A-typen är de morgonpigga som går upp tidigt och blir trötta tidigt på kvällen. B-typen är de som sover längre men när de är vakna då har de en tendens att dra ut på dagen och aldrig komma i säng i tid för de stannar gärna uppe sent
CITAT
Individens dygnrytm är genetiskt och ärftligt betingad.
Forskning har visat att vor dygnsrytm styrs av de s. k. klockgenerna.
- B-människor har ett inre dygn på 25 – 27 timmar
medan däremot
- A-mäniskor har ett inre dygn på cirka 23 timmar.
Varje individ har sin egen dygnsrytm och sin egen känsla av tid och tidspalnering. Det finns många olika dygnsrytmer. De flesta människor är B-människor, dvs. att de har en 25 timmars dygnsrytm. Detta betyder att dessa människor har en tendens till att förlänga dygnet. B-människan har lätt för att hålla sig vaken om kvällen; men har svårare för att komma upp på morgonen. Detta är den tidpunkt på dygnet då A-människor är mest aktiva. Varje människa har en så kallad inre klocka som styrs av klockgenerna.
En B-människa har ett behov att vara vaken in på natten – t ex att gå och lägga sig klockan 01.00 – 02.00 och sedan sova lite längre på morgonen.
Om en B-människa och en A-människa går och lägger sig samtidigt och sedan stiger upp samtidigt kommer de att uppleva morgonen annorlunda eftersom A-människans kroppstemperatur är högre än B.människans vid denna tidspunkt. B-människan har alltså stor anledning att känna sig håglös inför arbete då det biologiskt sett fortfarande är natt för B-människan.
Dessutom har en grupp forskare i Berlin kommit fram till att människor som är extrema A-människor har en avvikelse.
15 – 25% av befolkningen är B-människor. 10 – 15% är A-människor.
Resten av befolkningen är lätt A, lätt B eller mitt emellan.
Forskning har visat att vor dygnsrytm styrs av de s. k. klockgenerna.
- B-människor har ett inre dygn på 25 – 27 timmar
medan däremot
- A-mäniskor har ett inre dygn på cirka 23 timmar.
Varje individ har sin egen dygnsrytm och sin egen känsla av tid och tidspalnering. Det finns många olika dygnsrytmer. De flesta människor är B-människor, dvs. att de har en 25 timmars dygnsrytm. Detta betyder att dessa människor har en tendens till att förlänga dygnet. B-människan har lätt för att hålla sig vaken om kvällen; men har svårare för att komma upp på morgonen. Detta är den tidpunkt på dygnet då A-människor är mest aktiva. Varje människa har en så kallad inre klocka som styrs av klockgenerna.
En B-människa har ett behov att vara vaken in på natten – t ex att gå och lägga sig klockan 01.00 – 02.00 och sedan sova lite längre på morgonen.
Om en B-människa och en A-människa går och lägger sig samtidigt och sedan stiger upp samtidigt kommer de att uppleva morgonen annorlunda eftersom A-människans kroppstemperatur är högre än B.människans vid denna tidspunkt. B-människan har alltså stor anledning att känna sig håglös inför arbete då det biologiskt sett fortfarande är natt för B-människan.
Dessutom har en grupp forskare i Berlin kommit fram till att människor som är extrema A-människor har en avvikelse.
15 – 25% av befolkningen är B-människor. 10 – 15% är A-människor.
Resten av befolkningen är lätt A, lätt B eller mitt emellan.
Själv har jag alltid varit sån att jag känt mig helt väck före kl 10 på dagen. Under de åren jag pluggade på heltid så sov jag alltid på bussen till skolan och mer eller mindre på föreläsningarna med fram till kafferasten vid 10. sen var jag vaken under resten av dagen och speciellt då man skulle gå hem för dagen. Kvittade hur mycket jag sov så fattade jag aldrig något på morgonen. hade varit underbart om skolor och jobb kunde ha flextid i större utsträckning.
städar som bäst nattetid..jajaja utan dammsugningen då....vakna på morgonen näääääää...det värsta som finns 
. Men några ska väl vara såna också?!
