Jag har noterat att våran forumsnigel skriver "snigelen". Vet inte om det är lite på skoj eller allvar men jag skriver iaf snigeln. Eftersom jag har kontakt med folk från hela landet i jobbet så tycker jag mig märka att personer i våra sydliga provinser ofta lägger till ett extra e eller byter plats på det befintliga. För mig heter det växel - växeln men ofta blir den bestämda formen växlen eller växelen. Samma effekt hörs ibland på liknande ord som nyckel. Vet inte om man kan kalla detta för nån form av dialekt men det skulle vara kul att höra andras synpunkter. Telefonjack böjs jack - jacken, det heter alltså en jack, till skillnad från jacket efter en yxa. Fast oftast hör man jacket eller till och med jacketet men den felsägningen är inte provinsiell, tidigare växelhäxan Berith på jobbet här i Götet körde ibland med den senare varianten. Dialektalt är det dock när man skall tacka och det låter tock-tock. Ni kan ju få fundera varifrån.

Kan nog stämma att vi i norr är mer korrekta språkmässigt ... iaf när vi skriver.
Så har jag iaf upplevt det sedan jag började surfa för ett tiotal år sedan

Jag tror att det beror på vilka ord vi använder och hur vi skriver dessa. Vi här i syd (Göteborg är väl syd?) skriver inte så ofta "våran" utan "vår".

Det heter:

snigelen
himmelen
bibelen
cykelen

osv...

...när man bor i Skåne

Äh, sånt qoettar la! Man får ju ont i hôvvet om man ska tänka på allt!!

Jao, men grejen är ju också att folk som bor däruppe i norr, och snackar, tja, skelleftebondska...de MÅSTE ju försöka skriva SVT-svenska för att göra sig förstådda

Men det är intressant att se hur sällan dialekter används i skrift i Sverige. Det känns vanligare i exempelvis Norge. Fast, där har de ju komplikationen också av att ha två officiella språk, bokmål och nynorsk - som nog många andra skulle vilja kalla dialekter. Trots att de har olika grammatik ibland. (Att Sverige har minoritetsspråk som finska etc anser jag inte vara en dialekt)

Jag tycker dialekter är kul, men i skriven form är de svåra...de kan vara svåra även i talad version, därför menar jag att nyheter etc bör vara på någon slags rikssvenska - som visserligen inte finns, men ändå. Undantaget är såklart regionala nyheter där det snarare bör vara ett plus att uppläsaren har en dialekt som anknyter till regionen.

(Ändrade lite så att inlägget blev aningen tyknare )

Vad blir det i pluralis? Pluralis bestämd form?

I Kiruna talas rikssvenska ... ingen dialekt alls.
och jag tycker som du att det är kul att lyssna på olika dialekter.

Tyknare?

Böjs som vanligt.

cyklar, cyklarna

osv.

Tror jag i alla fall. I skåne finns ju lika många dialekter som det finns byar, så jag kan inte svara med säkerhet!

Tyken är ett ord på rikssvenska och som varje allmänbildad människa borde känna till. F. ö. var mitt inlägg ganska tyket om någon vill veta vad jag tycker.
Dialeker är GÖÖÖÖRKUL ju!

Kul med språket. Vill också höra vad freddies ord heter i pluralis

Gossen Ruda jag hade sagt ett telefonjack flera telefonjack. Är det fel menar du?

Det där med en och ett tvistas det ju en del om också.

Men det var ju inte ens du som anv ordet tyken ... det var ju Pirum.

Jomevisst är dialekter KUL.
Men om vi återgår till mitt inlägg och ser frågan ...
Vad svarar du på den?
Till en icke allmänbildad.

Jag kan försäkra dig Ruda att det är som jag försöker skoja till det, med en liten dialektal/naiv touch. I mer beständiga och kanske också mer seriösa dokument anser jag det viktigt med ett vårdat skriftspråk. Mail, chat och sms är dock kommunikationsformer som ligger nära talspråket och får se ut därefter. Blir dock lite oroad över att allt fler, till synes välutbildade människor, faktiskt inte kan uttrycka sig korrekt. Att vårda sitt språk borde vara lika viktigt som att borsta tänderna och klä sig vettigt.

Hahaha så nu har göteborgsdialekten blivit rikssvenska.

A du! Ska do ente gau oo tau daj en smaörgaus och en lushungabir ingan do gaur och läggor daj?!

Efter att ha läst tråden tycker jag synd om Berith (hon i växeln där farbrorn jobbar/jobbade) som blir kallad häxa.

Men för att knyta an till ämnet så är mitt skrivproblem nu för tiden kommateringar. Jag skulle vilja repetera reglerna för det.
Är det någon som vågar sig på en regelförklaring?
/p

Hmm, jacken heter det egentligen men du får ingen bock i kanten om du skriver/säger fel.



Som jag misstänkte då, fortsätt så.



Farbrorn???? Ingen fara, hon använde det själv ibland. Omväxlande med ruggugglan.

Språket är ett verktyg som bör anpassas efter kontexten. Karlfeldt diktar om Fridolin: --"och han talar med bönder på böndernas sätt, men med lärde män på latin --. En god egenskap, anser jag.

Åh, förlåt gossen. Jag var lite förvirrad och trodde det var någon annan.
Är inte riktigt koncentrerad. Tänkte skriva att jag som yngre aldrig hade problem med grammatik men att det blivit värre på senare tid. Det gäller tydligen läsförståelsen också.
sorry
/p

Det är lättare att kommatera i dag än förr, och det följer talspråket och själva begriplighetssträvan mer, vilket ju är skönt, eller hur.

Om kommateringsreglerna nu för tiden (nedan från en artikel jag brukar använda mig av när jag slirar på tangentbordet i viktiga sammanhang):

- Men synen på vad som är riktig kommatering har faktiskt gradvis ändrats, berättar Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, även om den kunskapen sällan sipprat ut till användarna. I veckans program sammanfattar han ”nyheterna”.

Förr i tiden tillämpade man ”satskommatering”. Vid gränsen mellan två fullständiga satser satte man ett komma. Ex: ”Jag tror, att det blir fint väder.”

Dagens mönster kallas ”tydlighetskommatering”. Enligt detta behövs inget komma i exemplet ovan - ordet ”att” signalerar att det kommer en ny sats. Däremot rekommenderas ett komma om bisatsen kommer först i meningen: ”När vi kom hem, såg vi att...”

Ett citat från senaste upplagan av Svenska skrivregler från Svenska språknämnden (som vi måste hänvisa till för en djupare utläggning!):
”Kommateringen ska underlätta läsningen. Det innebär att komma sätts mellan led som är förhållandevis fristående från varandra, medan led som hör nära ihop inte skiljs åt med komma”



mvh Eklo

Va sjôôven är en lushugabir fönôtt??? Nä, jag ska bara ta en kôrvasnale före jag sôver, de räcker gôtt!

Inte för att jag pratar skelleftebonnska... Men passa dig du!

Absolut, men det är nog en ganska svår konst att behärska tror jag.
Med kommateringar kan man väl(l) förtydliga språket oavsett vilket språk det nu är?
Jag måste ibland skriva texter vars enda krav är att de ska vara tydliga och korrekta. Inget skoj, inget vänligt, inga pekpinnar eller moralkakor. Bara korrekta förståeliga texter. Då fastnar jag i kommateringsfrågor. Det är något helt nytt. Det gjorde jag aldrig förr.
Antingen har jag blivit glömsk (och det såg vi ju nyligen ett tydligt prov på) eller så har det hänt något med kommareglerna sedan jag gick i skolan. Eller kanske som någon tidigare skrev, är man så van att läsa amatörtexter till skillnad mot förr då allt var skrivet av proffs.

Men, men, det är väl(l) bara att skaffa en skrivregelbok och läsa på.
/p

Ta du bara artikeln jag kopierade ovan, bra och enkel.

mvh Eklo

Det är nog så att det inte finns några kommateringsregler längre. Komma används för att skapa tydlighet och sammanhang i texten. Ett hjälpmedel att dela av och därmed indirekt markera vad som hänger ihop. Det kommateras mkt mindre idag än för 30-40 år sedan. Blir det väldigt mkt komman, så kanske meningarna är lite väl långa.

Sug po den ti i morron!

EKLO, du är då snabb. Du hade hunnit svara innan jag skrev mitt andra inlägg.
Tackar så mycket. Jag köper allt du skriver. Jag gillar tydlighetskommatering och brukar använda mig av det, men blir ibland osäker.
(Behövde man ha ett komma där mellan det och men? (Ett men borde ju funka som ett att))
Det känns som om min gamla skolfröken sitter där på min axel och försöker säga något. Jag hör inte vad hon säger men förnimmer en pekpinne.

Tillägg: Tack till Snigelen också. Ni är så himla snabba. t om en snigel....hm

Fniss. Helt rätt med ett komma framför men i din mening, Dito Verde. (Men funkar inte som ett att, ord som att, som, för, hur startar bisatser, men och och binder ihop huvudsater - eller hela meningar kan man ju säga. Ja ja, nog nu med frökenfasonerna.

mvh Eklo

Nu får ni sattra er ekran!

Talar ni inte dialekt i Kiruna? Äääh, det där tror jag inte på.

Tyken säger vi här också, det är väl ganska utbrett?

Men Gossen !! Jacken är ju i bestämd form. Just de där jacken, inte vilka som helst ! Vad heter det i obestämd form då Borde väl vara jack ?

Och ruggugglor arbetade på skofabrik, inte i en växel

Obestämda jack, japp.

Tyken är, tror jag i stort sett västgötskt (inkl.Gbg)
Och tro mig, jag har varit i Kiruna och där är inte mycket till dialekt... ungefär som i Nyköpingstrakten där sörmländskan inte är särskilt utpräglad, utan mer rikssvensk.

"Våran" är egentligen talat språk och ska skrivas som "vår" eller "vårt".



Ingen dialekt i Kiruna?
Jooodå, en kollega till mig är ifrån Kiruna och hon har faktiskt dialekt.

Och vad vill du ha sagt med det ?


När jag läste "snigelen" tänkte jag direkt....skånsk dialekt.
Jag gillar verkligen dialekter men man märker ju mer och mer hur de tunnas ut.....tvärr.

Jag menar precis vad jag skriver, men tydligen har jag inte gjort mig riktigt förstådd.
Jag menar att man bör anpassa språket efter kontexten, dvs sammanhanget. Ofta i praktisk verksamhet så är det viktigt att lämna tydliga meddelanden, t.ex. när man checkar av att allt är i ordning innann man lyfter med ett flygplan. När man skriver till en myndighet och uttrycker ett önskmål så sker detta bäst på ett sätt som antagligen är mindre lämpligt när man instruerar ett litet barn. (Ibland är det förstås roligt att leka med språkets nyanser, använda dubbeltydigheter etc. Men det ligger utanför språkets huvuduppgift)
Det jag vill trycka på är att språket i första hand är ett sätt att kommunicera. Hur väl det fungerar i detta avseende är det primära, inte mindre skönhetsfel eller lokala avvikelser. Ett bra språk är, enligt min mening, ett språk som fungerar i viktiga livssituationer som ett redskap för kommunikation. Ett bra språk har en stabil kärna, men är också flexibelt användbart i vitt skilda situationer.

Ps Jag vet inte om det blev tydligare. Det blev i alla fall längre. DS

När jag jobbade i Huskvarna så sa de "nyckelen" "cykelen" etc. Inte bara i skåne alltså, även i småland.

Wilma

Ja, uttal är intressant. Tur ändå att vi inte skriver som vi pratar kanske...

Ejenklijen skulle mann kansje prova de ett tag, rissken ä väll att fållk blir arja.

(Nä, jag uttalar inte 'egentligen' på ovanstående sätt, tog hela meningen bara som ett exempel )

För övrigt vill jag som alltid bara tillägga : åiåaäeö. Har även sett den som åiåaäeaö.

(efter att ha läst denna och en väl-väll-tråd)

En sida om dialekter

Att lyssna på olika dialekter på dialektsidan var verkligen intressant.
Lyssnade runt lite från olika ställen som jag har anknytning till.

Försökte hitta Kiruna för att kolla om dom verkligen inte har nån dialekt, men hittade inte det? Vad ska jag lyssna på som ligger i närheten?

Jodå, visst har "vi" dialekt även uppe i Kiruna. Den är inte så utpräglad som vid kusttrakten t ex, och kanske inte heller så helt avgränsad till Kiruna.Ibland pratar man om "Malmfälten" alltså även Gällivare/Malmberget. Trots att jag flyttat därifrån för ca 35 år sedan kan många fortfarande höra att jag kommer från trakten, och jag själv hör det otroligt tydligt på mina släktingar och vänner som bor kvar. MEN - det är alltså inte alls så utpräglat som på många andra ställen i norra Norrland.

Där kan jag inte hålla med dig
Det handlar väl eg inte om dialekt i detta fall ... eftersom man uttalar alla bokstäver som de låter
som t.ex så säger man Ä ... inte E eller något mellanting, A som det ska låta ... inte något som är mellan Å och A.
Dialekter är väl sådant el liknande det vi kan lyssna på HÄR
Dialekter är inte något som alla svensktalande kan förstå, och jag vill påstå att en Kirunabo kan alla förstå, som kan svenska.

Jag är eg inte Kirunabo , är född nära Finska gränsen och bryter dörför på finska fastän mitt första språk var svenska.

Men ... att folk neråt landet hör att man kommer "uppifrån" det är ju helt ofrånkomligt...
precis som folk norrut hör om man kommer söderifrån.

Dialekter är ju även språkmelodi, ordval, etc. Man får dock komma ihåg att exempelvis Kiruna inte har en så lång historia - det är en sentida skapad stad med inflyttning av folk från vida kring. Det finns ingen långvarig lokal förankring, som det finns i bygder med mer särpräglade dialekter.

Kul tråd det här!

Gossen Ruda skrev:
Är du verkligen säker på det? Jag skulle i alla fall helt spontant säga ett jack.


Nja, om det är ett "en-ord" så borde det heta en telefonjack flera telefonjackar vilket låter väldigt märkligt i mina öron! "En-ord" som slutar på konsonant tror jag i princip alltid får -ar (eller ibland -er) som ändelse (jmf en stol flera stolar) medan "ett-ord" som slutar på en konsonant saknar ändelse i pluralis obestämd form, t ex ett bord flera bord (jmf ett telefonjack flera telefonjack). Just nu kan jag inte komma på något undantag från denna regel - fast det finns säkert. Roade mig också med att söka på Google: "telefonjackar" ger bara 8 träffar medan det är flera tusen träffar på "flera telefonjack" vilket väl tyder på att "ett telefonjack" är det normala.

Här uttalar vi också alla bokstäver som dom låter.

Dialekt (t.ex. ord som används i vissa områden, som man kan höra på länken) är ju också språkmelodi som Pirum säger. Precis som du säger Netha, man hör ju om nån kommer uppifrån eller nerifrån landet. Jag/man hör skillnaden på en stockholmare och en göteborgare - antar att du också gör det? - en skåning och en smålänning t.ex. Visst, jag har svårare att höra (kan nog inte urskilja det alls om jag ska vara ärlig) om nån kommer från Härjedalen, Jämtland eller nåt av dom andra norrliga landskapen. Men jag hör ju att det är "norrländska".

"Dialekter är inte något som alla svensktalande kan förstå, och jag vill påstå att en Kirunabo kan alla förstå, som kan svenska." Vad synd att det inte fanns med nån kirunabo på länken. Finns det inte nån känd person därifrån som jag kan relatera till?

Jag erkänner att jag inte hör skillnad på en skåning och en smålänning....
Syrrans kille är från småland men jag trodde han var från skåne.

Jag kanske inte hör skillnad på alla skåningar och smålänningar, men jag hör i alla fall skillnad på Åsa-Nisse och Edward Persson.

SAOB om jack. Det går även att söka på just ordet telefonjack. 35 år på telefonverket har gett viss erfarenhet.