framstående i sina yrken.
Så snälla, fortsätt skriv och berätta om din diagnos! Världen behöver få veta vad det handlar om.

Håller med Tosan till fullo! Jag kan ju länka till min sons blogg (han med högfunktionell autism), han skriver inte så ofta i den men... http://goldug.blogspot.com/ hans hemsida http://www.djopposite.se/ En annan bra hemsida som tillhör en av hans bekanta (som har AS) http://www.kojv.net (klicka på korven på första sidan) den killen förklarar väldigt bra hur det kan vara att ha AS (Aspergers Syndrom)

Hej alla fina människor ! Vad varm jag blir i hjärtat när jag läser era rader!! Alla egna berättelser, råd och tips om böcker. Jag har läst "en riktig människa" och "Stjärnor linser och äpplen" och det är några av de mest gripande fängslande böcker jag har läst utan undantag. Simon har inget språk än, men vi försöker visa honom tex overallen innan vi går ut så han förstår vad som ska hända. Vi har fått bra hjälp av autismcenter för små barn och de håller på nu och vägleder oss och dagiset.Simon är världens sötaste pojke och det enda man vill är att han ska vara lycklig.Nu funkar det hyfsat men sen när han blir äldre?

Du har inte (vad jag sett) sagt vilken "grad" av autism han har... Här har vi mest pratat om AS- som ju faktiskt inte är så ovanlig- och som du själv har förstått så kan " Aspergare" ofta klara sig "normalt" om de får rätt stöd.
Andra former av autism känner jag sämre till , men VET att det har hänt oooooooootroligt mycket positivt de senate åren, speciellt då vad avser olika boendeformer (det kommer en tid då världens sötaste måste lämna hemmet.... ) .
De boenden jag har sett liknar inte alls vad som gällde bara 15 år sedan.

Min dotter bor i en helt vanlig lägenhet i ett vanligt bostadsområde, men med tillgång till personal dygnet runt.


B

just nu är jag jätte förvirrad...
jag tror också det har med min AS att göra men jag vet inte..
min sambo säger att jag inte lyssnar på honom men det gör jag
men det är lite svårt att förstå vad han menar
när han ska förklara nått med karaten och börjar prata om sterion
och sen ska jag visst försöka förstå mig själv och när jag frågar hur jag ska göra det
så säger han att det kan han inte säga (???????)
och för att förstå mig själv ska jag försöka förstå varför en blomma är vacker
men det vet jag ju redan det är för att insekterna ska vilja pollinera dom
men han säger att det är nån annan anledning
och jag förstår inte vad nått av dethära har med karaten att göra
eller att förstå mig själv... jag känner mig så dum just nu

(sorry att jag kapar tråden ni behöver inte svara om ni tycker jag har kapat den)

Jag tror jag förstår lite vad du menar. Lever själv med smärta, stress och depression, och när jag blir trött har jag svårt att förstå vad folk säger, jag hinner lixom glömma orden eftersom de sägs, så allt blir gallimattias.

Jag kan tänka mig att han försöker förklara en känsla eller ett tankesätt, som du inte kan uppfatta och därför inte förstår. Och det är ju heller inte så lätt att förklara i konkreta ord med konkreta betydelser. Han vet inte hur han ska förklara, och du vet inte vad du ska försöka förstå.
Usch, det måste vara jättefrustrerande för er bägge två. Kanske du skulle visa honom den här tråden? Och framförallt artikeln du själv skrivit.

Och du, du är allt annat än dum!

[color="#4169E1"]Är det någon som vet om böcker av Gunnel Norrö, Gunilla Brattberg eller Gunilla Gerland finns som talböcker? En bekant har två söner som står i kö (1,5 års kö, fördjäkligt) för att testas för typ Aspergers men hon läser inte så bra/gärna.[/color]
Ett och ett halvt år är en lång tid.
Kolla upp om det finns vårdgaranti, ofta måste man själv begära att nyttja den när den finns. / Myskmadra

han säger att han inte orkar läsa om AS och om han skulle göra det så skulle han ändå glömma det
han säger att han kände mig innan jag fick diagnosen och diagnosen förändrar inte mig

Då ska han ju inte klaga om du inte förstår vad han försöker förklara i vad som kan vara rena gåtor för dig. Han skulle säkert ha lättare att förstå dig om han tog reda på litegrann om hur du funkar, även om han kände dig innan. Visst, du förändras inte av att du får en diagnos, men en diagnos kan berätta lite om den du är.

men han säger att han har pratat med andra som har AS och att dom förstår honom
jag förstår inte vad jag ska förstå även om jag hör vad han säger

Tror inte det skulle skada honom att ta reda på vad AS innebär... Han ska iaf inte låta sitt oförstånd gå ut över dig.

Sälvklart så förändrar inte diagnosen dig, men om han läser på lite om AS så lovar jag att det kommer att "gå upp ett ljus" för honom! När min son äntligen hade blivit utredd av "autism-teamet" och jag hade läst det lilla häftet som jag fick av dom, så var det en stor lättnad för mig att jag kunde börja förstå hur han uppfattade det som sades. Och jag fick lära mig hur jag skulle tänka för att kunna prata "begripligt" med honom. Det häftet är rätt så lättläst, så det borde han klara (om han inte har grav dyslexi! OBS! nu var jag sarkastisk!).

Simon har autistiskt syndrom(infantil eller klassisk autism) Det betyder att han uppfyller alla kriterierna i ett sk "DSM klassningskriterium". Har man AS uppfyller man inte alla punkter och inte heller vid autismliknande tillstånd. Dessutom är Simons utveckling kraftigt försenad men om han får rätt träning kan han kanske ta igen den. Sen stämmer det att utv. verkligen har gått så mycket framåt bara under sista åren och så bor vi i Stockholm där det finns mycket möjligheter. Försöker att se det positiva...

Härligt att du är så poitiv Zuzannah!!!
Det kommer säkert att gå bra för er.
Vore kul om du låter oss få veta lite när det händer nåt på fronten. (Åtmnståne jag är intresserad av allt positivt som häner på autismfronten - har ju fått en del bekanta med barn med infantil autism genom föreningen)

björn

håller med! Jag känner ingen med autism, men har av någon anledning alltid varit mycket intresserad av det. I morse sa de förresten på radion att man funnit att personer med autism har problem att förstå vissa känslor därför att de själva saknar dessa känslor.

var? vill inte vara negativ men vill veta vilken källa dom hade AS är ju ungefär "en mild form av autism"
och jag känner känslor, väldigt mycket. däremot måste jag anstränga mig för att läsa av andras känslor
(vilket gör mig trött om jag måste vara med människor) men känslor har jag

Naturligtvis har vi aspergare känslor! Även om vi kanske inte alltid känner precis som andra. En missuppfattning man ibland hör är att vi inte skulle känna empati. Det gör vi visst, även om vi ibland har svårt att uttrycka den på ett bra sätt.

Olle

ja jag tycker det är jättesvårt (att uttrycka det på ett bra sätt)
även att veta när man ska det

Ja det är ju en vanlig missuppfattning. Grejen är väl den att autistiska har svårt att läsa av andras känslor och uppfatta att nån t.ex är ledsen, men om personen säger rakt ut "jag är ledsen" så finns självklart empatin hos den autistiske.

Min son har löst problemet med att avläsa andras känslor på så vis att han "tar för givet" att en som inte ler är sur eller ledsen. Blir ju inte alltid rätt, men....