Jag har nyligen tagit bort ytterligare en stor grandunge från tomten. Tomten är i zon 1, men just detta område är ganska skuggit, och har bara ordentlig sol på morgonen. Det är varken speciellt torrt eller fuktigt, och förutom ytskiktet så består marken av morän.
Jag har alltså tagit bort en grandunge så tät att den inte gick att gå genom. Kvar lämnade jag lövträden, mest björk, sälg och asp samt ek och bok i ukanterna. Men i ett område precis vid tomtgränsen, med en diameter på bortåt tjugo meter samt fri sikt österut blev det lite tomt. Skulle vilja plantera något just där, något som tål skuggan.
Hur klarar asken ett skuggit läge? Jag tycker mycket om askens luftiga lövverk, och jag kommer ändå att plantera ask på andra delar av tomten.
Bok hade ju varit perfekt, men det finns ganska mycket bok ändå i området så det känns lite onödigt med ännu en, och speciellt som dom växer ganska långsamt.
Något barrträd kanske? Jag har sett en del intressanta, som ser ut som tallar men med mycket längre barr. Finns det något lämpligt barrträd, gärna snabbväxande, som skulle tycka om platsens läge?

Ask, Fraxinus excelsior, borde nog gå bra i ett skuggigt läge också, frågan är väl om jordförhållandena där är tillräckligt näringsrika och fuktiga?
Det finns ju rätt mycket roligt i granväg. Tex Picea omorika, serbisk gran, 8-20 m gör sig bra i smågrupper med sitt smala växtsätt. Också den klarar sol till halvskugga. Blågran, P. glauca pungens har fina färger mot gula höstlöv, men den är trög i starten..

Ask fungerar i lite skuggigare lägen även om den har en tendens att växa ganska mycket på höjden om läget är för mörkt. Om du gillar ask och ändå har ett så pass bra odlingsläge tycker jag du ska satsa på en namnsort av ask, t.ex. Fraxinus angustifolia 'Raywood'. Den är magnifikt vacker på både våren men framför allt på hösten med rödaktiga blad.

Då får det nog bli en ask av en eller annan sort. Lite orolig för att det skall vara för torrt ändå, men när andra ädellövträd av olika sort klarar sig utmärkt i närheten så borde det väll inte vara något problem. Näringsrikt vet jag inte om det är, men den får ju gott om utrymme så den kan ta för sig av det som finns.

Det är klart att ask är inte alltid lättaste trädet på torr mark. Askens rotsystem är ganska flackt och kan ha problem vid mycket torra jordar, men det brukar oftast visa sig inne i staden där mycket av dagvattnet dräneras bort.

Avenbok är ju också något du kan fundera på. Den passar bra i både skuggigt och torrare läge.

Varför kommer frågorna alltid efteråt? När man rensat bort?
Har man torr naturtomt, får man ta vara på det som trivs och kanske redan finns.
Vanlig vild gran är väldigt lätt att forma. Du kunde ha lämnat några.
Man kan också kombinera uppstammad gran med en tålig häck:



Vanlig gran är tålig och tacksam att forma.
Jag skulle inte ha rensat bort allt.

Nja, nu är det så att jag avskyr just granar. Det är därför jag tar bort dom i så rask takt som jag hinner. Dom jäklarna växer fortast av alla träd verkar det som, och kväver allt som kommer i deras väg. Flera av de stora ekar som jag har på tomten är förstörda, alla grenar utom dom i toppen är döda eftersom granarna stjäl solljuset. Det verkar som mitt torp låg i träda ungefär tjugo år innan jag köpte det, men granarna har mer eller mindre tagit över. Så jag försöker rädda det av ädellövträd som finns kvar. Tur att åtminstone bokarna är skuggtåliga...

Undrar om det verkligen är så torrt att en ask skulle få problem. Det är ju trotts allt inhemska träd, så dom borde vara tåligare än många andra. Hur som helst har jag plockat med mig lite frön från en ask som står på gårdsplanen på en herrgård av ädlare typ, där jag arbetar med renovering för tillfället. Skall försöka sätta en av askarna på denna aktuella plats om jag får fröna till att gro.

Angående avenbok så har jag satt en på en annan plats på tomten, skall se hur den artar sig och sedan kanske jag skaffar fler.

Men hur klarar sig olika tallar, tex. Cembra, svarttall eller Weymouth?

Vi har korkalm, den står ner i skogen i skuggan och verkar trivas superbra där. Jag tycker den är jättefin med rolig bark och släpper igenom ljuset fint

Vilket fint barkmönster.

Ja, det var ett häftigt träd. Hade aldrig hört talas om korkalm förut, men det verkar vara en variant på Lundalmen. Hittade en bild från botaniska trädgården i Göteborg, man får ng säga att silluetten knappast kan förväxlas med något annat träd:

Förstår att du vill bli av med granarna.

Ask växer bra i skuggigt läge men som äldre vill de ha kronan i full sol. Jag har askar på torr mark, de tycks hitta fukt på djupet. Finns det kalk och andra mineraler växer de hyfsat trots att de helst har fukt. Nu tycks askskottssjukan breda ut sig väldigt över hela landet, så många tvekar att plantera träden.

Har du skogslind bland dina ädellövträd? En klar favorit hos mig. De doftar gott när de blommar i juli. Bin, humlor och fjärilar uppskattar det mycket eftersom inte så mycket blommar så sent annars.

Skogslind har jag inte, och det är ingenting jag egentligen har funderat på heller. Har en del hemska minnen fån lindarna man ser inne i städerna, smutsiga och fula, med stammen full av knölar och skott. Men det jag skall plantera ett par träd någonstans på tomten i vilket fall som helst, jag misstänker att jag kommer bli positivt överraskad.

Kul att du är positiv till askarnas förmåga att klara något torrare jord. Det är knappast kruttorrt på platsen då andra träd frodas, så det finns kanske hopp i alla fall. Trotts allt har jag sågat ner mängder med törstiga granar, så det kanske kan göra gott på fuktbalansen. Det finns nog en del kalk i marken också misstänker jag, det är åtminstone mycket kalkrikt på andra platser i omgivningen. Och sol finns det gott om uppifrån samt österut. Sedan får man väll se om man kan klara sig undan sjukdomar.

Skogslinden har inte knölar. Parklinden har knölar.

Ja, många har fått ett dåligt intryck av lind pga parklinden. Skogslinden är ett av de allra vackraste svenska träden tycker jag...

Bohuslinden då, har den knölar? Hade passat bra eftersom jag ändå håller till i Bohuslän. Men efter vad jag förstår så är parklinden en korsning mellan skogslind och bohuslind, så då kanske den har ärvt knölarna från bohuslinden? Trodde knölarna kom från beskärningen föresten, men det är fel alltså?

Rätt utförd beskärning ger inte knölar. Se den nästan perfekt övervallade grenen nedan.

Parklindens knöligheter beror inte heller på insekt- eller svampangrepp utan på fortsatt tillväxt hos dolda knoppanlag i de nedre stamdelarna. Detta kan också förekomma hos sälg, Salix caprea.
perfekt vallat

Då har man lärt sig något intressant i dag med

Bohuslind är säkert också vackert. Jag har inte sett dem vildväxande så jag är inte säker på hur de utvecklas, men på avbildningar har de inte alls samma växtsätt som parklindarna som kräver beskärning - för att bli symmetriska och för att hålla efter alla kvastiga stamskott som de så lätt får.

Man har sått en hel del bohuslind på fält i Västergötland för att det ska väljas ut bra träd som kan förökas och introduceras som parkträd. Det dröjer väl ett antal år innan de är ute på marknaden.

Att parklinden (Tilia x europaea) kräver beskärning för att bli symetrisk håller jag inte riktigt med om. Vi får vara noga med att det finns olika sorter av parklind som alla utvecklas olika. Några av dem, t.ex. 'Koningslinde' utvecklas extremt symetriskt och kräver i princip ingen beskärning alls. 'Zwarte Linde' har inte alls samma sammanhållna krona men kräver ingen större beskärning om den står solitärt och någorlunda ljust. Samma sak gäller för glanslinden (Tilia x europaea 'Euclora').

Vad som kan vara problematiskt är de gånger då inköparen inte har varit så noga med plantmaterialet och valt fröförökad lind t.ex. fröförökad skogslind eller parklind. Då kan den utvecklas väldigt olika. Detsamma kan gälla bohuslind (Tilia plathyphyllos) som också är fröförökad. Denna kan också få väldigt trubbiga grenviklar om den står skuggit vilket kan leda till att grenar ligger väldigt nära varandra och därför motiverar en viss uppbyggnadsbeskärning.

Om det är de knölar jag tror ni pratar om, kallas dessa sphaeroblaster (sfäroblaster) och förekommer hos många trädslag, framför allt hos bok, ek och lind. Det är helt enkelt fikopplade tillväxtpunkter som inte har någon kontakt med veden men med ett eget kambium. Hos lind förekommer den på alla sorter men är vanligare på parklind.

masurbjörk inte att förglömma.

Precis. Det är ju också därför som sphaeroblaster ibland kallas masurknölar och det virke man får därifrån kallas masurved.