Vår lokala nät tidning har lagt ut trailer, från Arn filmen och även intervjuer med skådespelarna, när de var här och filmade.
http://www.hallekis.com/xx071201a.htm

Ska bli kul att se filmen, bor ju nästan mitt i historien!

En stor del av spektaklet är inspelat på andra sidan viken där jag jobbat i sommar. Det ser lite kul ut med alla dessa kulisser som är uppbygda och lite längre bort står alla blå bajamajor uppställda med lyxiga husvagnar runt.
Får väl erkänna att man tittat mer på inspelningarna vissa dagar, ärn utföra det arbete som skulle...

Storfilmer förlagda i historisk miljö brukar borga för säker kalkon!

Njaa det vet jag inte om jag håller med om iofs men om filmen/erna är lika "bra" som böckerna så är det kalkonvarning!

Det verkar spännande. Att se den menar jag. Storyn är väl inte så spännande kanske. Arn var väldigt bra på engelska det var imponerande. Jag trodde han bara fick öva på krigiska saker.

Vad är det för "skit snack"???? Har du verkligen LÄST böckerna? Det är ju otroligt bra skrivna
Skulle filmerna händelsevis vara bara hälften så bra som böckerna, kommer det att rräcka för en "kassa succsé"

Jo jag har LÄST böckerna, har alla fyra i bokhyllan. Otroligt bra är ju lite subjektivt.... Jag tyckte att bok 1+2 var bra. Del tre var skriven mest för att det skulle bli en bättre triologi Del 4 som var en fristående fortsättning verkade helt krystad och förmodligen historiskt motstridig.
Kan inte påstå att Guillou är någon större författare, tycker han har torftigt språk och skriver som en 9de klassare.

Jag har läst den första och började på tvåan. Om jag minns rätt.... Hur som helst så var det ju nått som avbröt min läsning. Minns inte vad.

Jag har väl vissa antipatier med den där karln. och jag kan hålla med om känslan du skriver fast det var när jag läste ondskan jag fick känslan av att han skrev som för en serietidning. osv osv. vill inte skriva mer elakt om honom.

Fast jag tyckte det var lite charmigt eller vad man ska kalla det med Ondskan, att språket var fattigt och ganska torftigt. Ondskan var ju hans genombrottsroman, dels var han ung då och boken skildrar ju en tonårings liv. Det "enkla" språket gjorde att jag upplevde boken mer som en mindre verbal tonårings egna ord. Men när en man på 50år som har en lång författarkarriär skriver en boksvit om 4 böcker med samma språk då tycker inte jag det imponerar längre.

Antagligen det då som gjorde att jag tappade lusten. Att språket var väldigt likt Ondskanspråket. Trots alla år som skribent o författare.

Måste erkänna att läser jag en bok som inte ger mig någonting så undviker jag böcker av samma författare MEN här har vi en man som anser att författaren är krystad och med torftigt språk ... MEN ändå läser 4-5 av dessa böcker

Vet ej vad du har för erfarenhet av niondeklassers litterära förmåga dragen över en kam så där men jag uppfattade det som nedvärderande

Jag har läst 1 1/2 bok om Arn. Inte så himla bra tycker jag.

Har sett filmerna om Hamilton. Okej filmer men de lockar mig absolut inte till att läsa några böcker om honom. Så fick jag Madame Terror när jag fyllde år en gång. Läste den naturligtvis och DEN ÄR JU SÅ DJÄVLA BRA! NÅGOT AV DET BÄSTA JAG LÄST! Man kan reta sig på Guillou när han är på tv. Lite för bra självförtroende. Men det går inte att bortresonera att han är oerhört påläst. Slänger inte ur sig tyckande hej och hå utan vet vad han talar om.

Och läs Madame Terror! Skickligt skriven, här använder han ett språk som passar honom bättre. Den som absolut har bestämt sig för att inte gilla Guillou ska undvika den boken, för man bara måste beundra honom efter att ha läst den.

Jag var kanske otydlig när jag skrev tidigare. Första boken var bra, andra var övervägande bra men blev lite seg på slutet. Tredje tyckte jag inte gav mig så mycket men har man börjat på en triologi och läst de två första så vill i alla fall jag veta hur det slutar. Den fjärde är ju en fristående uppföljare så jag trodde den skulle vara annorlunda och det var den ju på det visat att den var sämre än de tre första.


vill inte vara nedvärderande mot niondeklassare men hur många niondeklassare skriver romaner som gör något större intryck?

Har någon varit på världspremiären i Skara ???? såg att filmen fick 3 getingar av 5 i Expressen.

Den fick 1 fyr av 5 i GP.

Jag har inga direkta åsikter om Guillous författarskap; Hamiltonböckerna intresserar mig inte och vad gäller Arn-böckerna så hyste jag redan från början en smula antipati - men jag har kompisar som tycker bokserien är bra. Jag har alltså inte läst Arn-böckerna, jag väntar tills TV-serien kommer. Får hoppas den inte blir lika svårsedd som 'Snapphanar', eller vad nu eländet hette.

Guillous bok "Häxornas tid" var dock bra tyckte jag. En slags journalistisk reflektion, mer än historisk, men jag hade inte läst någon sådan tidigare om tiden som avhandlades.

När det gäller språket kan man fråga sig vilken nivå Guillou avsett att lägga sig på. När man skriver historiska romaner är det lätt hänt att ta till ett alltför högtravande språk. Jag tror Guillou försökt akta sig för det en aning, han skulle säkert kunna skriva mer måleriskt om han ville - men, hade böckerna blivit bättre för det? Snarare blivit pekoraler, eller, vad vet jag, jag har ju inte läst dem.

Måste erkänna att jag var otroligt skeptisk innan jag läste böckerna om Arn. Jag är historielärare och retar min omgivning till vansinne när jag anmärker på historiska felaktigheter på film och i böcker. Slukade G:s böcker. Tyckte särskilt mkt om tvåan, som huvudsakligen utspelar sig i Palestina. Öppningsscenen där Arn möter Salladin är helt magisk. Har inte kunnat beslå författaren med några historiska felaktigheter. Allt är sannolikt/möjligt även om sannolikheten att allt skulle vara sant närmar sig noll. G har två fäblesser som man möjligen kan reta sig på. 1. En övermänniska till manlig huvudperson. 2. En stark ambition att marknadsföra arabernas förträfflighet. Som sagt, jag tycker böckerna är både välskrivna och spännande. Bland de flera hundra historisk romaner jag läst, så hamnar böckerna om Arn bland de 10-15 % bästa. Jag tvekar lite att se filmen. Det är ju sällan man blir nöjd med filmen om man fascinerats av den litterära förlagan. Filmerna som bygger på Sagan om ringen är det enda undantag jag minns. De var, enligt min mening, faktiskt ännu bättre än böckerna, vilket jag aldrig väntat mig. Så det lutar väl åt att jag går och ser filmen. Det vore ju synd att missa något bra.

TV-serien blir säkert mycket bättre än filmen, den är ju dubbelt så lång!

Hm... böckerna om Arn är bland mina absoluta favoritböcker! Jag håller fullständigt med Lady Hamilton - om filmen är hälften så bra som böckerna så är de BRA! Torftigt språk... pah, inte då! MYCKET underhållande, spännande, vackert och med fantastiska miljöskildringar. Tycker jag.

Så dålig som "Snapphanar" var, är det omöjligt att ens komma i närheten av.

Det får vi ju verkligen hoppas. Jag känner oxå lite kalkonvarning över ARN. Hoppas jag har fel.

Menar du svenska filmer då eller filmer överlag?

Det finns undantag, men historiska filmer kräver större budget och bättre manus än många andra typer av filmer. Därför blir de svårare att göra bra i små länder som Sverige.

Jao, men det beror lite på. Ska man ha med storslagna slag etc så...men lite mindre sofistikerade miljöer går nog att fixa utan större budget. Korpen Flyger kanske är ett exempel på när småländer kan göra en bra historisk film. Om än att filmen i sig inte bygger på enskilda 'kända' historiska händelser.



Låter rimligt, jag gissar att betyget då blir dubbelt så bra också, 1 fyr av 10 istället för 1 fyr av 5.

Själv har jag riktigt RIKTIGT svårt för böcker/filmer som blandar historiska fakta med ren fiktion, om de gör det på ett sätt där man som läsare har svårt att fatta vad som är fakta, och vad som är rena påhitt. Jag inser att det kan vara ett bra 'grepp' ibland, men jag har som sagt svårt för att stå ut med det. Ett exempel är Hans Alfredssons intressanta "Attentatet i Pålsjö skog" som blandar fakta och fiktion från andra världskriget på ett sätt som "rubbar mina cirklar", eller åtminstone stryker mina synapser motvalls.

Instämmer. Man kan nästan se det som historieförfalskning. Fö skall man tydligen recencera filmen i Kulturnyheterna i STV2 19:00 idag. Överlag dåliga recencioner i tidningarna, från godkänd till mindre bra.

Om/när en film får medelbetyg eller under - hur gör ni då? Ser ni filmen och bildar er en egen uppfattning? Eller tänker ni att den har fått så dåliga betyg så ni hoppar över den? Och är det skillnad på när en svensk film betygssätts eller om den är amerikansk t.ex.?

Ibland kan ju filmer som fått låga betyg ändå bli tittarfavoriter på bio eller TV.

Saken är intressant. Alla människor uppfattar saker och ting olika beroende på bl.a. erfarenhet och förväntningar. Recencenter är inget undantag och vad dom tycker är oftast mycket personligt färgat. Ofta har dom mycket större förväntningar än den stora massan så därför kan även nedsablade filmer bli välbesökta.

Såg just på TV1 där Gunnar Rehlin och en kvinna pratade om filmen. Dom trodde att den skulle bli en tittarsucce, och det låter ju bra. Tydligen blev det två filmer och en TV-serie? Och dom tyckte också att det var en miss av SVT att släppa den från sej som dom gjorde.

Precis. Och så är det ju fler svenskar som läser omdömet om en svensk film, än omdömena om en amerikansk film. Tänker jag mej iaf, och jag antar också att dom utländska filmerna på bio ses oavsett vad den fått för betyg. Tror att man mer utgår från deltagarna i filmen då. Eller? Dom amerikanska skådisarna är ju så mycket större än dom svenska, hur stora dom än är. Och det spelar ju ingen roll om man lägger en hundralapp på en medioker amerikansk film, men man drar sej för att lägga samma hundring på en svensk film som fått medelbetyg.

Ja, recensioner ska man ju inte alltid gå efter. Speciellt inom actiongenren (och liknande) så brukar ju recensenter alltför ofta sabla ner. Har hänt fler än en gång att en film som fått etta i betyg på någon kultursida har ansetts som väldigt sevärd av mig.

Kommer ju såklart inte på något bra exempel nu.

Vad gäller svenska filmer så föredrar jag dem oftast på TV verkar det som. Kan inte komma ihåg när jag senast såg en svensk film på bio.

Vi är ofta väldigt självkritiska i det här landet. Inget svenskt lovordas. Möjligen kan något konstnärligt, tråkigt och högtravande av t.ex. Roy Andersson höjas till skyarna. Är underhållning fult?

Ja, man kan nästan tro det. Det görs ju trots allt underhållande svensk film. Sällskapsresan 3 - SOS, var väl rätt kul exempelvis.

Nu har jag varit och sett filmen och jag tycker att att den vara kanon bra Nu längtar jag bara tills jag får se fortsättningen

Kul! Då kanske det blir som det brukar, publiken vinner över dom negativa kritikerna.

Såg filmen utan att ha läst böckerna innan.. måste säga att jag blev besviken... hade förväntat mej lite mer action för så mycket pengar som de lagt ner på den.. Fast det kanske kommer i uppföljaren?

Finns det nån som kan göra en snabbsammanfattning av böckerna på ca 100 ord, så jag som aldrig kommer att varken läsa böckerna eller se filmen får lite mer kött på benen?

Om du aldrig tänker se filmen eller läsa böckerna, då kvittar väl innehållet för din del?
Jag vill inte ha någon sammanfattning då jag tänker någongång både läsa och se filmerna...

Latmask!

Bussiga klubben är aktiv. Saken är väl närmast den att dygnet har bara 24 timmar och det räcker inte till alla saker jag vill göra. Läsa Arn-böcker hamnar långt ner i prioriteringen.

http://www.arnmagnusson.se/
Den officiella hemsidan kanske hjälper dig lite Gossen Ruda.

Tyckte filmen var snarast över förväntan, även om den inledande speakerrösten var mer än lovligt töntig och Mikael Nykvist nog hamnat i fel film. Följde böckerna mer än väntat. Mkt kommer förstås inte med. Vackert foto och lite mkt fokus på romantik, kanske. Med filmens jättebudget hoppas man nog att sälja lite utomlands. Annars lär det bli ett ekonomiskt bakslag. I Lund har man kört sju föreställningar per kväll. Dock inte fullsatt.
Rekommenderar filmen: Kanske en svag 4:a på en skala 1-5.

Hjälpte väl lite men det verkar rörigt. Självklart skall Arn ha en hemsida men fanns verkligen internet på den tiden?

Inte i västvärlden, men förmodligen i Jerusalem.

I min morgontidning, Sydsvenskan, så finns en serie som kallas "Bråttomboken", där litterära verk beskrivs i form av 3 - 4 serierutor. Kan det vara något?

Har inte sett filmen än och det kommer nog dröja, får köpa den när den kommer ut.
Men jag kommer nog titta på den flera gånger, första gången kommer jag vara upptagen med att leta efter bekanta som är statister och se hur mina "smultronställen" är filmade, b la Munkängarna och Hällekis stenbrott.

[attachment=11010:15.jpg]Cementas stenbrott under inspelningen (bilden är tagen från hemsidan med deras vetande!)
[attachment=11011:Brottet_5_030301.JPG]Cementas stenbrott i februari

Så för mig blir filmerna speciella, oavsett om de är bra eller ej.
Jag tyckte böckerna var bra.

Hej gott folk

Jag och sambon argumenterar vem mannen till höger om Arn (Joakim Nätterqvist) är på den officiella affischen. länk

Är det Gustaf Skarsgård i rollen som Knut eriksson eller är det Milind Soman som spelar Saladin?

Vad säger ni andra?

Ciczi

Det är Milind Soman som spelar Saladin

Tack för svar...

Ciczi

tänkte gå och se filmen Arn i kväll men vaknade med en dunderförkylning så får spara den till en annan kväll,har läst böckerna tyckte dom var bra även om jag sällan läser svenska författare.


Hälsningar en som är ny här och nybörjare även i trädgården.

Jag var klart skeptisk innan jag såg Arn. Lite kalkonvarning av någon anledning men måste erkänna att den var riktigt bra!
**** i betyg får den av mig.

Jag vet att jag någon gång kommer se filmen, min sambo är väldigt förtjust i böckerna. Fast jag kommer nog titta mer på Saladin än på Arn ...