I natur frågas om vem som ruvar hos talgoxen men nu tänkte jag fråga om substantivet ruva, dvs sårskorpa. Ruva är fornsvenska för sårskorpa och ordet har tydligen levat kvar i skånskan, säkert också i danskan. Eftersom min mamma kom från Skåne användes ordet hemma hos oss men när jag pratar om ruvor med andra Göteborgare blir jag omgiven av fågelholkar.

Därför undrar jag lite lätt om ordet fortfarande används i Skåne och om icke-skåningar förstår innebörden?

Jag förstår det inte alls. Här är det bara fåglar, skuggor, och drakar som ruvar på något. (Västkusten)

Har aldrig hört det i dalmålet heller (bor på Västkusten men kommer från Dalarna). Annars är ord ofta väldigt lika i dalmålet och skånskan har jag märkt.

Har heller aldrig hört ordet i den betydelsen,
Anki

Ruva som sårskorpa trodde jag fanns i alla dialekter, där ser man. Som den småländska jag är tycker jag det är fullständigt naturligt att pilla bort en ruva, trots att det blöder lite och blir ärr efteråt.

Att ruva också kunde betyda sårskorpa visste jag, men hade ingen aning om varifrån det kom

I SAOB finns många olika betydelser av ordet ruva

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml.../221/56435.html


1) (av blod l. var o. d. bildad) skorpa som täcker ett sår, hudutslag l. hudlöst ställe o. d., sårskorpa. Det bildades en ruva på såret. Riva, peta av en ruva. Ruvan föll av.
Bölderne haffua rugu på sigh. BOLAVI 115 a (1578).
Heela hans kropp (blev) medh en Rugha aff Skabb öfwer­ dragen. SCHRODERUS Os. 1: 449 (1635).
Svullnaden förvandlades i blåsor öfver hela kinden, ögat och näsan, svartnade och hårdnade til en ruga, som täckte et stinkande sår. VetAH 1775, s. 152.
Små blåsor som uplöstes til et tunt vahr, hvilket satte rufva, men kliade och sved obeskrifveligen. Därs. 1802, s. 161.
HOLMGREN ÖronSj. 52 (1925).

Jag bor i Skåne och , ja, ordet ruva i bemärkelse sårskorpa används fortfarande här. Kul att få reda på varifrån ordet härstammar!

Har haft ordet ruva för sårskorpa i ett korsord en gång, men det är enda gången. Bölderne haffua rugu på sigh är skånska förstår jag.

Precis, men jag undrar om de yngre (som går i skolan nu) känner till ordet ruva i den bemärkelsen?

Iofs, det kanske de inte gör? Det verkar ju onekligen som att ordets andra betydelse redan börjat falla i glömska.

Norrbottniska - bosatt i Stockholm - känner inte till ordet i den bemärkelsen (alltså sårskorpa).

Jag har hört ordet "ruga" om sårskorpa men inte "ruva". Sår-ruga, alltså. Men det kanske bara var jag som hörde fel!

Småländska från födseln och fortfarande bosatt här nere och här används ordet "ruva" i betydelsen sårskorpa av både gammal och ung.

Nja, både ruva och ruga har samma ursprung. Kolla på Kurts länk.

Det är jag också, men jag får väl erkänna att jag tror aldrig jag har
hört ordet "ruva" med betydelsen sårskorpa. Kanske beror på vilken
del av Småland man bor.

Tja. Aldrig hört det för annat än att fåglar ruvar ägg, man ruvar på en hemlighet. o s v.
Men läser i uppslagsböcker att det betyder annat i södra Sverige!