Tänkte de kunde kanske passa.

Du lyckas alltid aanderss att skapa intressanta trådar är både nattuggla, singel och arbetslös så jag behöver denna tråden med!

singeltråden var tobb som startade inte jag

jag är inte helt utan jobb men jobbar bara som tidningsbud på helgerna och sedan några veckor på vardagarna på sommaren

Jag är tack gode gud inte arbetslös men orkeslös Skämt åsido jag tycker att dom nya kraven som ställs på arbetslösa är rent ut sagt omänskliga 300 dagar innan man sparkas ur systemet och tvingas förnedra sig i sysselsättningsprogram= gratis arbetskraft/slaveri??? och tvångsflytt från första dagen - det är ofattbart

hur gör man om man bor tex i malmö och blir tvingad ett jobb i umeå om man har familj och en man som jobbar skift. Då fungerar de ju inte med att veckopendla.

Så sant!! och alla kostnader sen för flytten, mäklararvodet, flyttbil osv....eller ska man lämna maken/makan och flytta ensam? Vad händer med barnen? Ska dom flytta dom med, byta skola osv + att maken/makan nu blir arbetslös om han/hon följer med??????? Och så ska man sitta där utan släkt och vänner ensam men med jobb....

många krav är lite konstiga ju

visst och vet du vad jag tycker är det värsta: att när folket har tröttnat på alla dom borgerligas försämringar och återinsatt sossarna vid makten så kommer alla dom här försämringarna att bestå......

mm så blir det säkert.
man skulle ju ha en rätt joker rad någon gång så hade man inte behövt att bry sig men de lär ju inte inträffa om man inte spelar.

Ha ha eller så borde man ha satsat på att bli politiker och fått en livstids pension efter några få år i arbetslivet
När jag var ung och väntade mitt första barn blev jag utkickat av min dåvarande arbetsgivare när han fick höra om graviditeten. Det roliga (eller snarare sagt otäcka) är att han befodrade mig några dagar innan När jag fick tjänsten frågade han mig om jag hade tänkt skaffa barn de närmaste åren och jag svarade såklart att det trodde jag inte Vad F** tror dom när dom anställer en ung tjej?????? Nå hur som helst slutade det hela i en facklig diskussion där arbetsgivaren kunde påvisa att företaget gick dåligt och på den tiden fanns ingen offentlig debatt om tjejer som blir uppsagda pga graviditet. Jag trodde då att jag var ensam om att råka ut för sådant och var faktiskt ledsen och kränkt i flera år efteråt.
I tillbakablick kan jag se det positiva av att ha blivit uppsagt nämligen att jag skaffade en akademisk utbildning men jag var ung och stark då och många som blir arbetslösa har inte en sådan möjlighet heller....

fy vad hemskt att bli uppsaggt för att an blir gravid!

Jag undrar om någon i den borgliga regeringen känner till Kierkegaard?

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Om sossarna låter det bestå så kan de inte kalla sig för ett arbetarparti...de kommer ju att förlora röster...jag är en av dem som inte kommer att rösta på dem om det är så att de låter moderaterna 'vinna'...

Ni som är arbetslösa kan kanske skapa en tråd där ni kort berättar vad ni har jobbat med/ vad ni vill jobbar med. Vi andra kan höra oss för i vår bekantskapskrets, kanske kan vi hjälpas åt att fixa lite jobb åt er???

ursh vad läskit och läsa här....
är inte arbetslös men jag går snart ut
och det utan fullständiga betyg
man får då håppas att (om jag nu får)
sommarjobbet behöver hjälp till hösten och vinterna me

jag har jobbat som snuspacketerare, lantarbetare, passagerarräknare,vårdbiträde,lokalvårdare,reklamutdelare,trädgårdsarbetare. kan kanske ha missat något jobb
jobbar nu som tidningsbud på helgerna

Hur kan man lösa detta med referenspersoner om man, som jag, varit arbetslös i två år? Min senaste chef, alltså för två år sedan, känner knappast mig sådan som jag är idag. Vill inte ha denne som referens egentligen. Kan det vid rekryteringar godtas att man anger en privatperson som referensperson istället? Jag har folk som känner mig väl och skulle kunna tala gott om mig - alltså inte fjäsk utan verkligen påpeka mina goda kvaliteter på ett sakligt sätt.

eller kan man berätta om de här inne

Jag är utredare inom arbetsförmedling och försäkringskassa. Finns inga jobb, de drar ner överallt.
Ironiskt - jag är ju själv nu ett fall för den första myndigheten, och kanske snart för den andra också.

Tidigare utbildad inom vård och barnomsorg. Söker sådana jobb också, fast jag har inte jobbat inom det på nästan 20 år.

Vad har du själv för erfarenhet?

se vad jag skrivit här ovan

Du kanske har hållit på med nånting på din fritid, tränat ungdomar eller sysslat med välgörenhet av nåt slag, stått i soppkök eller hjälpt till gratis på ålderdomshem eller nåt...i så fall kan du ange någon som du har jobbat med på fritiden som referens?
Har du varit soffpotatis på din fritid skulle jag säga till en arbetsgivare att du pga din arbetslöshet inte har relevanta referenser och se till att ange åtminstone ett par privatpersoner som referens. En vettig arbetsgivare bör ju förstå att du som inte har haft jobb på ett tag har svårt med aktuella referenser?

Jag hoppas också det, Merlin. Men samtidigt är arbetsmarknaden så hård att många arbetsgivare hellre tar någon med färska referenser från arbetslivet. Men jag hoppas verkligen såsom du resonerar, Merlin.

Soffpotatis har jag aldrig varit, vare sig som arbetande eller arbetslös. Har ideella uppdrag där jag kan skaffa referenspersoner. Det var så jag tänkte också, men är fortfarande osäker på hur det "ser ut" inför en arbetsgivare. Nåväl, heller något än ingenting, antar jag...

På tal om nåt annat, så hittade jag denna sida nyligen.
Europass

En sida med tips om hur man skriver CV, både på svenska och andra språk, enligt EU-standard. Man kan skapa i olika format också, som Word eller PDF.

Gamla regeringen hade samma krav - men oftast är det ändå "ungkarlar" som flyttar.

Semestervikarier inom kriminalvården är något som eftersöks nu under våren inför sommaren.

Jag tillhör till den här kategorin jag med...har varit arbetslös sedan i höstas...

Är utbildad förskollärare, hann jobba som det i närmare 15 år innan jag sa upp mig 2006 (dumt, vet det nu). Sa upp mig eftersom jag har de senaste åren skolat om mig till ingenjör.

Just nu är jag inne i process med a-kassan, eftersom en arbetsgivare har anmält mig för att jag har tackat nej till en erbjuden tjänst. Det konstiga är att jag har inte ens har haft någon som helst kontakt med abetsgivaren...?? Men vem kommer a-kassan att tro på??? Det här är en förskollärartjänst som ligger 35 mil bort (dvs veckopendling är i såna fall aktuellt), sambon har fast arbete på orten och så har vi två små barn (2 och 4 år)...så även om jag hade blivit erbjuden en tjänst så hade jag troligen tackat nej iallafall...just nu har a-kssan dragit in all min ersättning från och med den 21 jan fram till att domen är klar...mycket klagomål, men livet är inte kul just nu...var tvungen att skriva av mig lite av eländet...

Men kreativiteten råder det ju ingen brist på, kristdemokraten Désirée Pethrus Engström i Bromma vill ju t ex att arbetslösa skall plocka hundbajs. Sverige kommer snart att likna amerikanska södern, men här blir det arbetslösa och inte fångar som går kedjade längs vägarna och plockar skräp, iförda orangea overaller.

kanske skulle man sadla om och bli coach? det verkar ju som om det kommer behövas några..
den här jäkla regeringen är så inhuman så hälften kunde räcka - de vet f-n inte vad de gör..

Jag säger som Hannele, den gamla regeringen hade exakt samma krav, jag var själv inne i den svängen... de ville att min man skulle sälja firman och vi skulle flytta från Skåne till Stockholm för där var chanserna för mig bättre. Vi har inga anhöriga där och inga vänner. Att dessutom behöva sälja en lönande verksamhet för att jag skulle få deltidsjobb verkar inte klokt.
Men det är ju också så att det finns MÅNGA som skulle kunna flytta och om de gjorde det skulle det kanske lösa sig för dem som inte kan flytta? Tänker på yngste sonen och alla hans vänner, de är äventyrliga och reser över hela världen för att det är kul att se nya platser och träffa nya människor men kan inte tänka sig att flytta till grannkommunen för att jobba...

det kommer bli överbefolkat i sthlm, malmö och göteborg. som om det inte är trångt nog redan..
klart som korvspad att det ska ordnas jobb där man bor, har sin familj, sin släkt och sina rötter, om man så vill. det är bara för arbetsförmedlingen att börja coacha!

Jag känner verkligen med er som är utan arbete och som kämpar tappert och bara får nej tack hela tiden. Inte konstigt att man tappar sugen ibland.

Samtidigt måste man nog kunna vara lite flexibel, som Littorin sa i radion igår , och kanske acceptera ett jobb i alla fall i grannkommunen. Men t.o.m obundna ungdomar verkar ha svårt för att acceptera det i många fall. Man vill vara där kompisarna är.

Tänk så många norrlänningar som i årtionden tvingats bryta upp från släkt och familj och slå sig ner i industriorter i syd- och mellansverige. Problemet är inte nytt. Många har drabbats hårt, när familjer fått flytta och barn mobbats för sin dialekt osv. Min bror har veckopendlat i säkert 10 år. Det har fått gå.

Jag hoppas att familjer inte behöver känna sig tvungna att flytta eller dela på sig, att man visar förståelse för den problematiken den här gången.

Önskar alla arbetslösa lycka till. Vi har provat på den situationen i familjen, så jag vet hur den tär.

Det viktigaste som arbetslös är att tokkämpa i början för att slippa vara arbetslös nån längre tid, för är man det så misstänker jag att det känns mer och mer kört och till slut är man så pessimistisk att det lyser igenom och därigenom hindrar en att få jobb. För vem vill anställa en "dysterkvist". Blir som en ond cirkel.

En annan sak som kanske inte direkt har med arbetslösa att göra utan snarare politik, det är att jag tycker det är fullkomligt orimligt att arbetslösa får olika mycket pengar. Samma jobb = samma pengar tycker jag. Bara för att man råkat ha ett glassigt jobb med hög lön borde man inte få mer pengar när man blir arbetslös än en som hamnat i låglöneträsket = undersköterska.

Dom där 80/75/65 procenten borde bytas ut mot en enhetlig summa för alla tycker jag, dom kunde ju ta nåt "mittemellan" som gör att det blir lika mycket pengar totalt sett, kanske 13.000 före skatt eller så.


Har ett skräckexempel till kompis som sitter hemma vid datorn för det mesta, orkar inte längre söka jobb (har varit arbetslös sen han gick ut gymnasiet för snart 2 år sen) och p.g.a. att han är fosterbarn och har haft lite trassel med fosterföräldrarna så får han 7.000 efter skatt av socialen för att kunna bo själv och göra just ingenting.
Såna kläms inte åt av hårdare a-kassa-regler men är ändå ganska kostsamma och oproduktiva...



Ett sista budord för att knyta tillbaks till ämnet: UNDVIK ARBETSFÖRMEDLINGEN!

I alla fall så gott det går. Dom sätter er bara på fullkomligt onödiga kurser som slösar tid som ni istället kunde lagt på att gå runt till företag och "bjuda ut er".

I allmänhet verkar "svensken" ha för höga krav på AF. Dom ger er inte jobb. Dom bara finns där som prydnad. Och ställer krav.

Ja nåt jobb via Arbetsförmedlingen har jag aldrig fått. Alla jobb jag haft har jag fått genom att ringa direkt till personalchefen på arbetsplatsen, oavsett om det varit utannonserat nåt ledigt jobb eller ej.

Det blir ju också en mycket ond cirkel ju längre man varit arbetslös. Inte vill någon anställa en som "gått hemma och segat i två år", heller. Även om just jag inte gjort det, utan varit flitig både med jobbsökeri och ideellt arbete. Men den generella första åtanken på en långtidsarbetslös är tyvärr svår att rubba på - man anses som en lat bidragstagare.

Nu när AMS dragit igång detta med Nystartsjobb så har jag börjat inkludera information om detta också i mina ansökningar. D v s att jag berättar att AMS initialt kan betala ersättning motsvarande arbetsgivaravgiften om jag anställs. Vet inte om det kan framstå lockande eller om jag borde strunta i sådan försäljningsteknik av mig själv - att det också bara pekar på att jag är långtidsarbetslös. Fast det syns ju hur som helst i CV:n... Det här är så svårt - vad tycker ni? Skulle ni infoga information om Nystartsjobb?

Och hur kan man göra för att få sin ansökan att sticka ut när många av de jobb jag söker brukar ha hundratals ansökningar? Tips? Jag har en snygg CV, ett snyggt ansökningsbrev, bifogar alltid ett porträttfoto på mig där jag ser hyfsat snygg ut. Vad tycker ni - gör jag rätt eller fel? Kan jag göra något mer för att sticka upp ur högarna?

jag bifogae bara foto om de frågar efter de. minansökan o cv är granskade utav lernias persolan i höstas och den var mycket bra men inget napp ennu

Vansinne att man vill tvinga småbarnsföräldrar att veckopendla, eller att folk ska bryta upp och flyttta när den ena parten har jobb. Med tanke på hur osäker arbetsmarknaden är, med provanställningar, projektanställningar och försämrad a-kassa så tar man ju en JÄTTERISK om man flyttar. Vad händer om det där jobbet man fick tar slut efter en månad? Då står man kanske där och måste flytta igen.

Vill man snabbt få in en fot på arbetsmarknaden rekommenderar jag bemanningsföretag. Generellt sett är de giriga skitstövlar som bara ser en som pjäser i ett pengaspel, enligt min erfarenhet, men de tar ofta in stora mängder folk med kort varsel. Antar att det är lättare i storstäderna, med bemanningsföretag.

Har man lämnat in ansökan och kanske redan varit på intervju ska man ändå 'ligga på' bemanningsföretagen och söka de nya tjänster de utannonserar. Vet en kille som varit arbetslös i ett par år, han fick jobb på ett bemanningsföretag med en dags varsel, "imorgon börjar du på företag X"

Fick han fast jobb sen, på företag X?

Jag vågar inte söka jobb på bemanningsföretag. Får man glapp mellan jobben där så får man ju inte stämpla. På tok för ekonomiskt osäkert för mig, men å andra sidan har jag nästan aldrig den kompetens eller erfarenhet som bemanningsföretagen söker heller.

Ja, allt är bättre än att gå helt utan arbete. Min personliga erfarenhet är att det har inte varit svårt att få nytt arbete när jag redan varit anställd i ett företag. Däremot de perioder jag varit arbetslös har det varit mycket svårare. Arbetsgivare säger ju även detta själva, att de hellre väljer en person som redan arbetar än en arbetslös.

Han har, såvitt jag vet, fast jobb på bemanningsföretaget nu. Det finns olika former av anställnigar bland bemanningsföretag. När jag blev anställd på ett sådant så fick jag en 5.5-månaders provanställning, vilket alltså nog inte hade räckt till att kvalificera till a-kassa om man inte hade arbetat innan. Däremot var jag anställd 40 timmar per vecka, så om jag hade glapp mellan jobben så var jag ändå anställd på riktigt under tiden det 'glappade', vilket gör att man får betalt från bemanningsföretaget (grundlön), och inte behöver stämpla.

Jag har varit anställd på bemanningsföretag i ca 9 månader nu, under tiden har jag fått 3 erbjudanden om jobb på 'riktiga' företag, och det utan att jag själv ens sökt jobb. Jag föredrar att tills vidare vara anställd på bemanningsföretaget (fast anställd nu), trots att det har vissa nackdelar (man vet ju inte när och var man jobbar, exv).

Andra blir bara anställda på en månad, tror Lernia har den taktiken.
Flera bemanningsföretag arbetar med studenter som är att likna vid ring-in-vikarier närapå och är inte garanterade något alls.

Att vara anställd på bemanningsföretag kan vara både ros och törnen, allt beroende på var man hamnar. Man får dock räkna med att ofta bli skeptisk bemött (ofta blir man inhyrd efter att företag skurit ner för mycket på personalstyrkan). Och så får man ofta jobba hårdare än den fasta personalen eftersom man ju inte kan jobbet så bra när man är ny men ändå förväntas hålla högt tempo - det är ju det företagen betalar för.
När fasta personalen ibland tar sig tid att stå och snacka om väder och vind så kan man själv inte göra detsamma, då får man onda ögon på sig. Jag är på ett företag med ca 50 anställda just nu, jag säger inte att jag är den mest produktive - för flera fast anställda jobbar såklart snabbare, men det är nog ingen på jobbet som "har mer att göra" liksom.

JAg gick arbetslös i flera år fast ändå inte. Jag var inskriven på arbetsförmedlingen som sökande men hade jobb inom helt andra branscher, dock inte heltid så det gick inte att försörja sig... Det var jobb jag inte ville ha men var tvungen att ta för att överleva.

Under denna tid som jag stod till arbetsförmedlingens förfogande fick jag själv stå för allt slitet. Inte en enda timmes hjälp fick jag... Många gånger grät jag när jag gick från det idiotiska stället... det var så förnedrande. Tillslut tog jag tag i det själv och började plugga igen. Vet med mig att det är en minst lika tuff bransch inom trädgårdsnäringen men absolut inte på samma sätt som inom media och kommunikationsbranchen. Dessutom har 4 års runtflackande på diversejobb lärt mig att bli tuffare i förhandling med arbetsgivare... Jag är idag envisare och ger mig inte när jag vill ha ett jobb (inte förrän jag får ett definitivt nej iaf). OCh nu idag våar jag på ett helt annat sätt ta steget och starta eget... Planerna är ganska långt gångna faktiskt...

Jag ser positivt på min framtid och jag kommer att göra vad som helst för att undvika att gå tillbaka till arbetsförnedringen... f´låt arbesförmedlingen...

Ciczi

arbetsförnedringen bra namn

Sommaren är på väg att lösa sig här i alla fall. Kan få jobba som personlig assistent då, fick jag besked om idag.

grattis

Tack. Känns omtumlande att vara behövd efter flera års vakuum och väntan.

kan tänka mig de

Jag ser positivt på min framtid och jag kommer att göra vad som helst för att undvika att gå tillbaka till arbetsförnedringen... f´låt arbesförmedlingen...

Ciczi

Du är inte ensam om din uppfattning

arbetsförnedringen

Grattis till jobbet Castea

Den där sidan, arbetsförnedringen, känns förresten lätt syndikalistisk