Tro det eller ej, jag har nu fäst mig vid tuppen! Han är ju för go där han springer runt bredbent som en pampersbäbis! Han är så gott som tam och när vi sitter ute under körsbärsträdet och fikar kommer han och hans flickor genast oppandes och tigger mat. Ibland har jag sett honom stå under körsbärsträdet och fixera ett körsbär med sin gula genomborrande blick och sen, innan man hinner blinka, hoppar han upp med öppen näbb och hängande ben och kniper bäret! Ett gott skratt förlänger livet, heter det väl!?
Det här med höns kan jag verkligen rekommendera! Bra i landet är de också, de följer alltid med mig och plockar ogräs. Även om jag inte har lyckat dressera dem att käka åkervinda än...
Annars är allt bra i min trädgård... En köpegurka gick och dog, bladen blev gulfläckiga och torra, vet nån vad det är för fel då!?
Och så tror jag att hösten är här och är lite vemodig, bara sådär för att vara ute i god tid!
Förresten kanske jag ska bli förlovad under skördefesten, i såna fall för andra gången i mitt liv men definitivt med den rätta! Har föga med trädgård att göra, men för nån måste man ju skvallra...
Till både förlovningen och den charmfulla tuppen! 
Skulle gärna ha haft höns, men det är nog inte lämpligt just där vi bor, tyvärr. 
